Hormonerna spökar

Det här med hormoner alltså. Jag har en hel del fnulningar kring det ämnet och känner ett starkt behov av att skriva lite om det. Särskilt efter att just ha bevittnat Hollywoodfruarna och deras märkliga allt annat än naturliga kroppsattribut.
.
Det kanske är på sin plats att varna känsliga läsare och kanske de få manliga som eventuellt kikar in här för det som jag kan komma att skriva här lite sådär spontant och hormonpåverkat.

Jo jag funderar på hur det egentligen kan tänkas vara. Det här med hormoner alltså. När man var tonåring hände det ju ett och annat med kroppen. Jag var väldigt sen i puberteten. Eller kanske inte förresten. Många i min klass var nog väldigt tidiga och gjorde så att det kändes väldigt sent för mig.

Det vore ju lite ironiskt om jag nu skulle varit sen in i puberteten och sedan tidig in i klimakteriet liksom. Fast det skulle inte förvåna mig om så vore fallet med mig. När det gäller mig kan allt möjligt märkligt ske.

I min klass i trean hade de flesta redan tuttar. Särkilt en tjej. Hon hade större än fröken Lenas. Alla hade börjat få små knappar och den där tjejen meloner. Hos mig fanns det inte en enda antydan till att något ens var på gång.

Hela mellanstadiet var en plåga för mig. En efter en fick de mens. Alla fick mens utom jag. I slutet av mellanstadiet hade alla tjejer fått både mens, tuttar och hår på mufflan. Alla utom jag. Alla luktade mysko tonårssvett men inte jag. Jag ville också lukta svett.

Jag var jätteledsen. Så ledsen under mellanstadiet var jag att jag inte ens iddes delta på gymnastiken. Kommer ihåg att jag ofta grät mig till söms över orättvisan att jag minsann inte begåvats med tuttar och mens som dom andra flickorna i klassen.

Visst måste det varit så att alla i min klass var tidiga? När jag tänker efter är man tretton när man börjar högstadiet och det var just där under högstadieåren som mina hormoner vaknade till liv. En efter en. Ömma pattknappar, mens, spridda hårstrån på mufflan och svettlukt.

Undrar hur det är för mina gamla mellanstadie kamrater idag? Undrar hur hon med melonerna i trean ser ut och mår idag?

Hursom helst. Det var då. Nu är nu.

Jag själv verkar alltså ha inlett min klimakterieresa. 44 år ung. Tydligen så är det en process som tar ett tag. Ganka logiskt egentligen. Kroppen är väl inte skapt att reproducera vid min ålder och kanske är det därför hormonerna tacklar av en efter en.

Precis som de startade upp en gång i tiden under högstadiet en efter en tacklar de också av en efter en.

Det jag undrar är hur fullmånen kan ha med detta att göra. Jag är övertygad om att månen har ett finger med i mitt pågående hormonspel just nu. Det är inte så att jag ligger och ylar och morrar med fradga i mungipan nätterna genom. Nej, mina symptom är lite mer kroppsliga om en så säger. Pirr i kroppen. Drag i äggstocken. Krypning under skinnet och svullna tuttar.

Ikväll är mina rattar större än någonsin. Jag skulle vilja påstå att jag har ett "all time high record" på gång. Inte ens när jag ammade mina flickor var de så här fläskiga.

Jag snackar stora lökar med läskiga ådror på. Stora feta ådror som löper längs med sidorna. Såna där ådror som kan vara sexiga på en manlig hantverkares underarm. Eller så där läckert sexiga som på en trikarpenis.

Såna ådror snackar jag om här. PÅ MINA LÖKAR! Ont gör det också. Så in i bomben. För er som kanske börjar undra lite här....NEJ jag är inte gravid. Verkligen inte. Detta fenomen beror på annat. Det bara känner jag.

Till saken hör att jag inte alls gillar stora lökar. De skrämmer mig. Jag har hellre små fjuttiga utmärglade taxöron (som jag haft i alla år efter ammandet av mina döttrar) än dessa två ådriga skräcködlor till rattar jag plötsligt blivit ett med. Kanske tycker jag det är läskigt med stora lökar eftersom jag aldrig haft dem. Inte heller har jag någonsin önskat mig några. Nu har jag plötsligt det. Hujedamej!

Nu vet jag att flertalet av er tjejer som läser här är yngre än mig. Men några av er sitter säkert på riktigt bra tips, lite ideer, lite huskurer familjekurer som ni hört de äldre generationerna tala om hemma hos er. Kanske kan era tips lindra mina plötsliga besvär.

Jag bara säger såhär...Give it to me girls!

Ge mig allt ni har. Hör en desperado som lider ont av sina ådriga pattar. Ring en farmor, mormor morsa. Fråga dem hur de gjorde/gör åt saken.

Kanske det finns gamla beprövade huskurer ute i stugorna som fungerar. Vad vet jag?

Sånt som att "kleta grisblod på dörrposten och snurra tre varv motsols på en ben sjungandes halelujah" Eller kanske lite mer vanliga kurer som att doppa korv i honung eller nåt.

Alla tips tages emot tacksamt.