onsdag 18 november 2009

Nära ger inte kaninen ett skjut.

Här har jag suttit och gnetat två kvällar i rad med min grafitgråa sjal. Jag har trotsat min värkande virk-tumme och jag har nonchalerat min ömma virkmusarm å det grövsta.
.
Jag har kämpat jag har krigat och jag har gnetat som en gnu.
.
Jag var riktigt lyrisk där ett tag när jag insåg att jag faktiskt skulle kunna skutta ut på fältet imorgon och göra mina kundbesök iförd min nya halsduk.
.

.
Det gick ju så bra.....men så hände det som inte får hända. Och då menar jag inte att tummen gick itu eller att armen trillade av.
.

.
Faaaaan åxå.......
.
Garnhelvetet tog slut!
.
Jag som var så nära, nära, nära.

6 kommentarer:

emerzak sa...

un chalet gitano.pienso.
cordialement

Anonym sa...

Murphys lag, you know...

Linda sa...

Åhhhh, vad frustrerande - hade blvit vansinnig... Den blir dock kalasfin!

Viveka på Humlebacken sa...

Wow, vad du är duktig! Kan du inte vira den om dig så att det inte syns att det saknas några stackars fransar, det hade jag gjort!!

Soltorp sa...

Åh nej, men så snyggt! Vilka talanger du har! Precis samma tanke som Viveka fick jag, ta svart under så syns det inte! Ha en bradag kram Vivi

mamma med ambitioner sa...

Du är för go, fick mig att le en smula trots att jag är tvärarg egentligen. Vad vore livet utan bloggvänner :)