måndag 8 november 2010

Madrid

Vi reste till Madrid. Hela familjen. Jag, maken och våra flickisar.

En låååångweekend. Torsdag till tisdag.

Madrid har vi upplevt många gånger förr. Inte så konstigt med tanke på att mina rötter härstammar från den underbara staden. Dessutom så bor min far där.
.
2007 var vi där alla fyra, fast då hade jag kunder med mig och Rebecca hade sin sambo. Det var en annorlunda resa.
.
Resorna dit har varit varierande. Endast en gång tidigare har vi åkt dit samtliga 4 tillsammans. Bara vi. Det var för tio år sedan.
.
Jag själv har varit i Madrid en miljon gånger. Sedan jag fick familj har det blivit glesare mellan besöken. Tyvärr.
.
Några gånger har jag rest dit ensam tillsammans med Rebecca och några gånger ensam med Alexandra. Vid något tillfälle åkte familjen dit utan Rebecca. Hon hade annat för sig den gången.
.
Flickorna har även rest dit själva på skollov för att hälsa på sin morfar.
.
Inför denna resa var jag lite extra exhalterad. Inte enbart för att jag skulle få träffa min far som jag inte sett på 2 år. Utan mer för att vi skulle åka tillsammans med våra vuxna döttrar.
.
En lite annorlunda resa minst sagt. Bara vi fyra!
.
Utan hinkar och spadar. Ingen stress vid middagar då barnen ätit upp innan vi vuxna ens hunnit ta första tuggan. Inget tjat om glass i parti och minut. Inget stoj, inget spill, inget tjafs.
.
Visst har småbarnsåren varit mysiga. Visst har alla våra gemensamma resor varit skoj. Visst var det det.
.
Men då var då, nu är nu och sen är sen. Jag lever för nuet. Jag har mina minnen, men nu är nu och sen är sen och då var då.
.
Ja ni fattar.
. .
Nu såg jag framför mig en härlig tripp med barnen där vi kunde umgås på ett vuxet sätt tillsammans. Vi fyra som förr... fast annorlunda.
.
En ny erfarenhet helt enkelt.
.
Det började redan på planet på vägen ner.
.
Under alla resor vi tidigare gjort har jag alltid sovit på planet. Det finns inga undantag. Inte ens när Alexandra var liten bebis vaknade jag för amning. Inte ens då. Ludde fick lösa problemet själv.
.
Låt mig sova. Så var det med det. Annars fanns det risk för spya på ammande unge.
.
Jag blir sjösjuk i allt som rör sig och av någon anledning blir jag medvetslös då jag sätter mig i något slags fordon. Inte när jag själv kör bil dock. Tack och lov.
.
Ludde stackarn har alltid tagit hand om tjejerna själv då vi åkt flygplan. Han har matat, rapat, tröstat, läst sagor, bytt blöjor, underhållit flickorna på egen hand medan jag suttit och trynat som en trött gris längst in mot fönstret.
.
Denna gång blev annorlunda.
.
Min vana trogen satte jag mig vid fönsterplatsen. Men jag somnade inte! Nope..... Jag var så glad över vår gemensamma tripp att den där omedvetna medvetslösheten som alltid annars innfinner sig uteslöt.
.
Vi satt där och fnissade och skojsade på tjejvis och vi till och med skålade i varsin bischa!
.
Bischa betyder tydligen öl numera. På min tid sa vi att vi "knäcker en bira" men nä... nu skålar man i bischa. Jag är gammal?
.
Hursom,
.
Tiden flög iväg. Den flög medan vi flög så att säga och vi hade så kul.
.
Ludde passade på att ta igen efter alla år och alla tidigare erfarenheter från våra flygresor. Han somnade in rätt snabbt.
.
Morsa pimpla bischa med sina dottrar och farsa snusa gott;-)
.
Första fredagen i Madrid visade sig vara den sista fredagen i månaden. Vilket i sin tur betyder klassträff för min far!
.
Det är nämligen på det viset att min far fortfarande träffar sina klasskamrater för en lunch varje månad. Närmare bestämt den sista fredagen i månaden.
.
Detta gäng har träffats i 65 år! Helt sanslöst! Men sjukt kul.
.
Från början var de fler. Nu droppar de av en efter en pga ålder och sjukdomar. Ofta är dom tolv stycken som ses.
.
Pappa ville givetvis umgås med oss så han tänkte först avboka sin "klassträff" ... men vi insisterade på att hänga med.
.
Vilket var en hit!
.
Dessa farbröder tyckte det var fantastiskt kul att träffa oss. De tyckte att de kände oss redan eftersom pappa ändå bara talar om oss när de träffas:)
.
Hursom, när vi kom in där på restaurangen utbrast de alla i kör med utsträckta armar mot skyn (läs mot Alexandra) ..... "Nu kommer Svenskorna, nu kommer Svenskorna"
.
Följt av..... "Men de är ju mörka, varför är de inte blonda?"
.
Hahaha, jag vet inte vad de föreställt sig men de gratulerade pappa till tre mycket vackra barnbarn!
.
Ja de trodde faktiskt att vi var systrar alla tre, och att Ludde var Alexandras pojvän;-)
.

.
Här en bild på "Svenskorna" och "Svensken" Tillsammans med "skolklassen" :)
.
Snyggingen längst till höger vid Alexandras sida är en tvättäkta Marquis som levt/lever det glada jetset livet.
.
El Marquis föreslog att ta med oss tre tjejer på Disco men vi avböjde snällt. Vi hade ju Alexandras boyfriend i släptåg.... mohahaha:)
.

.
När vi besöker Madrid så strosar vi alltid runt och omkring vid Plaza de Oriente.
.
Där finns kungaslottet, den vackra parken och den vackra Almudenakyrkan bla. Dessutom så finns där mina rötter.
.

.
Morfar blir så glad över att vi gärna strosar här, och för att vi alltid lyssnar på hans storys om sin barndom och sin uppväxt.
.

.
Framför slottet finns en fin park och på andra sidan finns den Kungliga operan och denna byggnad som Alexandra och Ludde står framför.
.

.
Här ser ni parken mellan slottet och huset. Som liten lekte jag kurragömma bland labyrinterna där. Precis som min far gjorde då han var liten:)
.

.
Huset har tre portar. Den mittersta har nummer två.... och här mina vänner ser ni Lundinskans rötter!
.
Här är nämligen min far uppvuxen. De två balkongerna ovan porten tillhörde den lägenhet som min pappa, hans syskon och mina farföräldrar bodde i för länge sedan.
.
Min farfar var bokförläggare och hade sitt boktryckeri och förlag i denna anrika byggnad. Till rörelsen ingick den enorma lägenheten på första våningen.
.
Jag har varit här ofta som liten och ung och hälsat på min farfar.
.
Bokbinderiet och lägenheten såldes någongång i mitten på nittio-talet och idag finns där restauranger och uteserveringar.
.

.
Tre generationer framför sina rötter.
.

.
Farsan har berättat denna story tusen gånger och lär berätta det för oss tusen gånger till. Men det gör inget. det är lika kul och lika spännande att höra varje gång.
.
Sen är det ju så att ju äldre flickisarna blir desto mer tar de in vad det hela egentligen handlar om. Vikten av att förstå och känna till sin bakrund, och fram för allt vikten av att vara stolt över den!
.
Jag är helt övertygad om att mina tjejer kommer att besöka dessa platser många fler gånger i sina liv tillsammans med mina blivande barnbarn och berätta dessa historier vidare.
.
På så vis för vi rötterna vidare in i framtiden. Precis som sig bör.
.
Jag förstår nu varför Kunta Kinte sprang som han gjorde....
.

.
Om ni besöker Madrid någongång lär ni förmodligen strosa runt här.
.
Tänk då på mig, och tänk då att...... "Ja just det ja. Här är platsen där den där Lundiskan har sina rötter" :)
.
Visst är gatskyltarna vackra förresten. Som små handmålade tavlor....
.

.
...alla gator har sådana gatskyltar.
.

.
När man vandrar uppåt från Plaza de Oriente kommer man till Puerta de Sol.
.
Det är Madrids "Big Ben" kan man säga. Detta är precis mitt i centrala Madrid.
.

.
Bokstavligt talat faktiskt!
.
För precis nedanför klockan finns denna gatusten som berättar för den nyfikne att "nu sår du på "Kilometro Cero" Alltså precis i mitten av Madrid!
.
Hela familjen samlad i mitten. Mitt i hjärtat av Madrid. Mitt i mitt och mina barns ursprung.
.
Coolt!
.

.
"Been there done that" tusen gånger förr.... men det är lika kul varje gång att fota sina fossingar just där i mitten.
.

.
Detta är Madrids björn. Ett viktigt landmärke mitt i centrum.
.

.
Vi strosade gata upp och gata ned.
.

.
Vi åt och vi drack och vi drack och vi åt.
.
Dessa rumpor är skitgoda... milt uttryckt.
.
Kom ihåg att Jamon Iberico är den bästa skinkan! Inte att jämföra med liknande skinkor som jamon Serrano och Parma skinka.
.
IBERICO ska det va! Skinkan kommer från svarta små grisar som springer i skogen hela dagarna och käkar ekollon.
.

.
Vädret var så pass att det gick att sitta ute och smutta på kalla cervezas. 17-21 grader ungefär.
.
.
Under strosandet sprang flickisarna givetvis in och ut i alla affärer och kollade in utbudet...
.

.
... och nej de kollade inte bara. Det shoppades en hel del också:)
.
.
När man strosar uppåt gatorna vid Puerta de sol kommer man till Gran Via.
.
En jättelång gata med massor av vackra byggnader och fina butiker.
.
På bilden ovan ser ni hur de klassiska tunnelbanenedgångarna ser ut. De är rätt gamla men oerhört vackra.
.

.
Det finns mycket att se i Madrid.
.

.
Vackert, vackert.
.

.
I måndags när vi strosade runt gick vi förbi ett Mexicanskt Mariachigäng som stod och sjöng vackra serenader.
.
Precis när vi gick förbi frågade de om det var någon som fyllde år. Ja, svarade plötsligt min far.
.
"Jag fyller faktiskt 75 år idag"
.
De satte på min far en hatt och sjöng för honom!
.
Att vi inte reflekterat över att det var min fars födelsedag just denna dag är inte så konstigt.
.
Lyssna på det här (läs menar jag)....
.
På den tiden då pappa föddes bokfördes man av pappan till barnet som fick gå till prällen i sin församling och berätta om sitt barns amkomst.
.
Min farfar som var en mycket upptagen man hann inte med att gå bort till prästen den dagen min pappa föddes vilket ledde till att han senare glömde bort det.
.
Efter en vecka kom han dock på sitt misstag. Fylld av skam och rädd för vad prästen skulle säga drog han en liten vals. Farfar ljög om vilken dag hans son kom till världen.
.
Därför firas min far alltid efter det datum som han är registrerad i och inte efter det datum han faktiskt föddes.
.
Fast denna gång passade vi på att fira farsan på hans riktiga dag:)
.

.
Det finns många mysiga vackra gränder att strosa runt i, och det finns mängder med ställen att slå sig ner vid för lite mums.
.
Här står storasyster och fotar....
.

.
... sin lillasyster mot en Spansk grafittivägg.
.

.
Alexandras boyfriend.... hahaha I crack my self up!!!
.
Han är fin min skruttisgubbis. En riktig pudding faktiskt!
.
.
Vi har haft det fint och myspysigt tillsammans med flickisarna.
.

.
Jag älskar att se dem tillsammans.
.
Det är en fröjd för mitt mammahjärta att se dem så glada i varandra och jag är så lycklig för att de uppskattar att umgås med oss. Med sina föräldrar.
.
.
Så vi två är väldigt nöjda och glada!
.
.
Fast mest glad var nog farsan ändå som fick rå om sina barnbarn under några dagar!

9 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vilket härligt inlägg, och så mycket fina bilder, härligt med klassgänget! Vilken grej! Ja om jag går där i Madrid ska jag tänka på era rötter, himla snygg port måste jag säga!! Kram och tack för ett jättehärligt långt kul fint inlägg! Vivi soltorp

MIN LYCKA ♥ sa...

Vilken toppenresa ni gjort alla 4 tillsammans!! Roligt att ha sina rötter, om även långt bort, men att kunna åka dit och faktiskt se "sin plats" där man själv kommer ifrån.

Makalöst vackert också! Jag har bara varit i Barcelona, men får nog bli en tur till Madrid någongång.

Häftigt att de träfftas i 65 år. Det är lååån tid. Coolt!

Kram Marika

Bittan sa...

Underbart !!!! Shit va du skriver underhållande :-)
Du kan få va gästförfattare i min bok haha.
Kram Bittan

Pernilla sa...

Åh. Först: Damn vad snygga farbröderna var! Så typiskt spanskt prydliga. Fina! Och vilken härlig tradition de har.

Och la puerta! Ingen dålig port det där!

Och allt var så kul att läsa, och intressant.

Hälsa dotterns boyfriend. ;)

annicap sa...

Åh, ni är ju lika go´a som familjen Wahlgren ;) Alltid så härliga mot varandra så man blir riktigt avundsjuk!

Tack för ännu ett härligt inlägg!

Kram

Anonym sa...

Underbart inlägg!! Jag är helt tagen av allt du skriver! Var i Madrid för ett par år sedan så lite känner jag igen från dina bilder... Ha det bäst!
Linn

Milla sa...

Åh så kul att se en härlig familj på resa! Tack för alla härliga bilder. Jag vill också ha en pappa i Spanien!
Kram Milla

Monica sa...

Whao, vilket inlägg! Så roligt att få se ert besök hos morfar i Madrid!
Och vilka söta döttrar ni har!
Fast det är faktiskt väldigt svårt, ja omöjligt, att lista ut vem som är modern, bland de tre snygga tjejerna!!!
Lovar att tänka på Lundinskan om jag någon gång besöker Madrid!
Ha en fin vecka, kram, Monica

Snäckskalsdalen. sa...

Vilket resereportage! Suveränt och massor av fina bilder. Va kul för morfar att få träffa sina barnbarn och ha trevligt ihop och kul för tjejerna också. Det är något vissat att vara förankrad i ytterligare en kultur än sin egen.
Och vet du, jag gillar Madrid jättemycket och har trampat samma gator, det är en underbar stad! Och jag har fotograferat gatornas namnskyltar hur mycket som helst, dom är ju för fina!
Gott att ha två "hem"länder!
Nattkram