Vilken antiklimax vi svävat in i!
Det blev inget med uppstyrningen av dressingroomet häromdan. Inte heller har vi haft någon vidare lust att pilla och pula på kvällarna denna vecka.
Vi har bara försökt leva, leva som en normal familj. Komma hem efter jobbet, köra till träningar, laga mat, äta, prata, umgås, ligga lite i soffan och zappa planlöst på kontrollen.
Efter så lång tid av slit, efter så lång tid av tillvaro utan trygghet och borg att hämta kraft ifrån, efter så lång tid utan ett "riktigt" familjeliv med dagliga rutiner så har vi märkt att vi behövde få känna oss som en"hel" familj igen.
Det såg lite väl "färdigt" ut på bilderna som jag lade ut på bloggen efter flytten, men faktum är att vi fortfarande har lådor att packa upp, garderobsinredningar att skruva ihop. Kontor att strukturera upp osv, osv.
Vi får ta en dag i taget. Just nu tar vi igen det vi missat som familj under de fem månader som vi själva slitit på bygget.
Är dessa känslor normala? Känner någon igen sig?
Berätta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Absolut! Jag känner igen mig och hela min familj.. Precis när vi flyttat så hade vi massor med energi, men då hade vi ju semester och det var sommar. Nu händer det inte mycket här (jo, det vi betalar för, men själva pausar vi). Och det är väl helt ok? Har man inte byggt hus, vet man inte hur mycket energi som går till allt beslutande och bestämmande.. Det tar på krafterna.
Nu känner jag att lusten att fixa kommer tillbaka, så nu ska jag ut och fixa lite i rabatterna jag visade i går. Men jag har inte haft någon lust med sånt på länge:)
Så slappa ni! Det är nyttigt!
kram
Hejsan!
Jag har varit in här varje dag och tittat nu, ni kommer att få det så fint! Jag ser fram emot att få flytta in i vårt hus men det är ju ett tag kvar till jag är där ni är nu. När det gäller upppackandet av kartonger så hinner ni alltid göra det en annan dag :-)
Ulrika
Unna dig en soft period efter alla stressiga månader! Att inreda och komma iordning måste få ta tid. Tror inte det blir bra annars. Man måste nog påminna sig själv om att man skall NJUTA under resan och inte bara när man kommit i mål. Förresten tror jag aldrig att man blir riktigt klar. Lite projekt måste man ju ha kvar annars blir det nog väldigt tomt efter den intensiva bygg och planeringstiden.
Kram //Charlotta.
Jag känner igen mig!
Du får alla dina känslor ca två månader efter mig (och uttrycker dina mkt bättre än mig). Det går över men låt det ta sin tid. Ingen dör om ni inte packar upp en kartong eller inte skruvar ihop en hylla, jag lovar.
Kramar
Maria
Hejsan! Jag vet ju inte ännu men det låter som om det är normalt. Man måste få ladda batterierna efter en sån fysiskt och psykiskt ansträngande resa. Sen tror jag att det är bra att bo in sej lite innan man "ställer iordning" saker och ting. Så zappa vidare ni, det är ni definitivt värda. Kramar Petronella
Hej! Hittade in till dig via Viveka och Humlebacken och vilken otroligt rolig läsning! Ert hus är helt fantastiskt och sättet ni verkar samarabeta på påminner välidgt mycket om hur vi har det här på Karlsebakken. Jag känner absolut igen mig i din beskrivelse av Den Totala Utmattningen efter vår tuffa vår som ägnades åt att riva ut hela första våningen och stora delar av källaren, för att bygga om och bygga nytt. I sommar var vi LEDIGA och nu är det lite trögstartat igen. Vi har bestämt oss för att helt enkelt låta motivationen komma krypande när den kommer och bara njuta av det som är gjort såhär långt. Vi har ju en hel mörk höst och vinter på oss att göra färdigt resten...! Stort lycka till med det fortsatta arbetet, ser fram emot att följa med er härifrån Norge! Hälsningar Caroline på Karlsebakken
Skicka en kommentar