tisdag 13 januari 2009

Min lilla Beccis

När vi gjorde klart tvättstugan i mellandagarna packade vi även äntligen upp de sista flyttkartongerna. I den ena kartongen fanns mina pysselgrejer och två album som jag gjorde till Rebecca när hon tog studenten 2005. De är inte helt färdiga så jag bör nog ta tag i det snart.

Albumen är hennes resa genom barndomen och min tanke var att hon skulle få med sig sin barndom väl dokumenterad till sin framtid.

Jag satt och jobbade med dessa album i ett par månader innan hennes student. Det skulle bli en överraskning och det var inte lätt att smyga med det kan jag säga. Jag fick sitta halva nätterna i smyg. Plockade fram och undan alla atteraljer till pysslet massvis med gånger. På morgonen då Rebecca skulle ta studnten gick jag in till henne tidigt tidigt. Hon hade knappt kunnat sova spänd av förväntan över sin studentdag. Jag la mig brevid henne i sängen och vi bläddrade igenom albumen tilsammans. Det var nog en av de mysigaste stunderna jag haft tillsammans med min älskade dotter. Hon blev jätte glad över sin present;)

Jag ska visa er vad jag gjorde till min Rebecca. Jag har fotat lite här och där direkt på albumen, därav bildkvaliten.

På första sidan skrev jag ett brev till henne. Jag tror ni kan läsa lite om ni klickar på bilden nedan.



Sedan guidar jag liksom henne genom hennes liv.



Hon är född den 27.e Mars 1986.



Shit vad tiden har gått fort...




.

Mor och dotter..... blir nästan tårögd själv när jag ser bilderna igen.
.


.

Här var man inte direkt gammal;-) Vad hände??? Jag är yngre på bilden än vad Rebecca är idag. Hua!
.


.

Några år senare, och morsa till ännu en dotter. Man får vara glad över att figuren varit nästan densamma genom alla år!
.



.

Det bästa jag vet är att pussa mina flickor. Kommer jag att göra även när de är 70 år. Då är jag 90 och säkert tandlös hehe...
.


.

Klart det finns en pappa med. Det är inte Ludde som är pappa till Reecca. Rebeccas pappa heter Magnus, ni vet han som hjälper oss att plantera ute. Vi har en mycket sund och god relation. Men det är en helt annan story. Kan vi ta sen en annan gång;)
.

.

Ludde är plastfarsa, det har han varit sedan Rebecca var 4 år. 1992 fick Rebecca en lillasyster och Ludde sin "egen" dotter Alexandra.
.

.
En promenad med "bebisarna"
.


.

Ludde och Rebecca kom till final (innebandy) samma år. Ludde som spelare i Balrogs herrlag. Rebecca som spelare i Balrogs damlag. Det uppmärksammades av pressen. "Far och dotter spelar final efter varandra på hovet" löd rubbriken i tidningen Svenska dagbladet den där våren.
.

Rebecca blev Svensk mästare och Ludde fick nöja sig med ett silver den gången
.

.
Samma år som Rebecca fick sin lillasyrra Alexandra fick hon även en lillebror. Marcus heter han.
.
.
De tre musketörerna..ja herregud vad vi alltid klängt på varandra;-)
.
.
Det är verkligen VERKLIGEN det bästa jag vet.... att vara med mina tjejer!
.
.
Vi har varit på en himlans massa resor genom alla år. Visar bara ett axplock nu.
.
.
Viktigt med smula på kolan när solen ligger på...
.
.
Jajamensan! Spanskt blod var det här!
.
.
Syrrorna. Trots att det skiljer sex år mellan dem har de i princip alltid varit oskiljaktiga.





Även fast de haft sina egna rum har man hittat dem så här vissa morgnar.

.
I albumet har jag dokumenterat Rebeccas olika kalas.....
.
.
Skolfoton....
.


Och diverse skolavslutningar....



Många skolfoton har man ju samlat på sig fram till studenten.



Mera solsemestrar...



Blandade bilder från alla år...

.
Min största supporter när jag spelade fotboll. Hon sprang runt på läktaren och hejade på mig;-)
.
.
Sedan blev det ombytta roller. Jag blev Rebeccas största fan!
.
.
Mera solsemester.. undrar hur många resor vi gjort genom alla år???
.
.
Mera skolfoton...
.
.
Haha, det här uppslaget gillar jag. Jag och min pappa på den vänstra sidan och 20 år senare Rebecca och min pappa (morfar) på den högra sidan. Same same but different;-)

.
Vi var alla med på studentfesten....

.
Mamma fick vara med på fotona med kompisarna. Jag i mitten, fast det såg ju ni...

.
Och här tog det alltså slut. Jag skrev på den här sidan att jag skulle kompletera med bilder från sista skoldagen. Utspringet, flakbilsåket på stan, bilder från den stora mottagningen och festen vi hade hemma.
.
Av någon märklig anledning blev det bara liggande och sedan hamnade projektet i en flyttkartong, och nu sitter jag alltså här.
.
Nej, dags för mig att göra jobbet med Rebeccas studentpresent klart va! Rätt var det är är det Alexandras tur och då sitter jag där med dubbelt att göra!

20 kommentarer:

Anonym sa...

Såååå fint!!! Det är helt underbart vackert!! Rebecka kommer att bli superglad!

Marika

Tinnar och torn sa...

Härligt att ha en sådan bok om sin barndom :o) Perfekt att plocka fram och bara njuta av eller som stöd när livet är slingrigt! Önskar jag kunde scrappa sådär jag med och sätta ord på känslorna man har för sina barn. Det är inte alltid det lättaste. Nä min pysselgen har kanske inte vaknat ännu. Får pussa lite extra på dem istället...shit de kommer bli nerlusade hihi...Kram på dej din härliga människa...ses snart...Petro eller fleslev hahaha

Anonym sa...

Helt underbart! När jag läste texten som du skrivit till din dotter så fick jag tårar i ögonen. Så himla vackert skrivet. Jag kan inte tänka mig en finare present!!!!

Tänk att du håller på med scrapbooking också. Ännu en sak som vi har gemensamt. Jag tycker att det är jättekul och har gjort flera album. Tyvärr har det inte blivit mycket scrappat på det sista året av naturliga skäl....

Kramar från
//Charlotta.

PS. Nu har jag ut bilden på den rosa mattan... DS.

Anonym sa...

Verkligen snyggt! Så fint att få en sån kärleksfull gåva som kostat mycket tid och minnen att göra iordning!

Att dina flickor inte hade samma far har jag faktiskt förstått, av...? Ja, jag vet inte för du har inte nämnt det i bloggen men undertonen på något sätt faktiskt. ;)
Nu när jag kollade vad du skrivit om trädgårdsarbete så förstår jag vad ;) betydde...haha...

Anonym sa...

Wow, vilket fint brev, sitter med klump i halsen och tår i ögat.
Själva har jag faktiskt alltid klistrat in bilder till barnen i samma takt som till oss själva. Men nu när alla bilder är digitala, så är det slut med det. Detta betyder att Jojo hann få ca 10 album med sin barndom och Max ung 7. Frågan är vad jag kan göra när de tar studenten, albumen är liksom redan klara...
Nu får jag nog gå och packa:)
kramis

Brunkullan sa...

Sån härlig bok att få! Det är något jag verkligen skulle vilja göra till mina killar den dagen!

Kanske dags att sätta igång...trots att det är ca 4,5 år kvar till den förste tar studenten;)

Susanne

Anonym sa...

Vilken fin gåva.Underbart brev som du skrivit till Rebecka.Kanske ska göra något sådant till våra killar också.Jag får nog börja nu om jag ska bli klart när den förste tar studenten om 1,5 år .

Kram Helena

Anonym sa...

Men shit vad du måste ha slitit med dom albumen!!! Jättefint är det, jag skulle får världens problem med att få ihop något sådant, tar så många foton att jag inte skulle kunna välja, jag har alltid en kamera med mig, och det skulle sluta med sisådär 100 album per barn och färdigt lagom tills de går i pension :) Men jag önskar verkligen att jag vore lite pysslig. Började med digiscrap när Maya var nyfödd, var meningen att jag skulle göra ett liknande album åt både Ellen och Maya men jag fick inte ihop så många sidor innan jag tröttnade.

Maya ÄR verkligen glad och härlig, och sur och eländig :) Ungefär som alla andra barn skulle jag kunna tänka mig. För tillfället kan hon vara världens goaste för i nästa sekund bli fly förbannad och skrika och slåss, tror hon håller på att testa gränser lite för allt säger hon nej till och humöret är inte att leka med... Ellen har också haft världens humör men just nu är hon lugn som en filbunke och hur duktig och snäll som helst, känner väl att mamma och pappa inte orkar med två bråkpåsar kanske :)

Jätteskumt är det med utslagen, men börjar tro lite på det där med tomat ändå. Idag hade de ätit spagetti och köttfärssås på dagis också och BÅDE Ellen och Maya hade fått röda kinder efteråt, dock inga blåsor eller vad det var Maya hade dagen innan. Sedan försvann det för båda på en timme eller så.

När det gäller tempot på bloggen så går det lite upp och ner, ibland bara sprutar jag ur mig inlägg och ibland blir det mindre. Inget intressant skriver jag heller, från början var det inte tänkt att andra skulle läsa direkt, inte så att det gjorde något men jag dolde den för sökmotorer och lämnade inte ut adressen till någon. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, folk hittade dit ändå, började kommentera och kommentarerna gjorde liksom det hela lite roligare, men jag är fortfarande förvånad över att så många vill läsa om mina rätt tråkiga dagar :)

Vitt är helt klart alltid vitt och vinner alltid i längden så kör på det tycker jag ;)

Måste även säga att båda dina barn är så otroligt vackra att det är inte klokt, måste brås på sin mamma dom också :)

Sov så gott!

Anonym sa...

Men shit vad lång kommentaren blev...

Anonym sa...

Och nu blev det två "men shit"-kommentarer i rad, jag måste lära mig nya ord. Men nu ska jag sluta kommentera och lägga mig :D

Familjen Eriksson sa...

Hello,

Varför kan man inte få göra vad man vill när man vill?!?!?! Jag vill komma imorgon men just nu ser det dystert ut.

Det där albumet är helt underbart. Men jag tror minsann mamman håller in magen lite på en av bilderna ;)

Kramis!
feakcal - Fe-kalorier?

Ina sa...

Vad duktig du är.. otrolig fint och personligt att ge till sin dotter. Den dag man själv inte finns kvar så finns det något för dem att titta i och minnas.....
Har själv börjat samla ihop bilder/minnen för 3 sådana böcker (en till varje kotte).. men det kom ett hus emellan.. men sedan.. då du i mitt pysselrum då skall här scrappaz.

i vilket fall den var helt underbar.

kram Ina

Linda sa...

Åh så fint!
Vilket jobb du lagt ner.
Men det gör man så gärna för dom man ÄLSKAR.

Ha det så bra!

Sussi sa...

Vilken otroligt fin bok!! Mycke kärlek och jobb att få ihop den.. Det är ju en hel bibel.. En "livsbibel"!!

Ha en underbar dag!

Sussi

En mammas drömmar sa...

Å vad fint! Det du skrivit till ditt dotter gick verkligen rakt in i hjärtat på mig! Tack för att du öppnade ögonen på mig och fick mig inse att jag kanske inte bara skall klaga över småbarnslivet!!!
Stor kram
Kia

Erika sa...

Förstår att det måste tagit många kvällar att få ihop allt det där. Kan tänka mig att det var en ritkig mysig stund ni hade när ni tittade på den tillsammans.

Anonym sa...

Men shit Maria vilket fantastiskt album! Jag har ju så klart klickat upp bilderna och läst brevet (snyft, vad rörd jag blev!) och alla dina härliga kommentarer till bilderna.

Du är en supermorsa av allra högsta klass!

Jag är så glad att jag får ta del av din syn på familjen och alla härliga tankar du har för om jag bara kan suga åt mig en tiondel av allt du skriver så är det ju kanon. Förresten så har det slagit mig att du ju faktiskt är så enormt bra på att skriva att jag tycker du skulle satsa på att bli krönikör eller något!

Du verkar onekligen ha en supermysig familj, och jag förstår att dem är det, med dig som mamma kan det inte bli annat!

Kram Malin

www.villa113.bloggspot.com sa...

Meen gud så fint. Klara inte av att sitta och titta på detta på jobbet, tårarna kom på en gång.
Bra förslag tills min dotter tar studenten....om 14 år;).
Gud så glad jag hade blivit om min mamma hade gjort något sådant.

Piffa och Puffa sa...

Hej!
Helt fantastiskt. Vilket arbete du har lagt ner. Jättebra tips att göra till min egen dotter. Nu är det ju i och för sig flera år kvar tills hon tar studenten men det är ju bra att vara ute i god tid.
Kramar Anette

Anna och Tobbes Blogg sa...

Jag är totalt mållös..... Så otroligt fint du skriver. Helt underbart! Din dotter kommer att bli överlycklig. kram Anna