fredag 30 januari 2009

Vad är klockan?

Innan jag kom hem denna fredag hämtade jag ett paket i närbutiken hos hos. En butik som heter just "Nära dej" men som jag och Alexandra skämtsamt döpt om till "Close, but nothing". Varför vi döpt vår nya butik till det tänker jag inte fördjupa mig i just nu;-)

Hur som helst, ett paket var det ja. Jag hade nästan glömt bort vad det var jag beställt och hade egentligen bara vår fredagsmiddag och fredagsbastu i skallen.



Paketet i sig var inte jättestort och vägde typ endast två gram!



Nyfiken som jag är rev jag upp paketet i ett nafs....




..... och då kom jag på att jag beställt ett väggur jag länge suktat efter.......



...att ha på den här tomma vita väggen.



Jag lade ut delarna på golvet i väntan på min hantverkare....


.
....som kom hem precis efter mig.
.
Jag behövde inte tjata på att han skulle ta och hänga upp nyheten. Blåstället var ju ändå på och dessutom så är min hantverkare så pysslig av sig att det går av bara farten om man lägger fram saker som skall skruvas ihop.
.
.
Jag fick dock berätta vart urverket skulle upp....
.
.
....och tjoff!.... så kom det på plats!
.
.
Tick, tack, tick, tack.......................närå, det låter inget om klockan;-)
.
.
Strax före åtta då Let's Dance började var vi bastade, rena, mätta och belåtna.

Nu är klockan strax efter tio....om någon undrar;-)

Fredag idag?

En liten fågel har viskat i mitt öra idag att det redan är fredag! Stämmer det? Är det sant?

Shit vad hände???

Det var ju fredag nyss ju! Jag och Alexandra fixade käk och hon meckade ihop världens största, godaste kaloribombs efterrätt!

Fattar nada liksom. Vad blir tiden av?



Det känns som om det var igår jag satt och bofflade i mig en stor fet semla med min BP (Bloggkompis) Maria som var i Stockholm på en utbildning tidigare i veckan och fick en stund över för mig och promenad och fika på stan.

Jag har precis kommit hem från underbara Gotland och dess underbara befolkning där jag varit i några dagar och arbetat. Denna lilla fågel sitter alltså här på min axel och kvittrar glatt i mitt öra att det är fredag igen;-)

VA? Fredag! Då blir det mys med familj igen! Då blir det gott käk, gott vin och bastu igen!

TJOHO! HÄRLIGA FREDAG ÄR HÄR IGEN!

torsdag 29 januari 2009

Min blogg fyller år idag!

Jag startade min blogg för exakt ett år sedan. Syftet med min blogg var att jag skulle föra ett slags dagbok över vårt husbygge där jag även ville skriva ner mina tankar och funderingar kring det hela. På så sätt skulle jag själv kunna gå tillbaka och läsa om de olika etapperna vi genomlidit.

Jag blev inspirerad till att blogga via Myresjös hemsida som hade en länk där de samlat bloggare som byggde just Myresjö hus.

Efter ett tag hittade jag även till siten Vibyggerhus. Där fann jag även andra husbyggar bloggare som byggde olika typ av hus. På "min" tid var det inte särskilt många bloggar upplagda på den siten, men tillräckligt många ändå som skulle komma att inspirera mig i vårt husbygge.

Idag är min blogg inte längre en husbyggarblogg då vi faktist flyttade in i nya huset den första September 2008. Jag har ändå fortsatt att skriva om allsköns saker.

Tack vare bloggen har jag funit ett gäng andra bloggar med liknande intressen som kommit att bli riktigt goda vänner trots att vi egentligen inte "känner" varandra. Två stycken har jag även träffat ett par gånger IRL. Om de möterna kan ni läsa om under etiketten "Bloggvänner"

I mitt allra första inlägg skrev jag så här. Det känns som en hel evighet sedan när jag läser det igen. Jag kan inte förstå att vi faktiskt är där vi är idag då jag när jag skrev mitt första inlägg tyckte det var så otroligt overkligt långt kvar till vår dröm äntligen skulle bli verklighet.

Nu sitter jag dock här. Ett helt år senare, i ett hotellrum på Gotland och filosoferar nostalgiskt tillbaka på den dagen då jag uppförde min blogg med det innovativa (NOT), klatchiga (NOT), helt inspirationslösa namnet (OH YES) Lundins nya hus;-) Vad tänkte jag egentligen på när jag bestämde namnet till bloggen? Herregud så fantasilös jag var då. Fast å andra sidan... hur skulle jag då veta att min blogg skulle ta mig dit jag är idag?

Grattis till min blogg som fyller ett år idag!

Grattis till mig och tack bloggen för att jag har funnit och lärt känna så härliga människor ute i cyberspace!

Grattis till min blogg som finns där bevarad med alla mina tankar och funderingar kring vårt hus.

Grattis bloggen på ett års dagen!

// Din Maria

onsdag 28 januari 2009

Gulliga awarder

Jag har bloggat frenetiskt må ni tro, jag har skrivit ett tjugotal inlägg ska ni veta. Jag har pysslat, tittat på innebandymatch, varit på tjejfest med mina väninnor, köpt nya fina saker till hemmet, fikat med bloggkompis Adrian-Maria och jag har rest till Gotland. Sitter på ett hotellrum i Visby i skrivande stund. Allt detta har jag hunnit med sedan i fredags.

Var är då alla mina inlägg????

I mitt huvud!!!

De kom inte längre än så......

Under tiden som jag har bloggat i mitt "huvud" har jag fått detta gulliga beröm från flera stycken faktiskt.




Jag har fått den av....

En gullig award från en drös gulliga bloggare vars bloggar jag följer med stort intresse. Ni är min inspiration och jag är evinnerligt glad över att jag funnit er och alla andra bloggare jag följer.

Tack sötisar, det värmer...


Som om det inte vore nog med beröm och fina awarder så damp även den här in på min blogg........




Denna gång från en "nying";-)

Det är väldigt kul att få en sån här award från just en "ny" besökare. Det är Linda (Farmors lilla Madahjärta) som tyckte att jag förtjänade denna fina.

Tack gulliga Linda, jag blir jätteglad!

Åter igen, tack gulliga ni, det värmer oerhört mycket med de fina motiveringarna ni skrivit på era bloggar. Lika roligt som det är att få lika jobbigt är det att skicka vidare. Inte för att jag inte vet vem att skicka vidare till, utan snarare tvärtom. Det är svårt att bara välja ut några få.


Denna gång skickar jag den till samtliga på min länklista som jag försöker att läsa dagligen.

.
(Fy bövelen vad tiden springer iväg! Nu ville ju jag kika runt hos er alla för att uppdatera mig och för att skriva lite kommentarer. Måste tyvärr ut med mina kunder nu. Vet inte hur sen jag blir. Kommer tillbaka så fort jag hinner!)

fredag 23 januari 2009

Efterrätt á la Alexandra

Jag har fått höra att min Marängsviss har skapat ett litet sug hos några av er där ute och därför tänkte jag dela med mig av denna smaskiga efterrätt.

Recept på Marängsviss med kladdkaka
.
.
Ingredienser:

  • Kladdkaka
  • Vaniljglass/Chokladglass
  • Grädde
  • Maränger
  • Banan
  • Never stop

Jag börjar alltid med att göra kladdkakan först och jag tror att alla vet hur man gör en kladdkaka. Dock tänker jag inte avslöja min hemliga ingrediens och det hoppas jag att ni respekterar. För, vem vet? En vacker dag kanske jag blir en känd tv-kock och då är den där ingrediensen mitt signum liksom ;)

I alla fall..

När kladdkakan är färdiggräddad och har svalnat skär man den i små brownie-liknande bitar.
Sedan är det bara att bunkra upp med glass i stora lass, använd dig gärna av en stor bunke så att du kan blanda ordentligt. Det går bra med vilken glass du vill, men vanilj och chokladglass är en god blandning. Blanda vispad grädde med glassen, maränger, skivad banan och Never stop. Du kan även använda dig av Non stop, Daim-kulor, Maltesers etc. Blanda ordentligt!
Häll sedan upp deserten i skålar och toppa med browniebitarna.
Voila! En maffig men en otroligt smarrig efterrätt!

Lycka till och hoppas det smakar.
.
Simma lugnt alla firrar!
.
.
// Alexandra
.
.
Hej hopp...nu är det jag som skriver igen! Maria alltså.
.
Vill bara avsluta detta inlägg med att citera en icke-Svensk korvmojs ägare med kiosk i norra Botkyrka som en gång för väldigt länge sedan svarade Ludde på frågan om deras tunnbrödsrullar var stora, "Hej kompis! Man blir inte bara vanlig mätt, man blir pröp mätt".
.
.
Gott var det, men shit vad mätta vi är nu. PRÖP MÄTTA!

Ordningen är återställd!

Hahaha... min plötsliga bullbaks överaskning har resulterat i att Alexandra återtagit sin plats vid kak å bull baket!



Ikväll tänkte hon bjuda sin mor och far på.....



..sin sjukt goda kladdkaka som har en hemlig ingrediens. Hon vägrar berätta vilken! Hon ska göra någon slags marängschwich grej att servera till kladdkakan.




Ungen till och med städar fint efter sig...




..och här väntar kakan på att få komma in i ugnen.


Jag själv förbereder kvällens middag. Har just gjort klar en laxcheescake. Till det ska vi äta färska räkor och rökta räkor med allehanda tillbehör. Ska även göra några goda västerbottenost sticks.

Mums!

Shit vad sugen jag blev på ett glas vin nu....

Bäst att korka upp;-)

Bull surprise.

Jag bakar inte så ofta. Inte för att jag inte kan utan för att Alexandra har intagit rollen i vår familj som "förste bakare".

Vår lilla Alexandra har bakat så långt tillbaka jag kan minnas. När vi bodde i vårt förra hus hade vi grannar vars lillpojk David är jämngammal med vår Alexandra. De gick i samma klass och de spelade innebandy i samma lag. De följdes åt i allt de gjorde. De delade till och med samma bakintresse.

Ofta när man kom hem hade de bakat något smarrigt efter skolan. Antingen hemma hos David eller hemma hos oss. Ibland bakade de var för sig hemma hos sig själva för att sedan bjuda över varandra på mellis.



David och Alexandra när de var på väg till skolbalen i sommras då de slutade nian.


På senare tid har inte Alexandra bakat särskilt mycket. Som nybliven gymnasiestudent och Elitspelare i Balrogs innebandydamlag har det inte funnits mycket tid över för bakning.

Härom dagen berättade Charlotta på sin blogg att hon "gick igång på degar" Hon beskrev det på ett sätt som fick igång min fantasi och lust på att baka igen. Dessutom delade hon med sig av ett bullrecept som var annorlunda än det jag brukade använda till mina kanelbullar.

Min nyfikenhet på Charlottas "knåda deg så att man går igång" fick mig således att överraska min Alexandra med nybakade bullar igår när hon kom hem efter skolan.




Ringrostig som jag är på bullbak ställde jag till med ett smärre kaos i köket! Vilken tur att inte Alexandra var hemma och såg det här. Hon hade retat sönder mig.

Jag råkade sätta maskinen på full fräs, och givetvis så flög mjölet all världens väg ur bunken. Till mitt försvar kan jag säga att jag faktiskt lagade mat samtidigt. Jag ville även överraska lillgumman med hennes favvomat. Nämligen Chicken Tikka Masala med Raita youghurtsås och Naambröd.



Hur som helst... det viktiga är ju slutresultatet. Eller hur;-)

Jag hann städa undan mitt kladd, jag hann knåda Charlottas deg som jag för övrigt inte gick igång på. (Jag går igång på annat jag, och vad det månde vara kan jag inte förtälla här;-)) Jag hann göra min Indiska mat klar.

När Alexandra kom hem var allt färdigt och serverat.




Hon blev givetvis jätteglad! Fast minen på bilden visar hennes uttryck då jag skvallrade om min fadäs;-)

Men mamma.... suckade min lilla vackra skruttaplutta kärleksfullt!



Ps. Jag har fått en kommentar med frågor kring våra val av kakel och klinkers. Jag gör ett inlägg om det under helgen. Måste fiska reda på uppgifterna du frågade om. Ds

onsdag 21 januari 2009

Heja, heja

Har varit och kollat på våra tjejer som har spelat seriematch hemma ikväll mot Täby. Ännu en match, ännu ett derby och ännu en seger.

SHIT vad våra tjejer är bra!

Kolla in det här. Det ser ganska bra ut va;-) Om ni scrollar ner på den sidan ser ni även att vi har flera tjejer i topp i poängligan.

Mer att läsa finns här och här.

Vilket lag var det nu Lundinskan hejar på tänker kanske ni?

Jo, Balrog förstås;-)

Nattinatti!

Brevlådan Biggi

Det är skönt att ibland få "stanna" till i sitt liv och i lugnt mak fundera kring livet man lever och varför. Att kunna tänka på hur lyckligt lottad man är och på att man har det så bra.

Nu går jag vidare med mina "måsten" och mina vardagliga bestyr, numera med en ännu djupare instinkt om hur skört livet faktiskt är.

Igår hade vi en såndära "fånga dagen" kväll tillsammans eftersom tisdagar är den enda vardagskvällen de mina är träningslediga. Vi åt gott, vi bastade, vi eldade i kaminen och vi låg i soffan och kramades alla tre. Mumma för själen är vad det är!

Nu vill jag "flamsa" vidare och fortsätta att skriva om de "tramsigheter" jag känner för.


Sandra (Talludden) skrev ett inlägg igår om postlådor. Hon står i begrepp att välja en till sitt nya hus som blir klart någon gång i mars om jag inte helt fattat fel. Hon undrade vilka brevlådor vi andra valt, vad de kostade och varför vi valt just de brevlådorna.

Här kommer mitt svar Sandra......



Vi valde en Svart från Biggi. Vi har den stora som min Luddegubbe har gjutit ner i marken ordentligt. Gissa om den står stadigt;-) Den har lucka på framsidan och det går att låsa den. På så sätt kan inte nyfikna, klåfingriga, icke behöriga komma åt vår post. Vi hittade vår svarta Biggi K-Rauta och jag tror att den kostade fjortonhundra nånting. Siffran har Ludde skruvat dit själv, och den ingick inte.

Sådär det blev ett inlägg, nu är man tillbaka.

Nej men shit vad klockan drog iväg! Måste iväg och jobba.

måndag 19 januari 2009

Djup ikväll...

Jag kan vara glad, jag kan vara rolig, jag kan vara, tokig och knasig. Jag kan även vara ledsen.

Ikväll är jag ledsen.

Jag har via Helenas blogg hittat till Sabinas blogg. Sabinas blogg har jag helt läst igenom under helgen som varit och dessutom så har jag via Sabinas blogg hittat till Annes blogg som jag även läst helt igenom.

Jag känner mig illa till mods och är full av känslor. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Jag tror att jag börjar från början....

Sabinas blogg handlar om en 34 årig mamma. Hon är mamma till två små flickor varav den ena har ett handikapp. Sabina har Malignt melanom. Dvs hudcancer som hon tar cellgifter mot. I fredags fick hon även det tunga beskedet att cancern spridit sig till hjärnan och att hon inte har långt kvar. Hon skriver väldigt öppet om sina känslor och tankar kring sin situation och man vill bara åka hem till henne och ge henne en stor kram. Sabina verkar vara en väldigt härlig, stark person med en fantastisk närvaro trots den svåra situation hon befinner sig i. Tänk att hon ordnar med sin egen begravning för att underlätta för sina anhöriga!

Och här sitter jag och bloggar om mina fjuttiga "jag vet inte vilken kontakt jag ska välja" problem. Jag känner mig en aningens usel och patetisk!

Efter att ha läst igenom Sabinas blogg och tagit till mig utav hennes fruktansvärda öde, kom jag så vidare till Annes blogg. Anne är mamma till Madde som gick bort den 15 september 2008 i cancer. Madde blev endast 20 år. Fattar ni??? TJUGO ÅR!

Som mamma själv till döttrar runt Maddes ålder kunde jag inte annat än känna något så oerhört för denna stackars mamma. Det går inte att föreställa sig känslan om man själv inte har erfarenheten. En erfarenhet jag ABSOLUT INTE vill ha, men som ändå smärtar mig något enormt genom att bara tänka hemska tanken.

Anne skriver fantastiskt vackert om sin dotter. När jag läste hennes inlägg som handlade om just den natten då Madde "flög iväg mot ljuset" som Anne beskrev det, kunde jag inte längre hålla inne mina tårar. Ingen förälder ska behöva se sina barn dö. Det är allt annat än naturligt!

Även Madde skrev i en blogg under sin sjudomstid. Givetvis har jag läst igenom hennes tankar och funderingar. Vilken underbar, stark, vacker, härlig individ Madde måste ha varit. Så tapper, så stark, så modig, så klok på något sätt, precis som Sabina är.

Det känns verkligen fjuttigt just nu att skriva i en blogg som handlar om inredning och sådant tjafs. Fast när jag tänker efter så tror jag inte att jag egentligen ska behöva känna så. Jag gör det, men ska inte behöva göra det.

Jag menar att hur ledsen jag än är för Sabinas och hennes nära och käras skull, och hur ledsen jag än är för Maddes, Annes och deras anhörigas skull, OCH hur ledsen jag än är för alla andra människor som av olika anledningar lider nöd i världen, så lär det ju ändå inte förändra deras situation.

Det enda jag kan tänkas göra antar jag är att vara glad för att jag har det jag har och glad för att mina älskade döttrar är friska. Jag är även glad för att jag kan känna empati för andra för mig okända människors öden. Det är väl ändå det som gör en mänsklig.

Jag måste ju få leva mitt liv som det är. Jag är ju tacksam över det jag har!

Jag tror att Sabina och Anne inte önskar någon annan det ofattbara som har hänt just dem. Jag tror att de vill att alla som kan och har möjlighet till att vara friska och lyckliga ska få vara det.

Självklart är det ju så!

Ikväll tänder jag ljus för alla de som drabbats på det hemska, vidriga, ofattbara sätt som de individer jag skrivit om i mitt inlägg.

Ikväll tänker jag på Sabina, Madde, Anne och deras nära och kära.

Ikväll kramar jag mina älskade döttrar extra mycket!

fredag 16 januari 2009

Formex 2009

Vilken arbetsdag jag haft idag....

Efter att ha besökt ett par kunder på förmidagen åkte jag ut till Älvsjömässan för att se om min kund mässrestaurangen piffat till buffen som jag sålde in till Formex. Jag fick vänta vid entren länge på att restaurangchefen skulle komma och släppa in mig. De släppte inte in vem som helst förstår ni. I alla fall, efter att ha plitat ner en nedrans massa besöksinfo på en dator fick jag tillslut mitt pass-kort.



Det blev ju bra det här. Rent och fräscht med nya inslag i tacobuffen. Helt, eller nästan helt ekologiskt skulle det vara.



De hade till och med dekorerat buffen med våra produkter så att gästerna kunde se vad dom åt.




Och här sitter mässdeltagare och besökare och mumsar på min fina införsäljning;-)

När jag gjort det jag skulle, frågade jag min kund om jag kunde få stanna lite. Ja nu är du ju inne, svarade han. Kör så det ryker....och det lovar jag att jag gjorde! Som det rök efter mig..tjoho!!!Vilket mecca, vilken samling underbara, vackra, härliga ting. Jösses amalia! Jag for som en tetting kors och tvärs. Allt blev som ett enda stort blörrrr i huvudet på mig.




När jag kom till den här skapelsen lugnade jag ner mig lite. Jag stod och begrundade den en stund och insåg ganska snabbt att det här...det är Charlotta. Det känndes tryggt. Hihi.




Jag kännde och klämde på Cults alla vackra ting...



Och fick även se alla nyheter som kommer ut till vår. Dessutom så visade det sig att Cult designs nya VD är en gammal (läs ung) bekanting till mig. Det var ett roligt återseende må ni tro. Världen är bra liten!



Det var väldigt mycket som gick i vitt........



....men det var även mycket som var färgglatt!



Och påsk är det ju snart blev jag varse på mässan....



Vart man än vände och gick var det liksom åhhhh, nej men åhhhh, åhhh vad fint osv, osv.



Den här vill jag ABSOLUT ha. Hoppas att jag hittar den i någon butik sedan.



Det fanns miljarders varianter av vackra lyktor och vackra ting...



Mycket gick i de våriga färgerna vitt och ljusgrönt...

.
Allt var så fint liksom...
.
.
Jag gillar klockan på väggen där..

.
Den här byrån/skåpet med små lådor i blev jag fullständigt kär i. Den skulle passa jättebra hos mig...
.
.
och de här kökshandukarna gillade jag skarpt, i alla fall den översta;) Vi har ingen cook här hemma, kanske en chef men ingen cook.
.
.
Det känndes verkligen vårigt på något sätt i A-hallen. Det var idel växter och vackra krukor där. .
.
Nu längtar jag verkligen till våren.
.
.
Ja mina vänner, det var ännu en dag på jobbet det.
.
Nu kallar min make på mig, bastun är på och det är fredag;-)
.
En härlig kväll önskar jag er.

torsdag 15 januari 2009

TACK !!!

Tack, tack TACK alla ni som "tyckt till" ang mitt "stora" dilemma med vilka kontakter jag ska ha i köket. Jag har verkligen värdesatt alla era åsikter, tankar och funderingar.

Vad vore jag utan er;-)

Jag har efter mången fundering fram och tillbaka och hela tiden med era åsikter i åtanke tillslut bestämt mig för att behålla de rostfria som vi haft hela tiden.

Visst var de nya snygga och så, och visst hade de samma stil och stuk som de övriga i huset, men när jag tänker efter så lever köksbänken/köksdelen lite sitt eget liv. De rostfria smälter in bra med det övriga rostfria i köket. Dessutom så har jag ju väldigt "nära" till en Elektriker så jag antar att om jag skulle ångra mig senare så får jag de andra elutagen uppsatta i ett nafs ändå;-)

Jag vill även passa på och tacka alla som skrivit så fina kommentarer till inlägget som handlade om min Rebeccas album, och dessutom hälsa alla "nya" kommenterare hjärtligt välkomna. Det är så roligt att se vilka som läser min blogg.

En annan bloggare, Petronella med bloggen Tinnar och torn har jag faktiskt umgåtts med i eftermiddag. Vi har botaniserat i allehanda inredningsbutiker, fikat och babblat örona av varandra. Super trevligt har vi haft det.

Om ni undrar hur det kommer sig att jag börjat "dejta" Pellis kan ni läsa om det i inläggen som ligger under etiktten "bloggvänner".



Här ser ni Pellis på jakt efter en lampa....



Vad tror du om den här Maria?..... frågar hon mej medan jag smyger fram min kamera;)




Så här glad blev hon över att jag prutat ner hennes nya fina köksradio (som hon själv får visa på sin blogg) med 200 spänn!!!

Nu måste jag iväg igen. Ingen rast ingen ro. Ikväll är det derby. Vårt damlag Balrog möter Huddinge borta klockan sju. Nu är det brådis.......

Tjingeling

onsdag 14 januari 2009

I-Lands problem forts..

Jag var bara tvungen att lägga ut fler bilder för att ni lättare ska kunna ta ställning till min fråga i inlägget innan.

Värdesätter era synpukter ska ni veta...



Det är alltså den vänstra som är den nya....



.. den "rakare" med vit insats.




Den högra har vi alltså haft sedan vi flyttade in.




Shit vad svårt.



Arghhh... har ju vant mig med den högra.



Blir det för vitt med den vänstra???
.
HJÄLP!!!!