Kärring vs Mongo

Idag har jag byggt monter inför mässan imorgon. Det går till så på mitt jobb. Vi bygger monter själva. Sedan står vi i montern under mässdagarna och snackar tungan gul och blå för att sedan plocka ihop det hela igen.
.
Mitt jobb är varierande minst sagt.
.
Någon gång under monterbyggnationen rök jag ihop med en truckförare anställd på Kistamässan. Vad det hela handlade om och huruvida vem som hade rätt eller fel lämnar jag därhän. Poängen med det jag vill ha sagt ikväll är det som uttrycktes.
.
Truckmänniskan var en kille. En yngre förmåga kan vi säga. I slutet av vår kontrovers kallade fanskapet mig plötsligt "jävla kärring" Fattar ni? KÄRRING!

Under normala förhållanden, har jag inga som helst problem med argumentationer eller ordbataljer. Lätt som en jäkla plätt kan jag golva vem som helst med en vass replik eller med en kolsvart blick.
.
Jag skulle tom kunnat golva pojkfan med mina hormonstinna ådriga lökar. Ett liten schwung bara rätt över nyllet och han hade legat på golvet gråtandes efter mamma.
.
Idag var tydligen ingen bra dag. Ingen bra dag alls för en hormonell, förvirrad, svullen-i-pattarna, lite fundersam över kroppsfenomenen liten människa som jag.
.
Idag var ingen bra dag att bli kallad kärring. Jag blev helt paralyserad.
.
Jag stirrade häpet på snubben och, och, och, och plötsligt replikerade jag allt vad jag kunde med ett rungande.....håll i er nu....
.
"Mongo"
.
Oj vad han sket ner sig. NOT.
Oj vad han sprang hem tll mamma och gömde sig. NOT.
Oj, vad ägd han blev. NOT.
.
Efteråt blev jag ståendes en bra stund med mina tankar. Shit, jag hade tagit illa vid mig. Vadå kärring?
.
En leverantörskompis dök upp och frågade hur det var. Jag svarade att jag just blivit kallad kärring av truckföraren. Leverantörskompisen ville väl bara väl och tröstade mig med följande ord. " Maria, bry dig inte om det. Dagens ungdomar har ingen respekt för de äldre"
.
Tack ska du ha leverantörskompis. Det var precis vad jag behövde höra just nu när jag befinner mig i en fas jag inte riktigt köpt ännu.
.
Då jag var klar med mitt monterbyggande åkte jag in till stan för att tröst shoppa mig lite.
.
Jag kikade efter jeans. Hittade inga. De hade för stora fickor med grejer på eller en massa annat tjafs. Jag kikade efter någon fin tröja. Hittade ingen. Det var märkliga mönster på dem och märkligt assymetriska i formerna. Jag kollade efter skor. Fanns massvis... med nitar och grejs på. Usch.... tycker jag tydligen numera.
.
Plötsligt fann jag mig själv på plan tre på NK. På sy och tyg avdelningen.
.
Jag fick blodsmak i käften över den märkliga ingivelsen som flög i mig.
.
Där stod jag framför en hylla med tusen glada färger på lika många garnnystan. Jag kikade runt i garnavdelningen. Jag räknade in damerna med pälsmössa. Tre stycken. Vilka kan tänkas jobba på en sån här avdelning då? Ja inga små brudar som skuttar omkring i tights med dragkedjor vid anklarna och assymetriska långa tröjor med märkliga mönster iaf.
.
Här kände jag mig nöjd. Jag kände mig tillfreds. Här var jag allt annat än kärring. Kom hit och kalla mig kärring nu om du törs truckförare sa jag tyst till mig själv. HA!
.


.
Jag shoppade på NK det gjorde jag....
.

.
Jag köpte mig två garnbollar och en virknål. Nu jävlars ska det virkas halsduk här. Det är tydligen lite modernt nu. Att virka sin egen halsduk alltså.... det har jag läst i någon tidning.
.
Nu ska jag sätta mig i gungstolen och virka. Jag ska virka, virka, virka och under tiden som jag virkar ska jag öva på några fina ramsor jag kan ta till om utifallatt jag skulle råka bumpa in i truckföraren i morgon igen.
.

.
Kärring...jag? Nehejdu ditt Mongo!