söndag 12 oktober 2008

Rikare!

Om någon sagt till mig för drygt åtta månader sedan när jag startade min byggblogg att jag skulle få nya vänner tack vare det "instrumentet" skulle jag skrattat och fnyst åt denna någon!

Inte trodde jag ens i min vildaste fantasi att jag skulle "klicka" så till den milda grad med främmande människor ute i cyberspace!

Under resans gång har jag fått mina favvosar där ute. En del gillar jag för själva bloggarnas skull, andra för personlighetens skull. Sedan finns det bloggar jag gillar för att de "hjälper" mig med inspirationen.

Några har det liksom på något märkligt sätt klickat lite extra med. Två av dem är helt klart Maria (Adrians backe) och Petronella (Tinnar och Torn)

Att vi träffades på det här sättet var egentligen lustigt, egentligen oplanerat, otippat och spontant!

Maria (som bor i Falun) skrev lite på skoj för ett tag sedan att hon skulle ha en tjejkväll och att det var bara att svänga förbi om jag var i krokarna. Jag tog det för var det var, en liten inbjudan vetandes att jag inte skulle ha just vägarna förbi i Falun en vanlig tisdag kväll då jag hör hemma i Stockholm.

Härom veckan ville jag "bjuda" igen Maria på samma sätt i samband med att jag skulle bli gräsänka. Skillnaden denna gång var att Maria direkt svarade, "japp, vad skoj, jag kommer".

Hon lämnade sin mail adress och förklarade att hon behövde lite egen tid och ville jättegärna komma förbi och hälsa på.

Om jag ska vara helt ärlig så var min första spontana reaktion, Hjälp! vaddå? kommer du på riktigt?

Efter två sekunder, tänkte jag shit vilken modig tjej!.

Efter ytterligare två och en halv sekunder tänkte jag, gud vad kul! att få träffa någon jag klickat så fint med via bloggen och som det känns som om jag faktiskt "känner" på riktigt.

Självklart ville jag träffa Maria på riktigt! Att hon skulle få bo hos mig var ju bara självklart.

När vi började planera vår träff via mejlande tänkte jag att kanske vore det läge att även bjuda in en annan "favorit". Petronella känndes given och klockren. Dessutom så skulle det ju inte innebära en jätteapparat för just Petronella att ta sig ut till mig då vi bor i samma stad. (fast på olika sidor om stan)

Jag slängde iväg en "brasklapp" till Pellan och förklarade vad som var på G. En vecka senare hade jag dem ståendes utanför mitt nya hus på min nyanlagda stentrapp!

Vilken otrolig känsla det var. Eller rättare sagt vilka otroliga känslor det rörde upp! Att träffas på detta egentliga högst spontana, märkliga, modiga, lustiga, roliga sätt.

Ingen av oss hade ju någonsin träffats tidigare. Vi hade bara den "vanliga" kontakten via kommentarerna på varandras bloggar.

Det var pirrigt innan själva mötet med varandra Fjärilarna i magen var många. Tänk om det ena och tänk om det andra snurrade som en karusell i huvudet. När vi sedan väl stog där öga mot öga släppte allt och hela helgen bara flöt på som om det var något helt ytterst vanligt och normalt att vara i varandras sällskap!

Vi åt och vi drack och vi pratade och vi mös och vi pratade mera och Pellan hon sprang på toa tusen gånger! Hon skyllde på liten blåsa men jag tror hon gillade att vara i mitt badrum;)

Maria visste jag redan innan var en tjej med huvudet på skaft. Sådant ser man när man "läser mellan raderna" men nu när jag träffat henne på riktigt och umgåtts med henne vet jag även att hon är en jättesmart tjej! Värsta "raketforskaren" liksom. Samtidigt är hon en väldigt öppen, rak och ärlig person. Det gillar jag för då vet man på en gång vem det är man har att göra med. Man behöver liksom inte ägna tid åt att fnula ut vem människan egentligen är.

Kul tjej är hon dessutom. Tungan är vass och hon spottar ur sig knivskarpa kommentarer som en katapult! Jag visste att Maria är den typen av vänninna som "förstår" vad man känner och tänker. En klok och varm person helt enkelt!

Petronella infriade även hon alla mina förväntningar och hon var dessutom precis som jag föreställt mig. Ja kanske inte helt då jag av någon märklig anledning fått för mig att hon skulle vara lång. Jag trodde innan att när jag nu skall få krama Pellan på riktigt kommer jag att få stå på tå. Men så var ju inte fallet;) Vet inte varför jag föreställt mig henne lång faktiskt!

Petronella är precis lika go i verkliga livet som hon ger sken av på sin egen blogg och i alla hennes kommentarer hon lägger ut överallt! Pellis är VERKLIGEN en söt, charmig och galet kul tjej man bara tokdiggar på en gång med massor av glimt i bägge ögonen;)

På lördagseftermiddagen åkte vi iväg till en stor nyöppnad Stalands butik vid Kungenskurva. Det var jättehäftigt att tillsammans botanisera bland inredningsprylar och möbler med tanke på vår egentliga gemensamma nämnare. Vi gick där precis som om vi gjort det tusen gånger tidigare och visste vad de andra skulle gilla och uppskatta. Supermysigt var det.

För min del så gör jag gärna en favorit i repris Maria och Pellan. Ni vet var jag bor;)

Mi casa es su casa! ALLTID!

Och! Ni andra där ute i cyberspace (ni vet vilka ni är) jag träffar även gärna er om tillfälle ges;)

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan en stund och smälta det faktum att jag nu är en erfarenhet och två nya kamrater RIKARE;)

Det är godis för själen det;)

14 kommentarer:

Helena sa...

Hej Maria!
Låter som att ni haft det toppenkul.Förstår att man är spänd på att träffa någon i "verkliga" livet ,utanför bloggen.
Man gör sig ju ofta en bild av hur en person är och hur hon/han ser ut.Både Maria och Pellan verkar ju vara jättemysiga personer så jag förstår att ni haft det bra.


Ha nu en härlig söndag.
Kram Helena

Vitudden sa...

Hejsan Maria!

Det låter som om ni har haft en riktigt mysig helg! Jag vet av egen erfarenhet att man kan träffa riktigt mysiga människor via webben om man vågar. Jag träffade faktiskt min sambo på det viset, via nätet och känner igen dina tankar. Första gången Andreas skulle komma och hälsa på mig irl tänkte jag "hjälp tänk om han inte alls är som han verkar v ara på nätet" men det var han ooch vi är ju fortfarande tillsammans :-) Kul att ni vågade!

Ha en skön söndagskväll!

Kram Ulrika

Familjen Eriksson sa...

Hej Vännen!
Vad fint du skriver, precis vad jag kände också. Att man kan känna sig så "hemma" med två personer man aldrig träffat trodde jag inte var möjligt.

Kram
M

Viveka på Humlebacken sa...

Jag ryser nästan lite..:) SÅ mysigt det låter! Man måste våga ibland, tänk vad man kan missa annars
kramis

ps, jag trodde också att Pellan var lång... typ 175 eller så.. som jag ung.

Charlottas hemmaplaner sa...

Hej Maria!
Vad fint du beskriver detta möte! Detta är ju en riktig solskenshistoria och ett kvitto på att våga-vinn-tänk faktiskt fungerar! Liksom du så tror jag att det aldrig är fel att följa sin magkänsla. Visst får man ganska direkt en bild av personen bakom när man följer en blogg. Vissa inlägg och kommentarer går direkt in i hjärtat. För mig tillhör du självklart denna kategori!
Kram
//Charlotta.

Stillas Malva sa...

Ja, herre gud så modiga och tokiga ni är! Och då menar jag härligt tokiga i all välmening! Vad roligt att ert möte blev så lyckat och att ni har funnit varandra så väl - förstår verkligen att du känner dig RIK!
Kram

Tinnar och torn sa...

Hejsan långskonk hahaha! "Liten" syster här!! Nu blev jag lite rörd här så jag blir nästan blank i ögonen... du beskriver det så bra... just det där att man känner sej bekväm och inte behöver sätta upp en fasad...utan att man känner sej välkommen i sammanhanget! Örjan blev väldigt glad och hälsar och bockar :o) Är hemma efter marknaden nu och tänkte försöka sova lite till innan jag måste åka till jobbet. Ha en nice söndagskväll! Hoppas Alexandra mår bättre nu...just det hur gick det för brudarna där borta i utlandet? Kram Pellis

Anders sa...

Tack så mycket! Vad kul att du tycker det. Känns lite som att man börjat hänga på syjuntorna med damerna :P Skämt och sido. Tack igen :)

/ Anders

Familjen Eriksson sa...

Hmpf, jag är faktiskt bara 5,26% yngre än Petronella. Hur mycket yngre jag är än dig törs vi väl inte nämna... ;)

Fast jag tycker det är trevligt att ni bryr er.

Kram

Taklyftet sa...

Vad kul att ni vågade ta steget från cyber space till verkliga livet och att ni fick en så lyckad helg.
Kram Jenny

Leena sa...

Hallååå Maria!
Åh, vad jag önskar att jag var en liten mus i ditt vaskskåp:-) Eller, nä förresten, jag önskar inga andra möss i vaskskåpet. Men en fluga, det hade varit kul.
I mitten av 1990-talet var vi ungefär 10 tjejer som var snabba ut på internet med egna hemsidor. Vi hade en helgträff på hotell i Borås och jisses, vad kul det var!
Men visst, det kan naturligtvis vara svårt att träffas live om man inte har gemensamma intressen. Å andra sidan, då vill man ju knappast träffas heller;-)

Ha en strålande vecka!
Leena

ColonialEast sa...

Vad häftigt!! Låter som ni haft en fantastisk "date". Jätteskoj!
Håller med om att bloggandet verkligen gjort livet rikare. Kram!!!

Ika sa...

Låter som ni haft det super trevligt tillsammans. Känns som glädjen strålar från alla inlägg du gjort! Trevlig vecka!

talludden sa...

Tack för dina kommentarer i bloggen!
Vilken mysig date ni verkar ha haft!
Spännande och häftigt att människor möts på nya sätt!
Kram Sandra