I dag har jag fått en till sån här....
Jag har fått den tidigare men det betyder inte att jag blir mindre glad för det. Denna gång kom den ifrån en för mig helt okänd person med bloggen storfamilj. Lena heter hon. Lena har som hennes bloggnamn indikerar en stor familj. Hon har nämligen inte mindre än 7 ungar!
Fattar ni?
7 BARN!
Imponerande säger jag;)
Jag är alldeles uppfylld av mina två ungar. Fylld av tusen och en känslor för dem. Fylld av kärlek och ömhet. Fylld av beundran och stolthet. Ja, jag tror att ni som har barn fattar. Ni känner ju självklart likadant för era barn.
Lena hon har möjlighet och tillgång till alla dessa härliga känslor gånger 7!
Ganska coolt om ni frågar mig;)
Jag sänder utmärkelsen vidare till alla på min länklista samt bollar den även tillbaka till Lena. Tack vare henne har jag inte bara hittat till hennes blogg utan även till andra minst lika spännande och intressanta bloggar.
När vi nu ändå är inne på ungar och kärlek så kan jag inte låta bli att lägga in lite "kärleksfulla" bilder på det bästa JAG har;)
Jag kramar mina flickor så ofta jag kommer åt;)
Nej, Alexandra står inte på en stol! Hon är en lång och ståtlig tjej. Medan jag och Rebecca är alldeles lagom medellångiga;)
Jag minns att när mina töser var små fick jag tjata till leda på dem för att få dem att ta på sig mössa när det började dra ihop sig för den kalla årstiden. Särskilt gnatig var jag nog när de var unga tonåringar. Motargumenten då var att de var rädda för att sabba frissan.
Numera har de mössa på sig nästan jämt! Både inomhus och utomhus. Visserligen är de söta i sina toppluvor, men varför ska mina förmaningar annalkas först nu?
Varför berättar jag det här? Jo för att jag ser att tjejerna har toppluvor på nästan alla bilderna;)
Idag åt jag lunch med min alltid lika glada och glädjespridande Rebecca! Åkte förbi henne på jobbet och tog ut henne från hennes kontor och matlåda.
Efter jobbet hämtade jag upp min "lilla" solstråle Alexandra och vi köpte hem sushi till middag.
Mums!
Och eftersom det här inlägget ändå har spårat ut totalt med tanke på att jag egentligen bara skulle nämna det faktum att jag fått en ny utmärkelse så måste jag givetvis när temat ändå är kärlek avsluta med en puss från mannen i mitt liv;)
torsdag 9 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag är inte ensam om att ha vackra döttrar ;o) Visst blir man så förvånad ibland när man tittar på dem och tänker...men shit...kommer de från mej liksom...sanslöst....Kram o gonatt/Petronella
Vilket härligt inlägg om kärlek och vilken härlig familj!
Jag satt och skrattade högt när jag läste neråt dina inlägg. Du är så rolig!
Fint har ni hunnit få i trägården också. Jäklar vad fort allting går. Jag börjar redan få lite ångest att "snart är vårt hus klart" - vad ska jag göra då?
Såg att du postat min lilla "belöning". Tror den ligger på ICA - fick hem ett sånt där papper. Måste rusa dit i morgon så jag kan fixa lite gott käk med nya kryddor till helgen.
Kram!! Vad glad jag blev när jag läste dina senaste inlägg!!
Godmorgon Maria!
Jag gillar blandningen av familj och hus i din blogg. Vilka vackra döttrar du har! För mig som själv har två flickor (10 och 12 år) är det extra roligt att läsa om din familj. Ni verkar ha en sådan underbar gemenskap och tjejerna verkar fortfarande vara "mammas flickor" trots att de är så stora. Hoppfullt!
Kram
//Charlotta
Åh vilka härliga tjejer (och Luddegubben med förstås - mysig bild!) du ser ut att ha! Alltid lika kul att läsa dina inlägg - du skriver ju såååå bra!!
Jaha, det här med länklistan och award... öh, menas det då liksom att jag också skulle ha fått den då liksom eller..? Jag vill ju inte vara otacksam om det nu är så att det är så... och jag vill ju inte sätta ut nån award om det nu inte är så... jobbigt det här...
Ha nu en riktigt, riktigt rolig fredagskväll!!
Kram
Så fina bilder. Visst är det härligt att ha ljuvliga barn som man är stolt över!! Och det blir ju faktiskt bara bättre ju äldre de blir. Det trodde jag inte när de var små... att jag skulle kunna tycka lika mycket om dem när de börjar bli vuxna, men så fel jag hade... Det är så häftigt att ha varit med och format deras liv, och så plötsligt blir de stora och gör egna val.. och så är man fortfarandee stolt... Shit, fick jag inte en liten tår i ögat nu...:)
Jag gillar dina inlägg och fina bilder. Alltid roligt att se din blogg när den blivit uppdaterad.
Kram
Harry
Hej Maria! Vilket härligt inlägg.
Man känner verkligen hur mycket din familj betyder för dig.
Jag har ju två urmysiga och fina söner istället som tillsammans med min man är det bästa jag har .
Hoppas att du får en härlig helg
tillsammans med din familj.
Kramar Helena
Hej Maria!
Vilka härliga bilder du visar på din fina familj. Jag har så svårt att tänka mig att min asmå troll ska bli stora, flytta hemifrån och jobba! Just nu har jag svårt att tänka mig att Emila kommer att prata :-)
Ha en trevlig helg!
Kram Ulrika
Nämen vad roligt Maria - TACK så jätte mycket då för min första award! Vad glad jag blir!!
Ha en toppen kväll!
Kram
GRATTIS till din utmärkelse.
Den är du verkligen värd. Jag är en relativ ny läsare på din blogg, jag gillar den så jag kommer tillbaka.
Du har en väldigt fin familj. Var rädd om Er!
Skicka en kommentar