Nära ger inte kaninen ett skjut.

Här har jag suttit och gnetat två kvällar i rad med min grafitgråa sjal. Jag har trotsat min värkande virk-tumme och jag har nonchalerat min ömma virkmusarm å det grövsta.
.
Jag har kämpat jag har krigat och jag har gnetat som en gnu.
.
Jag var riktigt lyrisk där ett tag när jag insåg att jag faktiskt skulle kunna skutta ut på fältet imorgon och göra mina kundbesök iförd min nya halsduk.
.

.
Det gick ju så bra.....men så hände det som inte får hända. Och då menar jag inte att tummen gick itu eller att armen trillade av.
.

.
Faaaaan åxå.......
.
Garnhelvetet tog slut!
.
Jag som var så nära, nära, nära.