Home is where....

.....the heart is.

Det är en vacker mening som jag verkligen, verkligen strävar efter att leva efter.

HOME IS WHERE THE HEART IS

Rebecca skrev ett litet gästinlägg här på bloggen under vår byggtid. Hon ville väl kort berätta om sina känslor kring familjens kommande flytt. För henne var det ju lite speciellt med vår flytt då hon redan flyttat hemifrån och därmed kanske inte skulle känna sig riktigt hemma i det nya.

Rebecca beskrev det så fint själv, det jag egentligen redan visste. Att "hemma är där familjen finns, där hjärtat finns" Det är så klockrent! Här kan ni läsa hennes gästinlägg.

Titt som tätt kommer Rebecca hem till oss bara för att "vara". Ni kan ju tro hur underbart det är för mig som mamma att min dotter gärna kommer hem ibland för att bara "vara" med oss. Sin familj.

Igår lördag kom Rebecca hem igen. Denna gång för att gratta sin syster i förskott. Alexandra fyller år på tisdag och storasyster ville inte bara svänga snabbt förbi på vardagsfika. Nej inte min Rebecca. Hon kommer hem under helgen för att tillbringa ordentligt med kvalitetstid med de sina.

Nu har hon dock åkt hem till sig igen och de andra två har farit iväg till norrland för innebandymatch. Jag sitter här i min ensamhet och fördjupar mig i och filosoferar kring hur lyckligt lottad jag är som har så fina döttrar.

När jag var på stan förra veckan med BP Maria besökte vi Panduro. Där hade de ett ark med fem olika Wallies. Det ena budskapet var just "Home is where the heart is". Jag köpte ett sådant ark som för övrigt endast kostade 49 kronor!




Det budskapet har jag satt upp under det runda fönstret i köket.



Det här är min alltid så glada och fina Rebecca!



Syrrorna babblade på som vanligt om allt mellan himmel och jord. Själv står jag vid köksbänken och gör hemmagjorda hickoryrökta hamburgare som var önskemålet för dagen.



Jag kramar om mina flickor så ofta jag kommer åt.



Systrarna kramas även de stup i kvarten. Stora lillasyster kramar lilla storasyster.
.

.

Och när de kramas blir jag sugen på att gruppkramas.

.

.

Efter maten försvann de upp en stund. Jag hörde högljudda och hysteriska skratt och kunde inte låta bli att smyga upp för att se efter vad som var så roligt.

.

De låg och tittade på gamla foton från när de var små;-)

.

.

Sedan busade de vidare med oss i vardagsrummet....

.

.

Och pussades förstås!


Vad härligt det är att se sina barn hysa sådan syskonkärlek för varandra!