Tack Petronella

Idag fick jag denna fina utmärkelse från Petronella (Tinnar och Torn).





Den värmde ända in i hjärteroten och kom ytterst lägligt. Varför den kom lägligt är för att jag just nu befinner mig i en period där jag inte alls svävar på små rosa moln som så många kanske tror.


Nu på lördag skall vi äntligen flytta in i ett sprillans nytt hus som vi byggt nästan själva efter drygt ett och ett halft års planerande, fyra månaders fysiskt slit, tre månaders boende i kappsäck hos mamma och ett ex antal miljoner fattigare. Ändå känner jag inte den eufori och det lyckorus som kanske vore normalt annars. Jag är för trött för att orka tänka, känna...jag vet inte, det känns konstigt. Kanske för att huset varit vår arbetsplats så länge nu att tanken på att det skall bli vårt hem är alleles främmande och konstigt.


Vår långa resa är snart till ända ÄNTLIGEN men det känns ändå skumt. När jag var gravid längtade jag så in i vassen mycket efter att få ut mina ungar. Jag tillbringade nio månader med att längta så hårt att när jag sedan väl fött dem så blev jag tom.

Konstig känsla det där. Jag blev givetvis jätteglad när de väl kom ut och så men jag tror att jag hade en liten deppoperiod efter förlossningarna då jag saknade rörelserna i magen och så. Kan det kanske vara så nu? Att jag är rädd för vad som kommer sedan? Att resan skall vara slut?

Alltså jag längtar självklart efter mitt nya hem, men jag orkar inte njuta av den sista delen/etappen fullt ut.


Usch vad djupt det blev.

Det här med att blogga har verkligen tagit en helt annan vändning än vad det egentligen började som. Jag uppförde min blogg för att nära och kära skulle kunna följa oss under resans gång på ett smidigt sätt. Jag tyckte även att det var ett bra sätt att föra dagbok på.

Jag är absolut ingen datorhacker, mina kunskaper är ringa och jag är imponerad av att jag med min rastlösa själ kunnat sitta stilla så långa stunder för att kunna uprätthålla min blogg.

Det som hänt de senaste månaderna är något jag aldrig kunnat drömma om. Det känns som om jag fått en massa "goa" vänner via detta forum och det är ju superhäftigt. Dessutom så har jag fått en sjuhelsikes massa bra tips och en jättedrös med inspiration under resans gång.

GULD VÄRT!


Jag ville egentligen bara säga, TACK PETRONELLA gulledej;-) Och tack till er alla andra som lämnar kommentarer.