Mina mirakel!

Jag skriver ofta om mina underbara flickor och om hur mycket jag älskar dem. Jag kan liksom inte låta bli. De är så fina, de är så underbara, de är så duktiga, de är så olika, de är så lika, de är så perfekta, de är så vackra. De är MINA döttrar!

Jag tror att alla ni som har barn och läser om mitt babbel och om min kärlek till mina barn känner igen sig.

Visst är det underbart med dessa mirakel som är våra barn:) Kan man älska något mer än sina barn?

NEJ!

Eller? Blir det annat om man får barnbarn. Usch förresten, det ämnet är jag inte mogen för att djupa ner mig i ännu! Schas och väck och ut ur mitt huvud!




Här ligger jag och skrotar med mina flickor. Mmmmmm så najsigt;)



Men varför böt de ställning efter några timmar? Jo för att mamma ska pilla och killa på deras vader;) Såhär har vi "skrotat" i två dygn;)



Fast under skrothelgen tog vi även en härlig promenad i höstsolen!




Och här är jag med mina mirakel! Tänk att jag burit på dessa två i min mage;)

Fantastiskt!