Igår var jag sprudlande glad över att våren äntligen ville lysa lite på mig. Jag skuttade iväg till jobbet inget ont anandes.......
När jag sedan kom hem och ännu lite senare gjorde min bloggrunda fick jag se att Sabina "krigarprinsessan" stilla somnat in med sina nära och kära samlade omkring sig.
Jag kunde inte komma mig för att skriva om henne just igår. Mina ord räckte inte till. Det gör de inte idag heller. Jag skriver dessa rader för att hedra hennes minne och för att hon har inspirerat mig till att vara oerhört tacksam för det jag har och att inte ta livet för givet.
Jag skrev om Sabina i ett tidigare inlägg. Sabinas person har berört mig något enormt precis som hon även berört massor med andra människor. Jag kände inte henne personligen. Har aldrig träffat Sabina. Hon var så öppen i sin blogg och delade med sig av allt på ett sådant sätt att det ibland kändes som om man faktiskt kände henne på riktigt. Hon var så glad och sprudlande och hade en massa energi. Det var svårt att se ibland hur sjuk hon faktiskt var. Så positiv var hon. Stundtals kunde hon vara rädd för att sjukdomen skulle ta hennes liv för fort och samtidigt skrev hon på ett sådant sätt att hon "lugnade och tröstade" sina läsare. En fantastisk människa helt enkelt som bara fick leva i 34 år.
Jag förstår inte varför sådant här ska behöva hända. Vem gör det? Jag har tagit till mig Sabinas öde och vill hedra henne genom att leva mitt liv på bästa sätt för det vet jag utan att ha känt Sabina personligen att hon önskade att sina medmänniskor skulle göra.
Mina tankar går givetvis till Sabinas två små döttrar, sambo, föräldrar, systrar och även andra nära och kära.
Sov gott Sabina du var en sann krigare in i det sista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Maria!
Jag har följt Sabinas kamp lite grann sedan du skrev om henne förra gången.Jag såg också igår att hon stillat insomnat .Man kan som du skriver inte undgå att bli berörd fast att man inte känner eller ens träffat Sabina.Tänker också på hennes barn som nu förlorat sin mamma.
Varma Kramar
// Helena
Hej Maria! Jag har också följt Sabinas kamp. Blev så glad i förrgår när man läste att hon suttit uppe i sängen och sjungit och mått bättre. Kom som en total chock. Fy fan va hemskt. Kunde inte sluta gråta igår, fan va orättvist, hon berörde en så.
Tänker på hennes barn och hennes familj :-( Usch va ledsamt.
Man får verkligen en tankeställare.
Stora kramar
Hej Maria!
Jag satt på jobbet när jag läste detta. Fick ta fram lådan med Kleenex och torka bort mascara från kinderna efteråt. Så gripande! Man får trösta sig med att hon inte lider längre. Som du vet så är min pappa svårt sjuk i cancer som nu har spridit till skelettet. Det är därför mycket lätt för mig att identifiera mig med Sabinas anhöriga i en stund som denna. I ett års tid har jag stått maktlös och sett hur sjukdomen gradvis tar över mer och mer. Det är fruktansvärt. Samtidigt kan jag acceptera att den gammal människa som haft ett långt och lyckligt liv dör. Men när unga starka människor rycks bort mitt i livet så är det betydligt svårare. Det är både ofattbart och orättvist!!! Jag försöker alltid hitta något positivt i det som händer. I detta fallet så blir man påmind om att man skall leva och unna sig NU. Imorgon kan det faktiskt vara för sent.
Massvis av kramar //Charlotta.
sch och fy vad det ör sorgligt. Jag har läst henne då och då, riktigt sorgligt!!
kram
V
Skicka en kommentar