Min läromästare

Jag bara måste lägga ut en bild på min älskade fina vackra mormor med tanke på mitt tidigare inlägg om virkskola.

.

Det är ju trots allt ändå hon som lärt mig allt jag kan vad gäller virkande.

.

Mormor betydde allt för mig när hon levde. Fastän hon gick bort redan 1990 så tänker jag fortfarande mycket på henne. Hon var mycket speciell för mig. Väldigt speciell. Min mormor var den enda mor/far föräldern jag faktiskt växte upp med. De andra bodde i Madrid och de träffade jag så sällan.

.

Mormor bodde hos min morbror och de bodde på gångsavstånd från mig och min familj. Varje dag efter skolan gick jag hem till mormor. Vi virkade för det mesta tillsammans och ibland bakade vi även bröd. Ofta följde kompisar med också och de blev impade av att jag hade en mormor som såg ut som just en mormor!

.

Haha, när jag tänker efter tror jag att de sa så med tanke på att hon såg ut som typ teskedsgumman. Vackert silvervitt hår. Alltid i knut i nacken (eller med inbakade flätor då hon lät mig kamma henne och göra henne fin) Korpsvarta ögon med mycket glimt i. Liten, pluttig och söt var hon. Hon satt ofta och gungade i sin gungstol med sin virkning i händerna. Ja hon såg verkligen ut som en mormor min mormor:)

.

Min mormor var väldigt rolig också och vi hade jättekul ihop. Många gånger fick jag även sova över hos henne eftersom min morbror ofta jobbade natt. Det tyckte jag var mysigt.

.

.

Jag är det enda barnbarnet (av 14) som döpts efter mormor, och jag tror minsann att jag var lite favoriten där faktiskt:) Jag var iaf den som spenderade mest tid tillsammans med henne av de fjorton barnbarnen.

.

Bilden har jag själv tagit på hennes 85-årsdag. Ganska exakt ett år senare gick hon bort.

.

Jag tror att hon sitter nöjt uppe på ett moln och gungar på en gungstol och virkar sig något med ett stort leende nu när hon ser att jag tagit upp hennes virkande igen 35 år senare. Jag tror att hon är stolt över att jag faktiskt fortfarande kommer ihåg det hon lärde mig;)

.

Min mormor, min läromästare.