måndag 5 oktober 2009

Hormonerna spökar

Det här med hormoner alltså. Jag har en hel del fnulningar kring det ämnet och känner ett starkt behov av att skriva lite om det. Särskilt efter att just ha bevittnat Hollywoodfruarna och deras märkliga allt annat än naturliga kroppsattribut.
.
Det kanske är på sin plats att varna känsliga läsare och kanske de få manliga som eventuellt kikar in här för det som jag kan komma att skriva här lite sådär spontant och hormonpåverkat.

Jo jag funderar på hur det egentligen kan tänkas vara. Det här med hormoner alltså. När man var tonåring hände det ju ett och annat med kroppen. Jag var väldigt sen i puberteten. Eller kanske inte förresten. Många i min klass var nog väldigt tidiga och gjorde så att det kändes väldigt sent för mig.

Det vore ju lite ironiskt om jag nu skulle varit sen in i puberteten och sedan tidig in i klimakteriet liksom. Fast det skulle inte förvåna mig om så vore fallet med mig. När det gäller mig kan allt möjligt märkligt ske.

I min klass i trean hade de flesta redan tuttar. Särkilt en tjej. Hon hade större än fröken Lenas. Alla hade börjat få små knappar och den där tjejen meloner. Hos mig fanns det inte en enda antydan till att något ens var på gång.

Hela mellanstadiet var en plåga för mig. En efter en fick de mens. Alla fick mens utom jag. I slutet av mellanstadiet hade alla tjejer fått både mens, tuttar och hår på mufflan. Alla utom jag. Alla luktade mysko tonårssvett men inte jag. Jag ville också lukta svett.

Jag var jätteledsen. Så ledsen under mellanstadiet var jag att jag inte ens iddes delta på gymnastiken. Kommer ihåg att jag ofta grät mig till söms över orättvisan att jag minsann inte begåvats med tuttar och mens som dom andra flickorna i klassen.

Visst måste det varit så att alla i min klass var tidiga? När jag tänker efter är man tretton när man börjar högstadiet och det var just där under högstadieåren som mina hormoner vaknade till liv. En efter en. Ömma pattknappar, mens, spridda hårstrån på mufflan och svettlukt.

Undrar hur det är för mina gamla mellanstadie kamrater idag? Undrar hur hon med melonerna i trean ser ut och mår idag?

Hursom helst. Det var då. Nu är nu.

Jag själv verkar alltså ha inlett min klimakterieresa. 44 år ung. Tydligen så är det en process som tar ett tag. Ganka logiskt egentligen. Kroppen är väl inte skapt att reproducera vid min ålder och kanske är det därför hormonerna tacklar av en efter en.

Precis som de startade upp en gång i tiden under högstadiet en efter en tacklar de också av en efter en.

Det jag undrar är hur fullmånen kan ha med detta att göra. Jag är övertygad om att månen har ett finger med i mitt pågående hormonspel just nu. Det är inte så att jag ligger och ylar och morrar med fradga i mungipan nätterna genom. Nej, mina symptom är lite mer kroppsliga om en så säger. Pirr i kroppen. Drag i äggstocken. Krypning under skinnet och svullna tuttar.

Ikväll är mina rattar större än någonsin. Jag skulle vilja påstå att jag har ett "all time high record" på gång. Inte ens när jag ammade mina flickor var de så här fläskiga.

Jag snackar stora lökar med läskiga ådror på. Stora feta ådror som löper längs med sidorna. Såna där ådror som kan vara sexiga på en manlig hantverkares underarm. Eller så där läckert sexiga som på en trikarpenis.

Såna ådror snackar jag om här. PÅ MINA LÖKAR! Ont gör det också. Så in i bomben. För er som kanske börjar undra lite här....NEJ jag är inte gravid. Verkligen inte. Detta fenomen beror på annat. Det bara känner jag.

Till saken hör att jag inte alls gillar stora lökar. De skrämmer mig. Jag har hellre små fjuttiga utmärglade taxöron (som jag haft i alla år efter ammandet av mina döttrar) än dessa två ådriga skräcködlor till rattar jag plötsligt blivit ett med. Kanske tycker jag det är läskigt med stora lökar eftersom jag aldrig haft dem. Inte heller har jag någonsin önskat mig några. Nu har jag plötsligt det. Hujedamej!

Nu vet jag att flertalet av er tjejer som läser här är yngre än mig. Men några av er sitter säkert på riktigt bra tips, lite ideer, lite huskurer familjekurer som ni hört de äldre generationerna tala om hemma hos er. Kanske kan era tips lindra mina plötsliga besvär.

Jag bara säger såhär...Give it to me girls!

Ge mig allt ni har. Hör en desperado som lider ont av sina ådriga pattar. Ring en farmor, mormor morsa. Fråga dem hur de gjorde/gör åt saken.

Kanske det finns gamla beprövade huskurer ute i stugorna som fungerar. Vad vet jag?

Sånt som att "kleta grisblod på dörrposten och snurra tre varv motsols på en ben sjungandes halelujah" Eller kanske lite mer vanliga kurer som att doppa korv i honung eller nåt.

Alla tips tages emot tacksamt.

10 kommentarer:

petra sa...

Kan man göra annat än att skratta så tårarna sprutar när man läser dina inlägg. hahhahahah du är såå bra på att skriva.

Tyvärr har jag inga tips på vad du ska göra.
jag var oxå den där lilla flickan som inte fick tuttar, mens tidigt. Jag var senare än dig med, min mens kom inte förrän jag var 16 år, snacka om sen. Men då kom det lite tuttar oxå. Jag fick höra av läkaren att jag vägde så lite + att jag tränat hårt sen 6-års ålder både fotboll och handboll, det var därför mensen var sen.

Nu har jag mens kanske 3 ggr på ett år... skönt att slippa det.

Kul att höra om Hermine. För det är faktiskt alltid hennes namn mannen drar upp här när vi pratar innebandy. Får se om vi inte kan åka upp och kolla en match någon gång. Hade varit såå kul.

Nä nu kallar kudden
ha det bäst du härliga spanjorska.
kram

Viveka på Humlebacken sa...

Nä, man kan inte annat än garva.. har tyvärr inga tips att komma med..

Soltorp sa...

Ja du.....eh vad gör man? Har ju inte ens tänkt tanken att det kan hända sådana grejer...jag fyller 43.....så visst det är ju kanske dags snart...hjälp!!! Men en del vet jag äter några hormontabletter som man får av läkare men jag vet inte....jag är nog mer inne på att stå ut dom år som är jobbiga med svettningar osh svallningar och allt vad man har hört så man är ute på andra sidan sen...med tabletterna skjuter man väl upp problemet? Men det är väl inte värt man säger något föränns man vet hur jävligt det är.....annars har jag inget tips...sorry! Ha det bra kram

Signerat J&P sa...

HELT SJUKT!

Jag är 29 och med om EXAKT det du skriver, i detta nu. Svullna pattar, kryp under skinnet och obekväm i kroppen. Försökte förklara för mannen min i morse att det känns som en sticksig, skavig stickad tröja som sitter obekvämt, men som man inte kan ta av sig... Till saken hör att jag just nu har min mens, men så här dåligt brukar jag inte må..! Till skillnad från dig tycker jag dock att pattarna bereder mig mycket skratt..! =) Bautatuttar liksom.

Men konstigt, det här. Kanske är någon slags fullmåne som snurrar till hormonerna fullkomligt den här månaden?

Lycka till! Min huskur stavas värktabletter och choklad. Och glass... Och fräsiga undertoner...

Ha det gott!

Caroline sa...

Men ärligt, har det där som pirrar i kroppen med klimakteriehaggeriet att göra. Fan jag fyller 42 idag faktiskt och har väl känt av det i ett par månader,och jag trodde det var stubben på bena och att jag måste raka dem IGEN. OCH dessa J-A bröst, har ont i dem ständigt. ÅDRIGA ja, jättefina färgstarka, allt sväller. Sen har vi det här humöret. Och detta blödande,ska inte mängden avta med åren, inte på mig (för jag e kärringen motfalls)här ökar vi på istället. Att försöka låtsas må bra fast man känner hur hela ens existens är överflödig på denna jord. Vad ska man ta sig till???? Hoppas att processen inte blir för långdragen.
Hmm tyvärr har jag inga knep att ta till. Vi får väl helt enkelt rida ut denna vidriga del av livet.
Gud vilket negativt inlägg, hoppas allt e bra med dig/er annars. Egentligen är jag ju en sprudlande glad prick. HAHAHA Ha det bäst/ Caroline

Ika sa...

Lessen inga tips men du har en grym inställnig så du kommer flyga igenom denna fullmånen som lyser som en spotlight på nätterna när jag måste springa ut o sätta mig i diket.

Charlotta sa...

Ja tänk vad de där hormonerna kan ställa till med.... Tack för dagens gapskratt!!!

Jag tycker ändå att det verkar väldigt tidigt för klimakteriet. Är du verkligen säker på detta? Skall du inte gå till farbror doktorn och berätta om dina symptom och visa upp både mufflan och lökarna? Kanske du behöver byta ut de p-pillrena som du äter? Du kanske är alldeles hormonstinn i onödan?...

Själv känner jag inte igen de där symptomen som du skriver om. Mina meloner pekar mer nedåt än förut, men det skyller jag på barnen...Sedan har jag nog fått en storlek behå-storlek och det skyller jag på allt godis som jag proppar i mig. Så nu är mina tuttar både stora och långa, om du fattar. Och så har jag blivit lite extra PMS-ilsken de senaste åren säger min man i alla fall....

Man får helt enkelt skratta åt eländet och kroppens förfall. ... Eller boka en schysst plastkirurg. Nu när man nästan fixat klart huset och tomten så behövs ju nya projekt, eller hur? ;-)...

Kram på dig Tokfia! Sköt om dig!

//Charlotta.

Milla sa...

Kära söta - jag är också 44 ... öh jag slutade äta p-piller och kroppen är i uppror eller rättare sagt olag. Man ska visst ta nån annan sort i den här åldern. Det finns nåt som kallas "premenopaus"
börjar i regel vid 40 - 45 års ålder, kanske nåt att kolla runt :=) kram, Milla - jag gillar din härliga, pratiga blogg supermycket!

Helena sa...

Ha ha ,du är för rolig.
Ja det där med hormoner är inte lätt..hihi
Själv är jag ju då 42 och har fortfarande inte märkt nåt av nåt klimakterie,som tur är...:)


Har tyvärr heller inga tips till dig.:(




Kramisar Helena

Anonym sa...

hej! jag är 36 år och har alltid kännt av full månen,som att den lyser genom rullgardin,svårt att sova,grinig mot sambon..mm . ja kanske byta p piller eller.. så är du gravid :)..tack för en otroligt rolig blogg!

kram sara