Shit påmfritt!

Vilken respons jag fick på mitt förra inlägg!


Jag som satt imorse och tänkte. Ska jag, ska jag inte? Vill ju verkligen inte såra någon, och jag vill inte att någon skall känna sig förbisedd.


Nu fick jag ju massor av "bloggkärlek" tillbaka;-)


Jag är livrädd för att uttrycka mig på ett sätt som kan missförstås. Vill inte att någon ska få för sig att jag är en präktig moraltant med en kraftig dubbelmoral dessutom. = vill gärna ha och få, har svårt att ge. Jag är inte sån!


Ibörjan av mitt bloggande kände då inte jag till "bloggkutymen" som verkar gälla. Skriver man en kommentar förväntas ett svar. Jag läste alla andras bloggar och kommentarer och trodde väl att alla var kompisar sedan länge ungefär. (Lite sådär naivt) Själv var jag fokuserad på mitt eget bygge och lade inte någon större energi på det där. Några egna bloggkompisar fick jag ändå på vägen.


Rätt som det var dök Petronella upp i bloggvärlden. Henne såg man överallt! Hon inte bara kommenterade glatt hos alla. Hon även kramades! Jag tänkte först, hallå människa. Krama främmande folk? Fast det smittade av sig och nu vill även jag kramas med alla;-)


Nej nu har jag "smygit" i kulisserna länge nog. Nu kommer ni få se mig lite varstans hos era och hos andras bloggar hädanefter;-) För jag vet hur kul och spännande det är när människor från, ja vart kommer ni alla ifrån förresten? lämnar sina kommentarer på bloggen;-)


Nu till mitt hus, ikväll väntade vi in stenfirman som skulle leverera stenen till köksön. Jag har varit nervös i....vänta nu, låt mig tänka efter......aaa sedan augusti förra året.


Herregud! har det gått mer än ett år sedan jag först började skissa på mitt nya kök??? Jag ville så gärna ha en köksö. Den ursprungliga planlösningen hade ingen köksö så jag fick själv fnula ut en. Jag ville inte ha en "vanlig" ö. Jag ville ha en speciell som har många funktioner. Jag var lite rädd samtidigt för att "låsa" upp köket med denna ö då jag är lika ombytlig som ja det som är jätteombytligt. Det fick bli en köksö utan vare sig ström =ingen spishäll samt vatten= ingen diskho.


Min ö skall fungera som matplats när vi är ensamma. I vår familj äter vi sällan samtidigt på vardagarna. (pga idrott) Det är inte kul att sitta ensammen vid ett jättestort bord. Köksön skall även fungera som arbetsplats vid behov. Eftersom vår planlösning är så öppen och luftig blir även ön en fin markering att här börjar köket. Typ. Dessutom så rymmer den stora lådor och det är ju aldrig fel med extra förvaring.


Aahh så jag babblar, fattar ni? Jag tror jag visar bilder istället.




Här har jag fotat med de stora fönstrena bakom mig. När jag ritar saker blir det alltid en massa vinklar och vrår. I den här lilla vinkeln kan man ha något fint att ha servetter i. Praktiskt, nära till hands och ändå inte i vägen.



Här har jag backat lite för att föröka visa att det visst finns "rymd" i köket. (Det är så svårt att fota så det ser rätt ut)




Nu har jag gått runt lite och fått en annan vinkel. Det blir sittplats för tre personer. Jag ritade ön med benen på det viset för att inte ön skulle få en "kompakt" känsla.



Nu har jag ryggen mot matsalsdelen. Den uppmärksamme ser att vi inte fått upp glaset över diskbänken ännu.

Kommer ni ihåg förresten när jag våndades över vad jag skulle välja där? Valet stod mellan svarta stora kakelplattor eller vitt glas. Nu tycker jag nog att jag valt rätt med glaset. Fast det vet jag säkert först när det kommer upp;-) Ni vet ju vid det här laget hur jag är. Imorgon vet vi;-)



Nu klev jag upp på trappen som leder till hallen.






Och här står jag med ryggen mot vardagsrumsdelen. Ja vad ska jag säga.... på en skala ett till tio hur nöjd blev jag efter drygt ett års vånda???


Svar ELVA;-)






Slutligen en bild på något helt annat! Det här är faktiskt ett resultat av Vivekas senaste bloggande med sin trädgård.


Jag blev så sjukt inspirerad och galet avis på hennes fina trädgård att jag impuls köpte denna vinterhärdiga hibiskus idag på ica maxi. Inga krukor har jag så jag fick låna mina murläggargubbars hink de blandar bruk i så länge. Hoppas att den överlever hos mig för mina fingrar är lika gröna som Ludde är romantisk;-)

Appropå romantik så fick Ludde skulpturen av mig i bröllopsdagspresent i sommras;-)