onsdag 21 oktober 2009

Min läromästare

Jag bara måste lägga ut en bild på min älskade fina vackra mormor med tanke på mitt tidigare inlägg om virkskola.
.
Det är ju trots allt ändå hon som lärt mig allt jag kan vad gäller virkande.
.
Mormor betydde allt för mig när hon levde. Fastän hon gick bort redan 1990 så tänker jag fortfarande mycket på henne. Hon var mycket speciell för mig. Väldigt speciell. Min mormor var den enda mor/far föräldern jag faktiskt växte upp med. De andra bodde i Madrid och de träffade jag så sällan.
.
Mormor bodde hos min morbror och de bodde på gångsavstånd från mig och min familj. Varje dag efter skolan gick jag hem till mormor. Vi virkade för det mesta tillsammans och ibland bakade vi även bröd. Ofta följde kompisar med också och de blev impade av att jag hade en mormor som såg ut som just en mormor!
.
Haha, när jag tänker efter tror jag att de sa så med tanke på att hon såg ut som typ teskedsgumman. Vackert silvervitt hår. Alltid i knut i nacken (eller med inbakade flätor då hon lät mig kamma henne och göra henne fin) Korpsvarta ögon med mycket glimt i. Liten, pluttig och söt var hon. Hon satt ofta och gungade i sin gungstol med sin virkning i händerna. Ja hon såg verkligen ut som en mormor min mormor:)
.
Min mormor var väldigt rolig också och vi hade jättekul ihop. Många gånger fick jag även sova över hos henne eftersom min morbror ofta jobbade natt. Det tyckte jag var mysigt.
.

.
Jag är det enda barnbarnet (av 14) som döpts efter mormor, och jag tror minsann att jag var lite favoriten där faktiskt:) Jag var iaf den som spenderade mest tid tillsammans med henne av de fjorton barnbarnen.
.
Bilden har jag själv tagit på hennes 85-årsdag. Ganska exakt ett år senare gick hon bort.
.
Jag tror att hon sitter nöjt uppe på ett moln och gungar på en gungstol och virkar sig något med ett stort leende nu när hon ser att jag tagit upp hennes virkande igen 35 år senare. Jag tror att hon är stolt över att jag faktiskt fortfarande kommer ihåg det hon lärde mig;)
.
Min mormor, min läromästare.

8 kommentarer:

lotta sa...

Åh jag blir rörd Maria, jag är så säker på att din mormor styr dina fingrar i ditt virkande. Hon är med dig, det känner du säkert.
Dom går aldrig ifrån oss, kram Lotta

Viveka på Humlebacken sa...

Vilket fint inlägg, blir lite rörd nästan.. tänker på min mormor som dog för 5 år sedan 99 år gammal.. söta mormödrar..

Charlotta sa...

Så fint! Jag tror också att din kära mormor ler i sin himmel när hon ser att du virkar sjalar. Visst känner man i hjärtat att de som inte finns här på jorden längre finns med ändå? Det känns som en tröst mitt i saknaden.

Blev helt imponerad av din ambitiösa virkskola. Jag förvånade mig själv när jag tog upp virkning och stickning för någon vecka sedan. Jag kommer fortfarande ihåg stolpar och luftmaskor. Det är som att cykla. Det sitter liksom i ryggmärgen. När förra stickvågen kom var jag i tjugoårsåldern. Jag stickade till och med tröjor till mina pojkvänner. Så duktig kommer jag nog inte att bli nu. Jag har för lite tid för att orka följa något långt mönster. Men en sjal är lagom svårt och fler grytlappar lär det också bli...

Kram på dig

//Charlotta.

Ika sa...

Självklart är hon stolt över dig. Hon ser ju att du verkligen lyssnade och tog till dig de som hon sa. Visst saknar man sin virkande-mormor!

Soltorp sa...

Åh så fin hon var din mormor, glimten i ögat där! Som en sagomormor, med vitt hår i knut i nacken och sittandes i gungstol! Så fint du skriver om henne! Kram Vivi

tjotta sa...

Tur att inte jag blev döpt efter henne!

Jättefint skrivet annars. :) Blev väldigt rörd och många fina minnen väcktes till liv.

Livet på Marbogården sa...

Fint inlägg och jag tycker det finns vissa likheter i utseendet:)

Anonym sa...

Hola Maria, me ha conmovido mucho lo que has escrito sobre tu abuelita, que bonitas cosas has escrito, pero muy bonitas, nos das a entender que te lo pasaste en grande con ella, ya me hubiese gustado tener una abuelita asi, esos momentos con la mormor son unicos y que marcan una bonita etapa de la vida. Que bellos recuerdos y gracias por compartilos con nosotros... UN beso desde Taiwan