Mamma

Som ni redan vet så har vi bott hos min mamma sedan den 31 Maj. Vi trodde vi skulle bo här i två månader men det verkar som om det blir minst tre.

Det har faktiskt gått väldigt bra. Över förväntan. Mamma bor fortfarande i det hus som jag och mina syskon växte upp i. Hon har bott här sedan 1973! De senaste 15 åren har hon bott alldeles ensam i det stora huset. Mamma trivs i sitt hus och så länge hon orkar underhålla det själv så är det ju bra för henne att bo där hon önskar.

I och med att hon har sitt stora hus har vi tre fått gott om eget utrymme. Alexandra har ett eget rum, det som annars är mammas tv/allrum.

Jag och Ludde har fått husera i hennes eget masterbedroom. (Hon insisterade) Själv sover hon i sitt lilla gästrum. Månaden innan vi flyttade hit gjorde mamma en omfattande renovering i sitt hus. Dels för att hon själv ville det och dels för att hon ville att vi skulle ha det fint. (Vilken mamma va) I samband med detta passade hon även på att investera i en ny säng som hon längtat efter de senaste åren. Den sängen har jag och Ludde sovit i sedan den kom till mamma.

Hon har alltså inte sovit i sin nya säng själv ännu!

Dock fick Ludde en bassning från sin svärmor, med höjt finger och med sin Spanskabrytning sade hon till honom "Ludde, ingen kicka i min säng" vad det nu kan betyda;-)

I onsdags reste mamma till Marbella för att ta sig en välbehövlig semester och för att hälsa på sin bror och syster. Hon blir borta i tre härliga veckor.

Skönt för henne, och skönt även för oss. Nu kan vi få rå om oss lite själva kan man tycka.

Faktum är att det var bara två dagar sedan hon for och jag saknar henne redan. Jag saknar inte den "service" hon bjudit oss på (utan att vi bett om den) som inneburit god lagad mat, tvättade och vikta kläder, kaffet klart på morgonen mm.

Vi har kommit "hem" efter långa tunga arbetsdagar på bygget till ett dukat bord, och vi har ofta nytvättade kläder som ligger vikta om än på ett lustigt sätt på vår säng.

Det Jag saknar är de egenheter hon har som normalt sett irriterat mig.

Jag saknar hennes "kaos" i köket. Hon lagar gudomligt god mat, men hon är värdelös på att hålla ordning i köket. Det ligger grejjer över hela diskbänken och matbordet jämt och hon har en benägenhet att glömma sådant som skall in i kylen framme. Enligt mamma kan man plocka undan och diska senare.

Jag är precis tvärtom, jag kan inte påbörja ett arbete i köket om det inte är kliniskt rent, och jag kan inte sitta ner och äta om jag inte plockat undan allt jag användt till matlagningen innan.

Jag saknar den höga volymen på hennes tv! Mamma har 60% nedsatt hörsel vilket innebär att volymen på allt (tv, dörrklocka, telefon, prat) är superhögt. Hennes tv har överröstat våra tv-apparater som vi har att tillgå i de andra rummen, trots stängda dörrar!

Det är så tyst nu:(

Jag saknar hennes plötsliga skrik, "akta min parkett!" följt av en mindre smickrande Spansk svordom. Trots att hon hör dåligt så lyckas hon höra när vi tappar saker på hennes nylagda golv;-)

Jag saknar hennes samtal. Trots att de ofta handlar om hur trött hon är på sin enerverande väninna som ständigt klagar på sina krämpor. (Som tydligen är påhittade)

Jag saknar att se min mamma i sin "hemmastass" något slags nattlinne hon slänger på sig så fort hon kommer innanför dörren.

Jag saknar min mamma........undrar om hon saknar oss?