fredag 28 maj 2010

Antonio

Min älskade mormor föddes 1903 i Toledo. Det är en vacker liten by strax utanför Madrid.
.
Hon växte upp i en välbärgad familj. Hennes far, min mors morfar var Domare i HD. Det var fint som attan då. Mormor hade med andra ord "mycket fina anor"
.
Hennes föräldrar hade givetvis en och annan "spekulant" på att få gifta sig med deras dotter.
.
Särskilt en ung man vid namn Antonio som min mormor för övrigt var väldigt förtjust i. Det skulle bli dom två..... men så insjuknade Antonio i TBC vilket senare tog hans unga liv.
.
Åren därefter var tunga för min mormor som mist sin stora kärlek.
.
Åren kom och åren gick och sorgen den bestod. Hon blev inte yngre så hennes föräldrar bestämde sig för att skicka iväg henne på en "Walk about".
.
De var rädda att hon skulle förbli ogift eftersom det inte längre fanns så många potensiella unga män kvar som min mormor ville gifta sig med i Toledo.
.
Mormor hamnade således i Andalucien där hon träffade en sprallig Manuel.
.
Manuel var betydligt yngre än min mormor men hade en väldig charm som hon till slut föll för.
.
Min rolige morfar Manuel!
.
Undrar om det där med att gilla "lammkött" är ärftligt;-)
.
Hursom....
.
De flyttade till Madrid, gifte sig och fick 6 barn. Pang tjoff. Den yngste födde min mormor när hon var 45 år! Hon startade som sagt lite sent....
.
Det första barnet som föddes var en pojke och han fick heta.... inte helt oväntat Antonio;)
.
Jag har tillbringat många långa stunder med min mormor som liten och hon har berättat allt det här för mig. Att hennes förstfödde var lite av en favorit för henne var inte alls svårt att lista ut.
.
Inte ens för mig.
.
Antonio flyttade till Sverige tillsammans med mina föräldrar 1960 och gifte sig så småningom med en Svenska. De fick två döttrar. Efter ett tag gick Antonio och "Svenskan" skilda vägar.
.
Efter det levde Antonio ett stillsamt liv där han arbetade hårt och var en fin "varannan vecka pappa" till sina döttrar.
.
Jag har så många härliga minnen av min morbror Antonio då vi var små. Varje lördag kom han hem till oss på fömiddagsfika och varje lördag fick vi barn varsina 2 kronor till lördagsgodis.
.
Vilken lycka det var! 2 kronor att köpa godis för var inte fy skam på den tiden.
.
Vi sprang genast iväg till kiosken och jag köpte alltid samma sak. En piggelin, två riff-tuggumin, en kolarem och smågodis för resten.
.
Det var på den tiden man fick stå på tå vid en lucka till kiosken och peka på de olika byttorna. En sån, två såna, en sån och en ... nä förresten två såna.. hur mycket har jag kvar att köpa för?
.
Haha det var tider det.
.
Vad får man för två spänn idag liksom?
.
1972 flyttade vi till ett nybyggt radhusområde. Antonio hade redan köpt sig ett hus där. Vårt hus låg jämte hans.
.
I det höga staketet som utgorde skiljevägg mellan tomterna sågades det upp ett parti för att skapa en dörr.
.
Det var jättekul att kunna gå fram och tillbaka som man ville. Särskilt när Antonios döttrar (mina kusiner) var hos honom. Vi var jämngamla så vi hade mycket kul tillsammans.
.
Jag minns särskilt de åren som de hade en massa kaniner. Ena kusinen ville ha en kanin och fick inte det för sin mamma. Snäll som Antonio alltid var såg han till att det blev så, fast hos sig.
.
Först fick hon en kanin sen två... sen plötsligt fanns där hur många kaniner som helst. Vi hade alla ett par stycken var.
.
Hela tomten inne hos Antonio var full med kaninburar under en period:)
.
Antonio hade svart bälte i att laga paella också. Herregud vilka paellor han gjorde!
.
Jag minns somrarna när de andra på granntomterna grillade på sedvantligt vis. Hos Antonio låg det en stor fet "paellera" på grillgallret. Och han traskade alltid runt i ett par marinblå espandrillos... vad det nu har med saken att göra.
.
Det är såna saker man minns helt enkelt.
.
Han satt på en pall bredvid sin stora grill iklädd sina marinblå espandrillos och petade i paellan lite då och då och han lade in olika ingredienser varteftersom.
.
Nu när jag tänker efter så undrar jag om det inte var kanin i de där paellorna ibland? Det där köttet som skulle vara kyckling.... Vissa kaniner kunde försvinna lite hipp som happ nämligen.
.
"Antonio var är Stampe?"
..
-Han blev biten av Kajsa imorse så han dog tyvärr. Men titta Maria, Vitnos har fått nya ungar. Välj en ny!
.
Och därmed blev myten sann... inser jag nu!
.
Myten om att invandrare bryter upp parketten och odlar potatis i vardagsrummet typ ;-)
.
På julafton var det alltid Antonio som hade mest julklappar. Till ALLA barnen.
.
Han var sån, min morbror. Generös när det gällde oss barn.
.
En jul hade han inbrott dan före doppardan. Tjuvarna tog till och med med sig alla julklappar som låg under julgranen.
.
Fy så ledsna vi var. Till all tur så hade vi även denna tradition att se fram emot och de tre konungarna kom med lite extra åt oss det året.
.
1992 gick Antonio i förtidspension. Han hade arbetat hårt på väldigt obekväma arbetstider och ådragit sig därför slitage på sin kropp.
.
Han sålde allt han skapat i Sverige och köpte sig en villa vid en strand i Marbella. Han ville inte gå hemma i ett kallt Sverige. Ett bättre klimat och att få pyssla med det han tyckte om mest passade mycket bättre. Han var nämligen en fena på att odla tomater och massvis med annat.
.
Vi åkte och hälsade på lite då och då och döttrarna hans var där titt som tätt.
.
När Antonio fyllde 70 år för tre år sedan bestämde han sig för att åter flytta till Sverige. Nu ville han komma "hem" för att kunna vara närmare sina döttrar och sina 6 barnbarn återstoden av sitt liv.
.
Hans ena dotter har ett hus lite ute på vischan med en stor tomt så där byggdes det ett litet hus med tillhörande växtus åt honom.
.
Bygget blev dock något försenat så han bodde tillsammans med min mor under nästan ett år.
.
Snacka om kul "flash backs" man fick när man hälsade på dem två eftersom min mor fortfarande bor kvar i det huset vi växte upp i.
.
För en månad sedan fick min morbror akut ont i magen. Tarmvred sade läkarna. Han fick läggas in på intensiven och efter ett tag opererades han.
.
Tyvärr ådrog han sig olika komplikationer .... vilka ledde till värsta tänkbara!
.
Hans lilla tunna kropp orkade helt enkelt inte.
.
Jag är så glad över att jag hann hälsa på honom ett par gånger på sjukhuset innan han somnade in. Han låg där och såg så ynklig ut.
.
Jag satt bredvid hans säng och smekte hans babylena arm, (Antonio hade världens slätaste och mjukaste hud. Inte ett hårstrå varken på benen, armarna, ryggen eller ens bröstet hade han) och berättade att jag nu plötsligt blivit trädgårdsintresserad.
.
Jag bad honom hjälpa mig med mitt blivande växthus när han blev frisk. Han tittade på mig med kärleksfull öm blick och gav mig att leende till svar.
.
Idag är en tung dag.
.
Idag är det begravning.
.
Lite bitter är jag....

Jag tycker att han kunde fått några år till tillsammans med sina barnbarn. Det var han verkligen värd. Han var ju trots allt bara 73 år när han somnade in.
.
Idag kommer det att fällas många tårar.
.
Tårar som kommer att landa på läppar vars mungipor trots sorgen pekar uppåt.
.
Jag ler genom mina tårar tack vare alla fina minnen Antonio så starkt bidragit till att ge mig.
.
Framför allt de fina minnena från min barndom.
.
Nu sitter han förmodligen uppe på ett moln och ger gödsel åt sina tomatplantor som tids nog kommer att ge himlagoda tomater.
.
På molnet bredvid finns min mormor som gungar i sin gungstol och virkar.
.
Omkring dem fladdrar Juanito (Antonios lillebror) omkring ystert och flirtar med söta tjejänglar.
.
Antonio var en fin och mycket älskad morbror som ni kanske förstår.

17 kommentarer:

Helena sa...

Skickar en stor kram från Bollnäs!

tjotta sa...

Jättefint skrivet Maria, jättefint!

Drömvillan 2009 sa...

Oj, du skriver verkligen så det berör Maria! Stor kram ifrån mig!

Snäckskalsdalen. sa...

Ååååå....
Så fint berättat, det är alltid lika intressant att få höra om olika människoöden.
Storkram från
Agneta

Bittan sa...

Va fint du skriver....
Förstår att saknaden är stor efter en sån person.
Mina tankar är hos dej idag.

Största och varmaste kramen Bittan

Viveka på Humlebacken sa...

Massor av kramar. Klart att ni kommer att gråta, det är bra. Men jobbigt!
puss och kram

Min Lycka sa...

Du är fantastisk och skriver otroligt bra! Jag tänker på er idag och hoppas ni får en minnesvärd dag. Kärlek och omtanke till er.
Kram kram kram till bästa Maria!!!

talludden sa...

Underbara Maria. Du skriver så att min själ gör ont. Idag fäller du vackra tårar av glädje och fina minnen.
Du finns i mina tankar.

Monica sa...

Underbar berättelse. Vilken fin sammanhållning ni har i er familj!
Det är någonting att glädjas åt mitt i all sorgen...
Tröstkram, Monica

Tinnar och torn sa...

Så fint, Han verkar ha varit en varm människa Antonio. Stor kram till dig och de dina denna tunga dag. //Petro

Stillas Malva sa...

Tänker på dig idag!
Kram Malvis

Lillebror sa...

Jag tycker om när du skriver om din/vår barndom. Du väcker minnen om olika grejer, Antonios kaniner tex. =)

annicap sa...

Kan bara instämma med i de andra kommentarerna.

Kram!

Karin A sa...

Kram på dej!

Proforma - Irene sa...

Härlig levnadshistoria men många sköna minnen! Han vara en fin man, din morbror Antonio! Och Maria, du vet... gråten lindrar, så gråt på du!
Kramar

Pernilla sa...

Hoppas begravningen var fin. Förstår att det var en tung dag. Han låter som en riktig pärla.

Kram på dig.

Ika sa...

Va underbart du beskriver din morbror, förstår att du har många fina minnen. Hoppas att begravning blev ett sista fint sådant.