Sista inlägget innan drabbningen

Sitter här ensam igen. Just nu är laget och äter en tidig lunch. De behöver fylla på lite energi. Matchstarten är något tidig men det blir så när arrangemanget bygger på en dag, två finaler (dam och herr) och en upplevelse utan dess like för alla innebandyälskare.

Jag har massvis med snurr i kolan nu.

Vill förtydliga för er som läser det här att jag INTE bara är pirrig och nervig enbart för de minas skull. Självklart önskar jag framgång för SAMTLIGA spelare och ledare. ALLA är lika delaktiga i det sportliga resultatet. Stjärnor, junisar, ledare, vattenbärare..... och så jag då:)

När Rebecca spelade fanns det ännu några kvar i laget som jag själv spelat ihop med. Maria (Nisse) Nilsson för att nämna en. Nisse-pisse päronmus som jag kallade henne för tyckte det var väldigt roligt att spela ihop med den tjejen som hon så ofta varit med och bytt blöjor på och hjälpt mig att passa under min tid som spelare. Haha vilka lustiga minnen.

Idag finns det kvar en "gammal" spelare i truppen. Det är den välmeriterade Hermine (Minne) Dahlerus. Minne kom till vår klubb då jag lagt mina klubbor på hyllan. På min tid då jag spelade i Balrog spelade Minne i Hagsätra. På den tiden var hon redan en jättetalang trots att hon var en liten tunn fjortis. Många heta derbymatcher har vi spelat mot varandra. Att hon senare i karriären skulle bli min äldsta dotters lagkamrat och ännu lite senare även min yngstas gör ju bara det hela extraordinärt!

De flesta andra i laget är tjejer runt Rebeccas ålder (född 86). De är Rebeccas gamla spelkamrater och även bästisar. De tjejerna har jag följt länge och därför känner jag dem mer än väl.

Vidare har jag ju även faktiskt Rebeccas pappa Magnus i båset tillsammans med min man. Det har jag berättat om tidigare. Tycker ni att det verkar rörigt? Inte jag;-)

Som ni kanske förstår känner jag verkligen för SAMTLIGA i detta lag! Jag unnar dem detta guld av hela mitt hjärta och jag hoppas, hoppas, hoppas att de grejar det här nu. Särskilt med tanke på hur det gick förra året och självklart för att jag om någon vet hur de har slitit för att komma till Globen igen.

Nu ska jag stänga ner datorn och min STORA förhoppning är givetvis att jag får skriva något riktigt kul här lite senare idag....



.
Bjuder på en bild på "coachen" som sammanbitet suttit såhär en bra stund under morgonkvisten och "fnulat" på sin Gameplan.
.

.
2009 års upplaga av Balrogs damlag.... just nu i Globen, i final!
.

Återigen, tack för alla era pappande, stöttande, fina kommentarer. Ni är med mig när jag kliver in i arenan om en stund. Lita på det!