Gästinlägg

Hej…Michelle här. Jag har fått äran att gästblogga på Lundinskans sida!
.
Familjen Lundin har jag känt sedan jag torkade lill- Lundinskan i stjärten, och det var ett tag sedan, närmare bestämt 17 år sedan!!!!
.
Vecka 29 hade vi bestämt att jag skulle komma ut och hjälpa till att måla de 700 metrarna pinnarna.
.
Maria ringer på tisdagen och undrar när exakt jag tänkt komma ut till dem. Torsdag bestämdes. Torsdagen kom och jag skulle bara glida förbi IKEA på väg till dem för att spendera lite semesterpengar. När jag skulle åka vidare från IKEA startade inte bilen och jag ringde frustrerad till Maria och berättade mitt dilemma. - Inga problem får jag till svar, min man plockar upp dig. Tack Ludde!
,
Byter om illa kvickt när jag väl är på plats då Maria redan är i målartagen. 40 minuter senare kommer grannfrun ni vet hon som också har målat dessa pinnar och utbrister: -Har ni inte kommit längre??? Blev nu riktigt peppad och nu jäklar skulle det målas när Maria ”råkar” upptäcka att färgen var slut!! Det verkade inte som om Maria hade någon lust att måla.
Jag finner mig snabbt och ber nu Maria att vi ska åka och köpa mer färg, jag var ju i målartagen, kom igen nu!!! Nädå, nu skulle det helt plötsligt göras en sen lunch. En lunch som avnjöts på den mest himmelska altanen som finns. En altan som är 3 gånger min lägenhet. En altan som känns som mjukaste bomull under nakna fotdynor. En altan som är så där underbar som bara askungen vet när hon ska gå på bal.
.
När lunchen lagt sig bekvämt i magen och verkligheten kommit ifatt igen försökte jag peppa Maria att ta en sväng förbi målarbutiken. Yes, äntligen ska det jobbas igen, men Ludde upplyste att färgaffären nu var stängd. Yes, tyckte Maria.
.
Jaha …vad ska nu göras om inte kanske en liten smaskig drink…. Vi flyttar ner ett hack till paviljongen och njöt av dagens första strawberry daqiuri, som givetvis inte bara blev en. Åh.. kan man ha det bättre. Solsken, drinkar och givetvis några partier Chicago. Familjen Lundin älskar precis som jag att spela alla möjliga spel. Efter spelandet vankades det middag, en middag som var gudomlig. Varmrökt lax med sallad… den var så god att det vattnas i munnen på mig när jag skriver om den.
.
Kvällen försvann i ett nafs och sedan skulle det badas, badas i den perfekt tempererade jacuzzin. Men innan badet så tändes en brasa i utebrasan och Maria med alla sina bloggvänner tillägnade premärtändningen till en speciell bloggerska. En bloggerska som Maria berättade för oss precis flyttat in i sitt nya hus. Vi stod och njöt och drömde oss bort i lågornas sken när det vankades lägersång. Där stod vi jag, Maria, Ludde och sjöng i mörkrets skymning. Vem kan segla förutan vind…. Åh vad vi fnissade och mindes barndomen.
.
På med bikinisar och fram med champaaaa´gnen. Nu skulle det badas. Grannarna Ann-Sofie och Thomas kom också och gjorde oss sällskap.
.
Där satt vi 5 vuxna i badet och drack champaaaa´gne. Vi sjöng schlagerdängor till halv fyra på morgonen. Vilket tålamod grannskapet måste ha!!!!!!
.
Halv tio nästa morgon var det rörelse i huset igen. Det var bara att maka sig upp och njuta av altanen igen. Vi spelade elektronisk dart (Ludde hur gick den långa promenaden du skulle ta vid förlust?) kubb, och utmanade varandra tills klockan blev eftermiddag och jag var tvungen att bege mig hem till min lilla 50 kvm lägenhet.
.
På de 27 timmar som jag var gäst i huset så var det inte mindre än med mig inräknat 9 vuxna och 3 barn på besök. Varje besök togs emot med öppna armar. Ni är fantastiska Alexandra, Maria och Pe.. förlåt Ludde. Ert hem är fantastiskt och jag ser fram emot att besöka er snart igen. Kanske blir det en flört snart med hörnhusgrannen som är singel… planer smids.. hihi.
.
Trevlig sommar, Michelle