Egentligen skulle jag....

...ha städat ikväll och även passat på att storhandla. Jag försöker sträva efter att INTE ha sådant att göra på helgerna.

När vi kommer hem i skaplig tid på fredagarna efter en veckas arbete, skola, innebandytränande vill jag bara fokusera på familj och mys. Ibland händer det annat kul på helgerna med förvisso, men städ och storhandling får inte grusa härliga lediga dagar med familjen.

Ikväll hann jag nästan klart med städningen. Vid 19.00 tiden då jag egentligen var på väg till min storhandling ringde telefonen..... det var min Rebecca.

Nedan följer vårt samtal. M=jag och R=Rebecca.

R. snyft... mamma jag.....snörvel, är i stan och letar efter ett par byxor...snyft. Jag har ett viktigt möte imorgon med en massa banktjänstemän som jag skall presentera en sak för...snyft och snörvel, min chef sa till mig att jag skulle klä mig representativt... snyft, jag hittar inga byxor.

M. Men lilla gumman. Det är bara att köpa ett par vanliga svarta byxor så kan du ha en vit skjorta som jag vet att du har och din svarta eller gråa v-ringade tröja till.

R. Men det finns inga svarta byxor någonstans. Snyft.

M. Klart det finns.

R. Neeeej, jag har letat överallt! (Jag hör hennes panik i rösten)

M. Vart är du nu sa du?

R. Inne i stan (Stockholm city)

M. Åk till Skärholmen bums så möter jag dig där!

R. Okej...snyft.

Det värsta jag vet är när mina barn är ledsna. Det spelar ingen roll av vilken anledning de är ledsna. Det gör SÅ SATANS ONT i mitt bröst när någon av mina barn lider av något. Vara vad det månde vara!

Rebecca jobbar på ett företag vars kunder i huvudsak är banker och annat med kostymfolk. Jag har faktiskt inte helt förstått vad hon egentligen gör. Det jag vet är att hon trots sin ringa ålder är väldigt duktig på sitt arbete och har därför fått axla en hel del ansvar på senare tid. Ofta får hon åka till sina kunder och hålla presentationer. Till saken hör att hur duktig hon än är på sitt jobb och hur duktigt hon än gör sina presentationer så är hon inte direkt en "kostymtjej"

Hon är kort och gott en "jeans med sneakers och t-shirt tjej" Vi har pratat tidigare om det här och att hon kanske borde vänja sig vid en mer "sofistikerad" garderob till sitt arbete. Det har varit väldigt svårt för henne att hitta något som hon känner sig bekväm i.

En halvtimme senare möter jag upp med mitt ledsna barn i Skärholmen Centrum. Vi kramas länge och Rebecca snörvlar fram att det finns inga såna representativa kläder som är skapta för henne.

Jodå, säger jag glatt. Jag tar henne till Espirit Butiken. Hon höjer på ögonbrynen först och säger sedan att "vi kan väl titta i alla fall"

Rebecca har fått för sig att hon vill ha ett par svarta byxor som är hårda i materialet och smala nertill och liknar kostymbyxor.

Det struntar jag i. Jag hittar med en gång ett par jättefina kostymbyxor som är mjuka och följsamma. De är inte smala nertill och inte heller vida. Väldigt smickrande för figuren. Till en början är hon skeptisk men jag manar in henne i provhytten med ett par i den storlek hon annars brukar ha. Efter en stund kommer hon ut och visar.....

Men Rebecca de sitter ju jättefint, säger jag med en instämmande expedit bakom mig. Fast jag tror nog att du ska prova en storlek mindre. (Bra för självförtroendet också) Sagt och gjort... de satt som en smäck, helt perfekt. Visserligen för långa men perfekt för övrigt. Jag tog fram den kavaj som hörde till.

M. Prova den här åxå.
R. Nej jag behöver ingen kavaj.
M. Det är lika bra att du köper en hel kostym. Den kan du ha som bas och sedan behöver du inte oroa dig mer för dina möten.

Hon provar även kavajen... och voila! Min lilla tösabit ser ut som en riktig karriärista! Vacker som en dag är hon också!

R. Men vad kostar det här???
M. Få se nu, xxxx för båda.
R. Men så mycket pengar har jag inte tänkt lägga ut till en kostym. Jag kan köpa byxorna nu och kavajen senare.
M. Herregud! Ge hit!

Mamma ville betala. Rebecca ville inte att mamma skulle betala. Mamma insisterade. Rebecca vägrade. Vi betalade hälften var:)

När vi var klara kom vi på att byxorna behöver läggas upp och det nu. Vem är bra på sådant? Jo min mamma, Rebeccas mormor. Vi for dit som ett skott för att våldgästa henne med denna uppgift innan hon skulle gå till sängs. Tack mamma. Du är en pärla:)

Sedan körde jag hem henne till sig. Nu var hon glad och nöjd. Inte för att jag betalade halva kostymen, utan för att hon omedvetet kännde sig trygg nu när hon visste vad hon skulle ha på sig på sitt viktiga möte.

Nu kan hon göra sina kvällsbestyr utan att behöva oroa sig för morgondagen. Hon kan sova gott med ett leende på läpparna. I morgon vet jag att mitt barn inte bara kommer att sköta sin uppgift perfekt utan även sköta uppgiften med ett själförtroende som faktisk en kostym kan ge en person i ett sammanhang där de som man skall utföra presentationen för är just "kostymnissar"

Så är livet vet jag av erfarenhet. Den erfarenheten hade inte mitt älskade barn. Mission completed...som morsa alltså. Jag är nöjd:)

En del kanske kallar mig Curlingmorsa numero uno. Kanske det, men för mig finns inget värre än när mina barn mår dåligt. Mår de dåligt rycker jag in och hjälper till och det gör jag så gärna.

Även fast jag nu måste storhandla på en fredag!

Det gör mig ingenting.

Jag kan sova med ett leende på läpparna och ett gott samvete i natt;-)