Befinner mig i ett konstigt läge just nu. Jag kan inte gå in på detaljer om vad det är eller vad det handlar om.
.
Läget har fått mitt självförtroende att svaja en aning. Ena stunden känner jag mig oerhört stark... och i nästa stund sjunker det hela ner till fotknölarna.
,
Det svänger precis som mina hormoner gör då det är fullmåne!
.
Jag behöver en energikick av något slag.
En stor fet ego-booooost för mitt självförtroende.
Därför mina vänner tänker jag tillägna detta inlägg åt mig själv.
.
Jag ska berätta för er om de saker som jag är bra på. Egenskaper som är synonyma med min person.
.
Om det ska jag skriva, trots att vi bor i ett land där det är fult att säga bra saker om sig själv.
Jag tänker harkla upp en stor slemmig loska och spotta ut den rakt i fejset på Jante!
.
Med andra ord.... Fuck Jante!
Let´s go....
Jag är en jättebra mamma: Från första stund då jag blev mamma lade jag allt vad jag själv heter åt sidan och har sedan dess mina döttrars bästa som första prioritet.
Jag är en god hustru: Jag står vid min mans sida. Både i vått och i torrt. Som en "side by side" kyl/frys pjäs.
Jag är en omtänksam, varm, snäll och kärleksfull person: De människor som står mig nära ger jag gladeligen allt jag har att erbjuda utan att tveka.
.
Jag är generös: Jag delar alltid med mig.
.
Jag är bra på att komma på fiffiga lösningar och jag är idérik: Denna egenskap är jag bra på såväl i privatlivet såsom i arbetslivet.
Jag är rolig: Jag levererar ofta roliga kommentarer som upplevs upplyftande i de flesta sammanhang.
Jag är en glad skit: Jag har väldigt nära till skratt och får min omgivning att må bra tack vare mitt glada humör.
Jag är en bra vän: De vänner jag har uppskattar mig precis som jag är och för den jag är. När de vänder sig till mig med bekymmer lyssnar jag och sedan hjälper jag till med det jag kan.
Jag är bra på att uttrycka mig både i tal och i skrift: Visst kan jag vara långrandig både när jag pratar och när jag skriver. Jag stavar inte allltid rätt och meningsbyggnaderna kan vara lite sådär. Men jag är bra på att få sagt det jag vill ha sagt.
Jag är bra på att lyssna: Trots att jag själv gärna pratar mycket och länge är jag bra på att lyssna.
Jag är bra på att få andra att må bra: Jag är en mästare på att ge alla möjliga människor jag möter i min vardag komplimanger av olika slag. (Inget fjäsk) Jag ser hur de växer av mina ord. Det tycker jag är så härligt!
Jag är duktig på att laga mat: Jag lagar god mat och jag har svart bälte i att koka soppa på en spik!
Jag är nyfiken och intresserad: Tycker det är roligt med olika typ av utmaningar och är driven till att lära mig nya saker.
Jag är en tävlingsmänniska: En egenskap som bidragit starkt till min målmedvetenhet.
Jag ser bra ut: Jag har ett fördelaktigt utseende. Jag har haft turen att begåvas med en uppsättning schyssta gener. Visst skulle det vara trevligt med ett par lökar placerade ett par våningar högre upp och en något tajtare röv... Men jag är glad ändå. Det kunde ha varit värre.
Jag är ödmjuk: Trots att jag kan uppfattas som kaxig och temperamentsfull av människor som inte känner mig är jag oerhört ödmjuk.
.
Jag inser att jag är bra på mycket mer men jag nöjer mig här för stunden.
.
Det känns redan bättre.
.
En riktigt go och härlig helg önskar jag er alles!
Visar inlägg med etikett Allmänt pladder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allmänt pladder. Visa alla inlägg
fredag 12 november 2010
torsdag 11 november 2010
Bäst före datum.
Läste mitt eget inlägg om Madrid nyss.
.
Dra mig baklänges så långt! Jag höll på att ruttna ihop redan halvvägs!
.
En stor eloge till er som orkade läsa igenom hela den texten. Jag menar det verkligen. Ni är beundransvärda:)
.
Jag har en benägenhet att fatta mig långt och det är en egenskap som inte alltid uppskattas. Men jag ska försöka bättra mig.
.
Idag ska jag försöka komma till skott med det jag tänkt dela med mig av till er på ett snabbare sätt.
.
I augusti nångång frågade jag chefen om det inte var läge att låta mig byta mobiltelefon. Det var inget direkt fel på den jag hade, men mina argument för ett byte var realistiska ansåg jag.
.
Jag beklagade mig för att texten i displayen var för liten och att jag inte ens kunde se vad klockan var på luren.
.
Min chef undrade om det inte var bättre att boka tid hos en optiker istället.
.
Sagt och gjort... ..2,5 månader senare.
.
Nu har tydligen mitt bäst före datum gått ut för min syn.
.
.
Så numera måste jag använda dessa för att kunna läsa utan att behöva sträcka ut armarna en dryg kilometer.
.
.
Jag tycker att jag ser väldigt vuxen ut i mina nya brillor.
.
.
Tycker inte ni?
.
En ny telefon fick jag ändå. En sån där I- Phone.
.
Jag fattar nada!
.
Betyder det att min hjärna nått sitt bäst före datum tro;)
.
Dra mig baklänges så långt! Jag höll på att ruttna ihop redan halvvägs!
.
En stor eloge till er som orkade läsa igenom hela den texten. Jag menar det verkligen. Ni är beundransvärda:)
.
Jag har en benägenhet att fatta mig långt och det är en egenskap som inte alltid uppskattas. Men jag ska försöka bättra mig.
.
Idag ska jag försöka komma till skott med det jag tänkt dela med mig av till er på ett snabbare sätt.
.
I augusti nångång frågade jag chefen om det inte var läge att låta mig byta mobiltelefon. Det var inget direkt fel på den jag hade, men mina argument för ett byte var realistiska ansåg jag.
.
Jag beklagade mig för att texten i displayen var för liten och att jag inte ens kunde se vad klockan var på luren.
.
Min chef undrade om det inte var bättre att boka tid hos en optiker istället.
.
Sagt och gjort... ..2,5 månader senare.
.
Nu har tydligen mitt bäst före datum gått ut för min syn.
.
.
Så numera måste jag använda dessa för att kunna läsa utan att behöva sträcka ut armarna en dryg kilometer.
.
.
Jag tycker att jag ser väldigt vuxen ut i mina nya brillor.
.
.
Tycker inte ni?
.
En ny telefon fick jag ändå. En sån där I- Phone.
.
Jag fattar nada!
.
Betyder det att min hjärna nått sitt bäst före datum tro;)
lördag 30 oktober 2010
Om en fas.
Sitter här ett ögonlock och blir plötsligt sugen på att "bubbla av mig lite" Vet inte om vad egentligen men sugen är jag som sagt.
.
Av erfarenhet vet jag att om jag bara startar så kommer det automatiskt. Som ett rinnande vatten ungefär. Jag sätter mig till rätta i soffan med laptopen i knäet. Då brukar det i regel sätta igång. Bubblet inom mig som vill ut alltså.
.
Ett bubbel som går från min hjärna via mitt hjärta (för det mesta) vidare nerför mina armar ut till mina händer. Det stoppar sällan vid händerna.
.
Bubblet far vidare i en rasande fart genom fingrarna som plötsligt får liv och fladdrar runt på tangentbordet likt små knubbiga prinskorvar.
.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill ha sagt men jag känner att bubblet är på gång.
.
Bubbel, bubbel, bubbel!
.
På senare tid har jag funderat en hel del kring livet i allmänhet.... mitt familjeliv i synnerhet.
.
Vi äter, vi skiter, vi sover, vi jobbar, vi sliter, vi älskar, vi gråter, vi stressar, vi skrattar om vart annat. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Men ungefär så.
.
Allt går i hundranitti blås. Tiden bara springer iväg. I en våldsam fart!
.
Vad är det vi strävar efter egentligen? Varför har vi så bråttom?
.
Är det en perfektion? Bättre lösningar på saker och ting? Mera pengar? Bättre lycka?
.
För mig är min närmaste familj det viktigaste jag har. Mina underbara döttrar och min käre make.
.
Min svärmor sade till mig häromnyssens att hon är så oerhört stolt över att jag och hennes ende son, hennes enda barn varit ett par i drygt 20 år nu. Hon tycker att vi åstadkommit så mycket tillsammans och att vi kommit lså ångt i livet.
.
Ja man får sig en liten tankeställare helt klart.
.
Hur långt har vi kommit i livet egentligen? Vad vill vi med vår tillvaro? När skall vi sätta oss ner och bara njuta av allt vi har åstadkommit?
.
Hinner vi verkligen njuta av vårt liv? Hinner vi det? Vi som ständigt har så mycket projekt i faggorna och vi som ständigt är i farten med en massa olika saker.
.
Jo jag tror det. Att vi njuter. För det är sådana som vi är helt enkelt. Vi är som två små rastlösa arbetsmyror.
.
Två i grunden väldigt olika arbetsmyror som funnit varandra och ändå lyckats bilda en "perfekt match" Myror som finner glädje i att ständigt släpa på små strån till stacken. Vi går där sida vid sida och släpar och släpar.
.
Vi gör det tillsammans. Maken och jag. Det är tur att vi har den där "stacken" gemensamt. För vad vore vi utan den? ..... Nu när barnen är stora.
.
Under merparten av våra tjogo år tillsammans har det mesta handlat om barnen. Inget konstigt med det. Vårt liv har varit precis som de flesta andra barnfamiljers liv. Det mesta kretsade kring barnen.
.
Att välja barnvänliga resor. Att välja boende med varsina rum och ett allrum där barnen kunde husera. Ett hem med en liten tomt anpassad för barnalek.
.
Det mesta har kretsat kring barnens skolor, utvecklingssamtal, idrotter, träningar, matcher och mängder med annat.
.
Vi har sålt miljarders med bingolotter till barnens lagkassor, deltagit som klassföräldrar, följt med på klassresor. Vi har arrangerat klassfester, bakat bullar som vi sedan fått stå i kafeterian och sålt på matcher varit ledare för olika lag de varit med i. Osv osv osv mm mm mm.
.
Men plötsligt en dag var barnen stora. Vad hände? Hur kunde det gå så fort?
.
Våra små söta sessor i sina gulliga små flätor blev plötsligt unga kvinnor som krävde sitt eget utrymme. Plötsligt ville de ut i stora vida världen själva. De ville ut på sina "walk abouts"
.
Plötsligt har de sina egna liv och de kräver inte alls lika mycket av ens tid och av ens energi längre.
.
Vi finns här alltid för barnen. När som helst, hur mycket dom vill. Det är en självklarhet. Vi kommer ALLTID att finnas till för våra döttrar. Men stunderna utan dem blir allt för många och ibland också lite väl långa.
.
Nu inser jag varför vi har sådan energi till allt pyssel vi företar oss jag och maken. Det är ju bara vi två nu. Och vi är ju fortfarande rätt unga trots allt :)
.
Barnen finns där jovisst, men all den tid vi lagt ner på dem hittills har plötsligt lämnat enorma marginaler för oss i tidsperspektiv som vi kan lägga på annat. Som vi lägger på oss själva.
.
Där har vi det! Katchiiiing... och poletten trillade ner!
.
Detta är alltså en ny fas i vårt liv. En fas i en man och en hustrus liv som kämpat sig över den svåra mellanperioden.
.
Perioden då barnen inte längre tar ens tid i anspråk och där man plötsligt skall börja umgås igen på tu man hand. Vilket inte skall tas för givet eller som en självklarhet.
.
Det är inte helt enkelt att plötsligt börja umgås igen som man och hustru. Det är lätt hänt att man tar varandra för givet.
.
"Vad var det du tyckte om nu igen? Jaha du har utvecklats till detta under alla år? Jag har inte lagt märkte till det" I stora drag så..... Allt fokus var ju på barnen.
.
Det är du och jag nu maken.
.
Du och jag.
.
Så är det. Så måste det vara.
.
Då återstår tanken.... tanken om vad vi ska göra härnäst då det gemensamma projektet "att bygga sig en trygg borg" i princip är över.
.
Vad säger du käre make?
.
Ska vi inte ta och slå till lite stort här och anmäla oss till en buggkurs för nybörjare?
.
Av erfarenhet vet jag att om jag bara startar så kommer det automatiskt. Som ett rinnande vatten ungefär. Jag sätter mig till rätta i soffan med laptopen i knäet. Då brukar det i regel sätta igång. Bubblet inom mig som vill ut alltså.
.
Ett bubbel som går från min hjärna via mitt hjärta (för det mesta) vidare nerför mina armar ut till mina händer. Det stoppar sällan vid händerna.
.
Bubblet far vidare i en rasande fart genom fingrarna som plötsligt får liv och fladdrar runt på tangentbordet likt små knubbiga prinskorvar.
.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill ha sagt men jag känner att bubblet är på gång.
.
Bubbel, bubbel, bubbel!
.
På senare tid har jag funderat en hel del kring livet i allmänhet.... mitt familjeliv i synnerhet.
.
Vi äter, vi skiter, vi sover, vi jobbar, vi sliter, vi älskar, vi gråter, vi stressar, vi skrattar om vart annat. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Men ungefär så.
.
Allt går i hundranitti blås. Tiden bara springer iväg. I en våldsam fart!
.
Vad är det vi strävar efter egentligen? Varför har vi så bråttom?
.
Är det en perfektion? Bättre lösningar på saker och ting? Mera pengar? Bättre lycka?
.
För mig är min närmaste familj det viktigaste jag har. Mina underbara döttrar och min käre make.
.
Min svärmor sade till mig häromnyssens att hon är så oerhört stolt över att jag och hennes ende son, hennes enda barn varit ett par i drygt 20 år nu. Hon tycker att vi åstadkommit så mycket tillsammans och att vi kommit lså ångt i livet.
.
Ja man får sig en liten tankeställare helt klart.
.
Hur långt har vi kommit i livet egentligen? Vad vill vi med vår tillvaro? När skall vi sätta oss ner och bara njuta av allt vi har åstadkommit?
.
Hinner vi verkligen njuta av vårt liv? Hinner vi det? Vi som ständigt har så mycket projekt i faggorna och vi som ständigt är i farten med en massa olika saker.
.
Jo jag tror det. Att vi njuter. För det är sådana som vi är helt enkelt. Vi är som två små rastlösa arbetsmyror.
.
Två i grunden väldigt olika arbetsmyror som funnit varandra och ändå lyckats bilda en "perfekt match" Myror som finner glädje i att ständigt släpa på små strån till stacken. Vi går där sida vid sida och släpar och släpar.
.
Vi gör det tillsammans. Maken och jag. Det är tur att vi har den där "stacken" gemensamt. För vad vore vi utan den? ..... Nu när barnen är stora.
.
Under merparten av våra tjogo år tillsammans har det mesta handlat om barnen. Inget konstigt med det. Vårt liv har varit precis som de flesta andra barnfamiljers liv. Det mesta kretsade kring barnen.
.
Att välja barnvänliga resor. Att välja boende med varsina rum och ett allrum där barnen kunde husera. Ett hem med en liten tomt anpassad för barnalek.
.
Det mesta har kretsat kring barnens skolor, utvecklingssamtal, idrotter, träningar, matcher och mängder med annat.
.
Vi har sålt miljarders med bingolotter till barnens lagkassor, deltagit som klassföräldrar, följt med på klassresor. Vi har arrangerat klassfester, bakat bullar som vi sedan fått stå i kafeterian och sålt på matcher varit ledare för olika lag de varit med i. Osv osv osv mm mm mm.
.
Men plötsligt en dag var barnen stora. Vad hände? Hur kunde det gå så fort?
.
Våra små söta sessor i sina gulliga små flätor blev plötsligt unga kvinnor som krävde sitt eget utrymme. Plötsligt ville de ut i stora vida världen själva. De ville ut på sina "walk abouts"
.
Plötsligt har de sina egna liv och de kräver inte alls lika mycket av ens tid och av ens energi längre.
.
Vi finns här alltid för barnen. När som helst, hur mycket dom vill. Det är en självklarhet. Vi kommer ALLTID att finnas till för våra döttrar. Men stunderna utan dem blir allt för många och ibland också lite väl långa.
.
Nu inser jag varför vi har sådan energi till allt pyssel vi företar oss jag och maken. Det är ju bara vi två nu. Och vi är ju fortfarande rätt unga trots allt :)
.
Barnen finns där jovisst, men all den tid vi lagt ner på dem hittills har plötsligt lämnat enorma marginaler för oss i tidsperspektiv som vi kan lägga på annat. Som vi lägger på oss själva.
.
Där har vi det! Katchiiiing... och poletten trillade ner!
.
Detta är alltså en ny fas i vårt liv. En fas i en man och en hustrus liv som kämpat sig över den svåra mellanperioden.
.
Perioden då barnen inte längre tar ens tid i anspråk och där man plötsligt skall börja umgås igen på tu man hand. Vilket inte skall tas för givet eller som en självklarhet.
.
Det är inte helt enkelt att plötsligt börja umgås igen som man och hustru. Det är lätt hänt att man tar varandra för givet.
.
"Vad var det du tyckte om nu igen? Jaha du har utvecklats till detta under alla år? Jag har inte lagt märkte till det" I stora drag så..... Allt fokus var ju på barnen.
.
Det är du och jag nu maken.
.
Du och jag.
.
Så är det. Så måste det vara.
.
Då återstår tanken.... tanken om vad vi ska göra härnäst då det gemensamma projektet "att bygga sig en trygg borg" i princip är över.
.
Vad säger du käre make?
.
Ska vi inte ta och slå till lite stort här och anmäla oss till en buggkurs för nybörjare?
torsdag 2 september 2010
Hej
Hej svej.
Sablar vad tiden springer iväg. Just nu är jag så sämst på allt vad blogg heter. Jag får så dåligt samvete också för att jag inte hinner besöka och lämna avtryck hos er vars bloggar inspirerar mig i smått och stort. Mest stort.
Men håll ut... jag är inte riktigt redo eller mogen för att lämna denna bloggvärld ännu. Kanske att jag utformar min blogg annorlunda i framtiden. Jag får se.
Hursom...
Efter en underbar semester har vi snabbt kastats in i verkligheten igen.
Jag för egen del har fått tusen nya uppgifter av min chef och dessutom ett nytt distrikt att bearbeta nedåt landet. Ända ner till Västervik ska jag och min följeslagare POO rulla.
Maken han gör som han alltid annars har gjort. Han jobbar sina dryga 80 timmar i veckan! Det lilla som blir över förvaltar jag dock på bästa sätt:)
Vi har trots en massa arbete varit relativt produktiva hemmavid vad gäller betongeriet.
Här en bild på en del av det vi pysslat med.
Det är krukor och pallar. Det är piffgrejs och kulgrejs.... och lite annat jox.
Det är tungt att arbeta med betong har vi erfarit. Herreminje så tungt! Och grisigt med för den delen.
Vi är ganska trötta på allt vad betong heter nu faktiskt så nu lägger vi det åt sidan och nöjer oss med det vi producerat hitintills.... vilket är en hel del faktiskt.
.
Något fågelbad gjutet i en gittar blev det tyvärr inte denna gång, men en gitarr har jag i alla fall lyckats fixa. Den står i förrådet och väntar till nästa betongdille infinner sig:)
.
Jag visar er lite slutresultat i helgen om jag får en stund över.
.
Jag har fått en fråga från en anonym kommenterare här på bloggen.
.
"Vilka är dina favoritaffärer gällande inredning?"
Ja du... jag vet inte om jag har någon särskild favorit. Jag är en "allätare" som tycker om det mesta (utom lever, inälvsmat och pölsa) Jag kan inte påstå att jag springer bena av mig i inredningsbutiker. Mitt svar blir ganska diffust tyvärr men så är det. Jag har ingen särskild favorit. Jag gillar allt... nästan:)
.
Apropå inredning och sånt så har det hänt något väldigt kul här också.
.
Fick ett samtal från vår husleverantör Trivselhus som berättade att de haft en eventuell kund på besök som berättade att de blivit väldigt inspirerade efter att ha läst min blogg.
Sådant är ju hur kul som helst att få höra! Tänk att lilla knäppa jag inspirerar andra!
Vidare frågade Trivselhus om vi kunde tänka oss att låna ut huset en söndag så att de kunde använda det som visningshus.
HJÄLP! Svarade jag. Herregud vi är ju inte helt klara. Ska ni visa det för era pontentiella kunder? Snacka om att jag fick prestationsångest där.
.
Förra veckan tittade det in en mycket trevlig representant från Trivselhus hos Lundins för att se efter med egna ögon om vårt hus möjligtvis var visningsbart.
Och om det var tydligen! .... trots mina farhågor:) Representanten var imponerad. Särskilt över våra detaljer vi själva gjort och framför allt blev han imponerad över altanen.
.
Vilken fjäder i hatten liksom.
.
Ja så nu är det bokat. Jag tänker inte berätta här på bloggen när visningen blir för jag vill inte ha nyfikna i en strut som springer runt här i vårt hem om ni förstår vad jag menar.
.
De som skall komma och glutta ska vara människor som seriöst funderar på att bygga sig ett Trivselhus och som vill se hur ett sådant hus ser ut bebott. De ska få känna känslan av hur flexibelt det är med alla val och tillval och dessutom kanske inspireras av alla egna val och detaljer som vi har gjort.
.
Jag önskar att jag fått den möjligheten då vi stod i startgroparna.
.
Nåväl, visning it is och det känns både kul och pirrigt.
.
Tänk vad tiden springer iväg. Vi har redan bott i huset i två år nu. Vi flyttade in den sista augusti 2008. Det är helt sjukt när jag tänker efter. Minns det som igår. Som vi hade längtat efter det ögonblicket. Det var så overkligt men ändå inte.... och nu har det alltså redan gått två år.
.
Ja jisses.
.
Vill ni se något litet kul jag gjutit i betong redan nu?
.
Okej................
.
.
Numera pryder denna "skylt" vår trapp vid entren på framsidan.
.
Istället för ett traditionellt "Välkommen" möts våra besökare av ett myspysigt litet "Hej"
.
Plattan är ca fem cm tjock och står stadigt mot trappkanten.
.
Nä här har jag inte tid att sitta och häcka!
.
Hej hej för en stund.... hoppas jag.
Sablar vad tiden springer iväg. Just nu är jag så sämst på allt vad blogg heter. Jag får så dåligt samvete också för att jag inte hinner besöka och lämna avtryck hos er vars bloggar inspirerar mig i smått och stort. Mest stort.
Men håll ut... jag är inte riktigt redo eller mogen för att lämna denna bloggvärld ännu. Kanske att jag utformar min blogg annorlunda i framtiden. Jag får se.
Hursom...
Efter en underbar semester har vi snabbt kastats in i verkligheten igen.
Jag för egen del har fått tusen nya uppgifter av min chef och dessutom ett nytt distrikt att bearbeta nedåt landet. Ända ner till Västervik ska jag och min följeslagare POO rulla.
Maken han gör som han alltid annars har gjort. Han jobbar sina dryga 80 timmar i veckan! Det lilla som blir över förvaltar jag dock på bästa sätt:)
Vi har trots en massa arbete varit relativt produktiva hemmavid vad gäller betongeriet.
Här en bild på en del av det vi pysslat med.
Det är krukor och pallar. Det är piffgrejs och kulgrejs.... och lite annat jox.
Det är tungt att arbeta med betong har vi erfarit. Herreminje så tungt! Och grisigt med för den delen.
Vi är ganska trötta på allt vad betong heter nu faktiskt så nu lägger vi det åt sidan och nöjer oss med det vi producerat hitintills.... vilket är en hel del faktiskt.
.
Något fågelbad gjutet i en gittar blev det tyvärr inte denna gång, men en gitarr har jag i alla fall lyckats fixa. Den står i förrådet och väntar till nästa betongdille infinner sig:)
.
Jag visar er lite slutresultat i helgen om jag får en stund över.
.
Jag har fått en fråga från en anonym kommenterare här på bloggen.
.
"Vilka är dina favoritaffärer gällande inredning?"
Ja du... jag vet inte om jag har någon särskild favorit. Jag är en "allätare" som tycker om det mesta (utom lever, inälvsmat och pölsa) Jag kan inte påstå att jag springer bena av mig i inredningsbutiker. Mitt svar blir ganska diffust tyvärr men så är det. Jag har ingen särskild favorit. Jag gillar allt... nästan:)
.
Apropå inredning och sånt så har det hänt något väldigt kul här också.
.
Fick ett samtal från vår husleverantör Trivselhus som berättade att de haft en eventuell kund på besök som berättade att de blivit väldigt inspirerade efter att ha läst min blogg.
Sådant är ju hur kul som helst att få höra! Tänk att lilla knäppa jag inspirerar andra!
Vidare frågade Trivselhus om vi kunde tänka oss att låna ut huset en söndag så att de kunde använda det som visningshus.
HJÄLP! Svarade jag. Herregud vi är ju inte helt klara. Ska ni visa det för era pontentiella kunder? Snacka om att jag fick prestationsångest där.
.
Förra veckan tittade det in en mycket trevlig representant från Trivselhus hos Lundins för att se efter med egna ögon om vårt hus möjligtvis var visningsbart.
Och om det var tydligen! .... trots mina farhågor:) Representanten var imponerad. Särskilt över våra detaljer vi själva gjort och framför allt blev han imponerad över altanen.
.
Vilken fjäder i hatten liksom.
.
Ja så nu är det bokat. Jag tänker inte berätta här på bloggen när visningen blir för jag vill inte ha nyfikna i en strut som springer runt här i vårt hem om ni förstår vad jag menar.
.
De som skall komma och glutta ska vara människor som seriöst funderar på att bygga sig ett Trivselhus och som vill se hur ett sådant hus ser ut bebott. De ska få känna känslan av hur flexibelt det är med alla val och tillval och dessutom kanske inspireras av alla egna val och detaljer som vi har gjort.
.
Jag önskar att jag fått den möjligheten då vi stod i startgroparna.
.
Nåväl, visning it is och det känns både kul och pirrigt.
.
Tänk vad tiden springer iväg. Vi har redan bott i huset i två år nu. Vi flyttade in den sista augusti 2008. Det är helt sjukt när jag tänker efter. Minns det som igår. Som vi hade längtat efter det ögonblicket. Det var så overkligt men ändå inte.... och nu har det alltså redan gått två år.
.
Ja jisses.
.
Vill ni se något litet kul jag gjutit i betong redan nu?
.
Okej................
.
.
Numera pryder denna "skylt" vår trapp vid entren på framsidan.
.
Istället för ett traditionellt "Välkommen" möts våra besökare av ett myspysigt litet "Hej"
.
Plattan är ca fem cm tjock och står stadigt mot trappkanten.
.
Nä här har jag inte tid att sitta och häcka!
.
Hej hej för en stund.... hoppas jag.
fredag 11 juni 2010
Fredagspladder
Ringde imorse till lillebror som fyller år idag.
-Grattis brorsan.
-Tack syrran.
-Blablablablabla...
-Blablablablabla...
-Blabla.
-Förresten syrran. Caroline (min svägerska) undrar varför du inte bloggat på en vecka.
Svaret är för att jag inte haft någon lust helt enkelt.
Ibland är det roligt, ibland inte.
Det har hänt en del sedan sist.
Ludde har äntligen blivit klar med garaget och förrådet. Han har slitit på duktigt och nu äntligen så kan vi utnyttja även de kvadratmetrarna som sig bör.
Jag har varit på en 40 års skiva hos kompis som visade sig vara ett överraskningsbröllop. Så roligt det var.... Jag och mina väninnor blev så till oss av allt lyckorus och av det perfekt arrangemanget att vi dansade och tjoade hela natten lång.
Vi hade galet roligt. Såpass att vi bestämde oss för en "favrit i repris"
Den 19.onde... på Vickans bröllopsdag... ska tjejgänget åter samlas. Denna gång hos mig. Vi ska klä oss "prinsessigt" och fortsätta där vi slutade i söndags morse;-)
Ja just det ja.... och så har tydligen min make och min bästa väninna bokat resa för sig och sina respektivar till New York. Bara sådär liksom!
Fifan så bra vi har det... jag och Ronny;-)
Åtta härliga dagar ska vi vara där. Vi åker snart. Väldigt snart. Såpass att jag var tvungen att kolla med chefen om jag kunde ändra lite på min semester.
Vi har haft jättefint väder rätt länge nu. Så himlans härligt. Vad jag förstår så har det inte alls sett ut så på andra håll i landet.
Idag regnar det. Inte bara lite.... nä det bara vräker ner. Precis som om det skall tas igen lite eftersom vi haft det så torrt och bra.
Kunde det inte ha fått vara fint en dag till?
Just idag ska det givetjävlavis regna. Just idag som min lilla Alexandra (och många med henne) har skolavslutning. Just idag som Alexandra bjudit hem alla tjejer i klassen på tjejfest!
Typiskt!
Jag och Ludde får inte vara hemma. Vi har lovat att dra iväg någonstans. Eftersom vi är ena hemmagrisar så tror jag bestämt att vi våldgästar våra grannar ikväll:)
Apropå grannar....
Igår kväll satt vi ute i värmen och hade det skönt. Såpass att vi unnade oss en pilsner och ett glas rött.
Alexandra kom ut och satte sig med oss en stund och frågade grannen Thomas (eftersom hon tror att hennes föräldrar ska vara väldigt långt borta) om han kunde hjälpa henne med grillen på tjejfesten.
Vidare berättade hon att en tjej i klassen hade frågat om grannen skulle vara hemma. Tydligen så följer klasskamraten min blogg...... och tydligen så vill man få en chans att glutta på han live.
Ja han är ju söt när han skuttar runt här i området med sin lilla stekarröv;-)
Imorgon kommer min brorsa (inte han som fyller år idag) och dumpar sina små killar Felix och Max hos oss. De ska vara hos faster och farbror till på söndag.
Någon lugn helg är alltså inte att vänta:)
Jag avslutar med två bilder.....
.
.
Alliumbollarna är galetfina nu!
.
-Grattis brorsan.
-Tack syrran.
-Blablablablabla...
-Blablablablabla...
-Blabla.
-Förresten syrran. Caroline (min svägerska) undrar varför du inte bloggat på en vecka.
Svaret är för att jag inte haft någon lust helt enkelt.
Ibland är det roligt, ibland inte.
Det har hänt en del sedan sist.
Ludde har äntligen blivit klar med garaget och förrådet. Han har slitit på duktigt och nu äntligen så kan vi utnyttja även de kvadratmetrarna som sig bör.
Jag har varit på en 40 års skiva hos kompis som visade sig vara ett överraskningsbröllop. Så roligt det var.... Jag och mina väninnor blev så till oss av allt lyckorus och av det perfekt arrangemanget att vi dansade och tjoade hela natten lång.
Vi hade galet roligt. Såpass att vi bestämde oss för en "favrit i repris"
Den 19.onde... på Vickans bröllopsdag... ska tjejgänget åter samlas. Denna gång hos mig. Vi ska klä oss "prinsessigt" och fortsätta där vi slutade i söndags morse;-)
Ja just det ja.... och så har tydligen min make och min bästa väninna bokat resa för sig och sina respektivar till New York. Bara sådär liksom!
Fifan så bra vi har det... jag och Ronny;-)
Åtta härliga dagar ska vi vara där. Vi åker snart. Väldigt snart. Såpass att jag var tvungen att kolla med chefen om jag kunde ändra lite på min semester.
Vi har haft jättefint väder rätt länge nu. Så himlans härligt. Vad jag förstår så har det inte alls sett ut så på andra håll i landet.
Idag regnar det. Inte bara lite.... nä det bara vräker ner. Precis som om det skall tas igen lite eftersom vi haft det så torrt och bra.
Kunde det inte ha fått vara fint en dag till?
Just idag ska det givetjävlavis regna. Just idag som min lilla Alexandra (och många med henne) har skolavslutning. Just idag som Alexandra bjudit hem alla tjejer i klassen på tjejfest!
Typiskt!
Jag och Ludde får inte vara hemma. Vi har lovat att dra iväg någonstans. Eftersom vi är ena hemmagrisar så tror jag bestämt att vi våldgästar våra grannar ikväll:)
Apropå grannar....
Igår kväll satt vi ute i värmen och hade det skönt. Såpass att vi unnade oss en pilsner och ett glas rött.
Alexandra kom ut och satte sig med oss en stund och frågade grannen Thomas (eftersom hon tror att hennes föräldrar ska vara väldigt långt borta) om han kunde hjälpa henne med grillen på tjejfesten.
Vidare berättade hon att en tjej i klassen hade frågat om grannen skulle vara hemma. Tydligen så följer klasskamraten min blogg...... och tydligen så vill man få en chans att glutta på han live.
Ja han är ju söt när han skuttar runt här i området med sin lilla stekarröv;-)
Imorgon kommer min brorsa (inte han som fyller år idag) och dumpar sina små killar Felix och Max hos oss. De ska vara hos faster och farbror till på söndag.
Någon lugn helg är alltså inte att vänta:)
Jag avslutar med två bilder.....
.
.
Alliumbollarna är galetfina nu!
.
Hortensian jag "glömde" bort förra året som åkte in i garaget under vintern kommer med miljarders med blommor!
.
Jag är så stolt över att ha lyckats med en sådan grej!
.
Sådär... jag nöjer mig här.
.
Hoppas ni får en underbar helg!
måndag 17 maj 2010
Nu är jag tillbaka!
Hej!
Jag var tvungen till att ta en paus från bloggen.
Som ni vet har jag varit borta en hel del de senaste veckorna och nu när jag ÄNTLIGEN fick långhelg HEMMA med VACKERT väder dessutom passade jag naturligtvis på att njuta av min tillvaro allt jag orkat och lite till.
Och som jag njutit!
Jag är fullt medveten om att jag missade vårteckenutmaningen förra måndagen. Jag får visa er lite extra idag istället.
Jag har en massa annat skoj att visa också som jag pysslat ihop under mina lediga dagar. Vet bara inte hur jag ska lägga upp det hela.
Just nu ska jag i alla fall ägna mig åt att laga en god familjemiddag som skall inmundigas ute i det fantastiska vädret.
Sedan skall jag ut och fota och ännu senare ikväll lägger jag ut lite kul inlägg.
För er som undrar hur det gick med mina nya skor på festen kan jag berätta att det gick alldeles strålande.
Jag preppade fötterna med skavsårsplåster på de ställen jag antog att jag skulle få blåsor i förebyggande syfte. Det gjorde susen. Jag dansade hela kvällen och halva natten med mina fina skor och jag kände mig såååå lång och ståtlig!
Nä, käk var det ja.....
.
.
Ni får kika på denna "sneakpeak" bild sålänge.
.
Visar mer sen!
.
Tjing på en stund:)
Jag var tvungen till att ta en paus från bloggen.
Som ni vet har jag varit borta en hel del de senaste veckorna och nu när jag ÄNTLIGEN fick långhelg HEMMA med VACKERT väder dessutom passade jag naturligtvis på att njuta av min tillvaro allt jag orkat och lite till.
Och som jag njutit!
Jag är fullt medveten om att jag missade vårteckenutmaningen förra måndagen. Jag får visa er lite extra idag istället.
Jag har en massa annat skoj att visa också som jag pysslat ihop under mina lediga dagar. Vet bara inte hur jag ska lägga upp det hela.
Just nu ska jag i alla fall ägna mig åt att laga en god familjemiddag som skall inmundigas ute i det fantastiska vädret.
Sedan skall jag ut och fota och ännu senare ikväll lägger jag ut lite kul inlägg.
För er som undrar hur det gick med mina nya skor på festen kan jag berätta att det gick alldeles strålande.
Jag preppade fötterna med skavsårsplåster på de ställen jag antog att jag skulle få blåsor i förebyggande syfte. Det gjorde susen. Jag dansade hela kvällen och halva natten med mina fina skor och jag kände mig såååå lång och ståtlig!
Nä, käk var det ja.....
.
.
Ni får kika på denna "sneakpeak" bild sålänge.
.
Visar mer sen!
.
Tjing på en stund:)
måndag 26 april 2010
Hinner inte med
Hej vänner,
hinner tyvärr inte med något vårtecken idag.
"kastar" in detta korta inlägg för att visa att jag lever.
De e mycke nu som ni kanske förstår. Förra veckan gnetade jag häcken av mig på gastronord. Under helgen som varit har det kalasats för gubben och nu är jag på språng igen.
Jag är på väg till Gotland. Ännu en tripp. ännu en mässa. Båten går ikväll och det är bäst jag skyndar mig!
Jag tar med mig kameran och försöker fota något härligt gotländskt vårtecken som jag kan visa er vid ett annat tillfälle.
Som ni förstår har jag inte heller haft tid att kika runt hos er. Förmodligen har jag missat en hel del skoj och jag får försöka läsa ikapp er senare.
Ha det så gott alla.
Kramar
/ Maria
hinner tyvärr inte med något vårtecken idag.
"kastar" in detta korta inlägg för att visa att jag lever.
De e mycke nu som ni kanske förstår. Förra veckan gnetade jag häcken av mig på gastronord. Under helgen som varit har det kalasats för gubben och nu är jag på språng igen.
Jag är på väg till Gotland. Ännu en tripp. ännu en mässa. Båten går ikväll och det är bäst jag skyndar mig!
Jag tar med mig kameran och försöker fota något härligt gotländskt vårtecken som jag kan visa er vid ett annat tillfälle.
Som ni förstår har jag inte heller haft tid att kika runt hos er. Förmodligen har jag missat en hel del skoj och jag får försöka läsa ikapp er senare.
Ha det så gott alla.
Kramar
/ Maria
måndag 19 april 2010
Vårspan och annat
Hej,
egentligen har jag inget mos alls för bloggande just nu. Jag är dundertrött och har hur mycket jobb som helst.
Idag har jag byggt monter inför Vin Nordic/Gastro Nord mässan som pågår ända till fredag. Jag skall jobba på mässan och vet redan nu att jag kommer att vara i det närmaste halvt medvetslös under kvällarna som kommer.
Ni skulle se mig nu.
Min karl sitter i vardagsrummet och glor på sin Hockey.... jag själv ligger förlamad i sängen och kollar in min idol Maria Montazami samtidigt som jag försöker plita ner något vettigt här.
När de andra tantalongerna visas i programmet skriver jag, när Maria dyker upp i rutan kollar jag upp över laptopen :)
Innan jag drar mitt lilla vårtecken vill jag tacka er alla för era rara kommentarer ni skrev i inlägget som handlade om min mor. Tack, tack, tack så väldans jättemycket!
Vi hade det jättetrevligt.
Festen hölls i Blå Hallen och var nästan lika högtidlig och pampig som självaste Nobelfesten. Till och med efterrätten serverades på det sätt som de gör på Nobelfesten. Maten var kanon, porslinet och dukningen kunglig och underhållningen superb.
När mammas namn rullade upp på monitorn kunde jag inte hålla mig. Jag tjoade till stolt och högt, "Bra jobbat mamma" ;-)
Så till mitt vårtecken. Känner att jag måste få in något litet inlägg om vårtecken nu när jag lovat upphovskvinnan att vara med på detta "event".
Jag har ingen bild eller så på något vårtecken men väl en söt liten anekdot.
Hemma på vår nybyggargata finns det många små kottar. De flesta söta små rara flickor.
Under byggtiden (sommaren 2008) lärde jag känna de flesta när de cyklade fram och tillbaka utanför vårt bygge. Andra sommaren kom vi varandra ännu närmare. De små blev särskilt förtjusta i Alexandra som gärna hoppade studsmatta med dem eftersom hon själv tyckte det var bra träning:)
Denna vinter har vi knappt sett en enda kotte. Inte så konstigt kanske eftersom de flesta gick i ide.
Nu har dom små börjat röra sig alltmer ute på vår gata igen. De kvittrar och leker. De cyklar och åker rullskridskor. Att höra små barn leka och skratta ute tycker jag är ett tydligt vårtecken.
I söndags ringde det på vår dörr redan vid 10 tiden. Nar jag öppnade stod där två småtjejer.
Hej sa jag.
Heeeej, sa de i kör... och fortsatte " Får Alexandra komma ut och leka med oss?"
Ja det får hon, men jag tror inte hon vill för hon ligger och sover.
Okej. Hej då.
Ett par timmar senare ringde det på dörren igen.
Hej, får Alexandra komma ut?
Samma svar.....
Fjärde gången de ringde på vid 18 tiden öppnade Ludde.
Hej sa han till dem.
Hej, vi har hittat en skruv därborta. Är det din skruv?
Ludde hann knappt svara på frågan innan nästa fråga kom upp....
Får Alexandra komma ut och leka NUdå?
Hahaha.... vi tycker det är jättesött. Alexandra kanske inte är lika road, men det är vi;-)
Hoppas ni alla får en fin vecka och att sola skiner på er.
Jag själv kliver in i dimman!
See ya när jag kliver ur den igen:)
egentligen har jag inget mos alls för bloggande just nu. Jag är dundertrött och har hur mycket jobb som helst.
Idag har jag byggt monter inför Vin Nordic/Gastro Nord mässan som pågår ända till fredag. Jag skall jobba på mässan och vet redan nu att jag kommer att vara i det närmaste halvt medvetslös under kvällarna som kommer.
Ni skulle se mig nu.
Min karl sitter i vardagsrummet och glor på sin Hockey.... jag själv ligger förlamad i sängen och kollar in min idol Maria Montazami samtidigt som jag försöker plita ner något vettigt här.
När de andra tantalongerna visas i programmet skriver jag, när Maria dyker upp i rutan kollar jag upp över laptopen :)
Innan jag drar mitt lilla vårtecken vill jag tacka er alla för era rara kommentarer ni skrev i inlägget som handlade om min mor. Tack, tack, tack så väldans jättemycket!
Vi hade det jättetrevligt.
Festen hölls i Blå Hallen och var nästan lika högtidlig och pampig som självaste Nobelfesten. Till och med efterrätten serverades på det sätt som de gör på Nobelfesten. Maten var kanon, porslinet och dukningen kunglig och underhållningen superb.
När mammas namn rullade upp på monitorn kunde jag inte hålla mig. Jag tjoade till stolt och högt, "Bra jobbat mamma" ;-)
Så till mitt vårtecken. Känner att jag måste få in något litet inlägg om vårtecken nu när jag lovat upphovskvinnan att vara med på detta "event".
Jag har ingen bild eller så på något vårtecken men väl en söt liten anekdot.
Hemma på vår nybyggargata finns det många små kottar. De flesta söta små rara flickor.
Under byggtiden (sommaren 2008) lärde jag känna de flesta när de cyklade fram och tillbaka utanför vårt bygge. Andra sommaren kom vi varandra ännu närmare. De små blev särskilt förtjusta i Alexandra som gärna hoppade studsmatta med dem eftersom hon själv tyckte det var bra träning:)
Denna vinter har vi knappt sett en enda kotte. Inte så konstigt kanske eftersom de flesta gick i ide.
Nu har dom små börjat röra sig alltmer ute på vår gata igen. De kvittrar och leker. De cyklar och åker rullskridskor. Att höra små barn leka och skratta ute tycker jag är ett tydligt vårtecken.
I söndags ringde det på vår dörr redan vid 10 tiden. Nar jag öppnade stod där två småtjejer.
Hej sa jag.
Heeeej, sa de i kör... och fortsatte " Får Alexandra komma ut och leka med oss?"
Ja det får hon, men jag tror inte hon vill för hon ligger och sover.
Okej. Hej då.
Ett par timmar senare ringde det på dörren igen.
Hej, får Alexandra komma ut?
Samma svar.....
Fjärde gången de ringde på vid 18 tiden öppnade Ludde.
Hej sa han till dem.
Hej, vi har hittat en skruv därborta. Är det din skruv?
Ludde hann knappt svara på frågan innan nästa fråga kom upp....
Får Alexandra komma ut och leka NUdå?
Hahaha.... vi tycker det är jättesött. Alexandra kanske inte är lika road, men det är vi;-)
Hoppas ni alla får en fin vecka och att sola skiner på er.
Jag själv kliver in i dimman!
See ya när jag kliver ur den igen:)
onsdag 7 april 2010
Drömmen som aldrig dör.
Tänkte att det kanske är på sin plats att jag förklarar det inlägget jag skrev i torsdags.
Jag berättade för er att Min äldsta dotters kompis arbetar på en stor TV kanal och att hon hade hört av sig angående en programide som innebar ett sammanförande mellan mig och Maria Montazami.
Jo, tyvärr så var det ett Aprilskämt..... men inte helt och fullt faktiskt.
Det var mer som ett önsketänkade. Faktum är att det fanns en viss sanning i mitt tidigare inlägg ändå.
Det beror lite på hur man väljer att se på det:)
Dotterns kompis arbetar helt riktigt på TV. Det har hon gjort länge och hon har kontakter och tillgång till trådar att dra i om en så säger.
Kompisen själv skrev till och med en kommentar under det inlägget.
Hon skrev något i stil med ... "vi hörs efter påsk och går igenom det här"
Det var lite min plan förstår ni. Att kompisen ÄNTLIGEN skulle höra min bön och hjälpa mig lite på traven:)
Till saken hör att jag drömde om att bli skådespelare när jag var en liten glad skit . Jag nöjde mig inte med att drömma dock. Jag försökte i allra högsta grad göra något åt situationen.
Jag for runt som en tetting på olika castings som jag själv sniffat reda på.
Jag minns särskilt ett år då jag sökte för två stycken roller.
Den första var att få spela Katitzi i serien med samma namn skriven av Katarina Taikon. Jag gick på flera auditions och gick vidare till slutcastingen. Väl där var det självaste Katarina man skulle provspela för.
Jag minns att hon satt i en stor vinröd sammetsklädd stol framför mig. Jag kan inte varit så värst gammal. Hon sa till mig att improvisera något väldigt dramatiskt ..... och som jag improviserade dramatiskt!
Jag spelade att jag var drottning för ett stort kungarike. Alla mina tjänare hade jag järnkoll på och jag agerade som om jag aldrig gjort annat i mitt liv.
Katarina satt där i sin stora stol och såg väldigt nöjd ut. Så pass nöjd att jag faktiskt trodde att jag skulle få rollen som Katitzi. Efter en stund sade Katarina till mig.... och följande ord har etsat sig fast i mitt minne för livet.
"Maria, du är jätteduktig på att agera och även på att följa regi. Jag är helt övertygad om att du blir skådespelare när du blir stor. Tyvärr ser du för Svensk ut för att spela Katitzi så jag är tvungen att tacka nej till dig"
Fan vad sur jag var den gången för att jag inte såg ut som en Zigenare!
Jag bröt ihop en aning men kom igen för nästa audition. Denna gång sökte jag rollen som Anna. Anna i ungdomsserien "Anna och gänget"
Där var det ungefär samma visa men denna gång fick jag veta att jag tyvärr såg lite för utländsk ut för rollen som Anna.
"Vi söker en ljus, blond flicka som ser Svensk ut förstår du. Annars var du jätteduktig"
Men what the fuck liksom!
Jag hade lite svårt att förstå dessa kategoriseringar av mitt utseende och efter flera misslyckade auditions med märkliga argument till varför jag inte platsade rann mina drömmar så sakteliga ut i sanden.
Ja eller inte helt egentligen. Jag har alltid varit lite av en teaterapa faktiskt och jag försöker vara dramatisk i allt jag gör. Fråga min käre make om ni inte tror mig:)
Så fortlöpte livet. Jag gjorde annat och jag fick mina barn osv.
När jag för några år sedan fick veta vad dotters kompis börjat arbeta med väcktes min barndomsdröm till liv igen.
Vi träffas då och nu jag och dotters kompis och jag frågar henne ALLTID om det möjligtvis inte råkar finnas något där i TV branchen som skulle passa mig.
Att bli skådis kanske är lite för sent, men jag skulle lätt kunna ställa upp i Let`s dance.
Jag är helt övertygad om att jag skulle göra bra ifrån mig. Eller nä, jag VET att jag skulle kunna vinna hela skiten.
Här skulle verkligen mitt Latino-blod komma väl till pass:)
Jag skulle även kunna tänka mig att vara med i "stjärnor på is" som tyvärr bara sändes en säsong. Jag är inte direkt vass på att åka skridskor ... men oj vad jag är lättlärd. Särskilt när jag vill så det värker!
Jag är fullt medveten om att det inte räcker med goda kunskaper eller ens med en snabb utveckling i sådana här program om man har som mål att gå långt.
Man måste gillas av publiken också nämligen.
Men folkkär skulle jag bli på stört. Det bara vet jag. För jag är ju så ödmjuk ;-)
Det enda som talar emot en eventuell medverkan av mig enligt dotters kompis är att jag inte är känd.
Nähä... brukar jag svara då. Hallå jag har en blogg. En blogg med en ca 500 olika läsare dagligen.
Ta bort min släkt och mina vänner så finns där i af, några hundra.
Vavavava.... inte känd?
Klart att jag är. I min lilla värld:)
För visst skulle alla ni rösta på mig om jag var med i Let´s dance?
Ps. Och för säkerhets skull så vill jag bara förtydliga för er som läser detta att ovan skrivna rader är helt sanna, men ta till er det jag skriver med en liten nypa salt;-) .... ja inte du dotters kompis förstås! För DU vet att jag VILL! Ds
Jag berättade för er att Min äldsta dotters kompis arbetar på en stor TV kanal och att hon hade hört av sig angående en programide som innebar ett sammanförande mellan mig och Maria Montazami.
Jo, tyvärr så var det ett Aprilskämt..... men inte helt och fullt faktiskt.
Det var mer som ett önsketänkade. Faktum är att det fanns en viss sanning i mitt tidigare inlägg ändå.
Det beror lite på hur man väljer att se på det:)
Dotterns kompis arbetar helt riktigt på TV. Det har hon gjort länge och hon har kontakter och tillgång till trådar att dra i om en så säger.
Kompisen själv skrev till och med en kommentar under det inlägget.
Hon skrev något i stil med ... "vi hörs efter påsk och går igenom det här"
Det var lite min plan förstår ni. Att kompisen ÄNTLIGEN skulle höra min bön och hjälpa mig lite på traven:)
Till saken hör att jag drömde om att bli skådespelare när jag var en liten glad skit . Jag nöjde mig inte med att drömma dock. Jag försökte i allra högsta grad göra något åt situationen.
Jag for runt som en tetting på olika castings som jag själv sniffat reda på.
Jag minns särskilt ett år då jag sökte för två stycken roller.
Den första var att få spela Katitzi i serien med samma namn skriven av Katarina Taikon. Jag gick på flera auditions och gick vidare till slutcastingen. Väl där var det självaste Katarina man skulle provspela för.
Jag minns att hon satt i en stor vinröd sammetsklädd stol framför mig. Jag kan inte varit så värst gammal. Hon sa till mig att improvisera något väldigt dramatiskt ..... och som jag improviserade dramatiskt!
Jag spelade att jag var drottning för ett stort kungarike. Alla mina tjänare hade jag järnkoll på och jag agerade som om jag aldrig gjort annat i mitt liv.
Katarina satt där i sin stora stol och såg väldigt nöjd ut. Så pass nöjd att jag faktiskt trodde att jag skulle få rollen som Katitzi. Efter en stund sade Katarina till mig.... och följande ord har etsat sig fast i mitt minne för livet.
"Maria, du är jätteduktig på att agera och även på att följa regi. Jag är helt övertygad om att du blir skådespelare när du blir stor. Tyvärr ser du för Svensk ut för att spela Katitzi så jag är tvungen att tacka nej till dig"
Fan vad sur jag var den gången för att jag inte såg ut som en Zigenare!
Jag bröt ihop en aning men kom igen för nästa audition. Denna gång sökte jag rollen som Anna. Anna i ungdomsserien "Anna och gänget"
Där var det ungefär samma visa men denna gång fick jag veta att jag tyvärr såg lite för utländsk ut för rollen som Anna.
"Vi söker en ljus, blond flicka som ser Svensk ut förstår du. Annars var du jätteduktig"
Men what the fuck liksom!
Jag hade lite svårt att förstå dessa kategoriseringar av mitt utseende och efter flera misslyckade auditions med märkliga argument till varför jag inte platsade rann mina drömmar så sakteliga ut i sanden.
Ja eller inte helt egentligen. Jag har alltid varit lite av en teaterapa faktiskt och jag försöker vara dramatisk i allt jag gör. Fråga min käre make om ni inte tror mig:)
Så fortlöpte livet. Jag gjorde annat och jag fick mina barn osv.
När jag för några år sedan fick veta vad dotters kompis börjat arbeta med väcktes min barndomsdröm till liv igen.
Vi träffas då och nu jag och dotters kompis och jag frågar henne ALLTID om det möjligtvis inte råkar finnas något där i TV branchen som skulle passa mig.
Att bli skådis kanske är lite för sent, men jag skulle lätt kunna ställa upp i Let`s dance.
Jag är helt övertygad om att jag skulle göra bra ifrån mig. Eller nä, jag VET att jag skulle kunna vinna hela skiten.
Här skulle verkligen mitt Latino-blod komma väl till pass:)
Jag skulle även kunna tänka mig att vara med i "stjärnor på is" som tyvärr bara sändes en säsong. Jag är inte direkt vass på att åka skridskor ... men oj vad jag är lättlärd. Särskilt när jag vill så det värker!
Jag är fullt medveten om att det inte räcker med goda kunskaper eller ens med en snabb utveckling i sådana här program om man har som mål att gå långt.
Man måste gillas av publiken också nämligen.
Men folkkär skulle jag bli på stört. Det bara vet jag. För jag är ju så ödmjuk ;-)
Det enda som talar emot en eventuell medverkan av mig enligt dotters kompis är att jag inte är känd.
Nähä... brukar jag svara då. Hallå jag har en blogg. En blogg med en ca 500 olika läsare dagligen.
Ta bort min släkt och mina vänner så finns där i af, några hundra.
Vavavava.... inte känd?
Klart att jag är. I min lilla värld:)
För visst skulle alla ni rösta på mig om jag var med i Let´s dance?
Ps. Och för säkerhets skull så vill jag bara förtydliga för er som läser detta att ovan skrivna rader är helt sanna, men ta till er det jag skriver med en liten nypa salt;-) .... ja inte du dotters kompis förstås! För DU vet att jag VILL! Ds
lördag 13 mars 2010
Nu är jag i Barcelona typ
Fast ändå inte.
Ellor jo egentligen. Fast näää. Eller?
Hej på er alla där hemma.
Hoppas ni har det bra.
Tyvärr kan jag inte berätta för er hur jag har det egentligen för detta inlägg har jag skrivit tidigare i veckan och schemalagt till idag.
Varför gör hon så? ... undrar ni nu.
Jo, för att jag inte vill ha min blogg inläggslös flera dagar i rad. Dessutom tänkte jag att jag kunde skriva vad jag tror att jag upplever just nu fastän jag skriver detta tidigare och sen när jag kommer hem kan jag jämföra vad jag trodde med det som faktiskt hände.....om ni förstår vad jag menar.
Jag är ju lite lätt skruvad så.
Förhoppningsvis gick resan bra. Möjligtvis med någon smärre försening och jag kom igenom passkontrollen denna gång utan problem.
Jag hade med mig rätt pass. Jag hade prickat rätt vad gäller kläder och accessoarer som inte "piper" och ingen tog mig för "Jihad Jane"
En påsk för länge länge sedan blev jag stoppad vid kontrollen. Jag bar min blåkullestass och var tvungen till å ta flyget då min kvast gått sönder:) Ja och då åker man förstås in på förhör.
Inte heller behövde jag denna gång strippa allt för mycket som jag alltid annars måste göra när man ska igenom den där kontrollen då de röntgar handbagaget och man får gå igenom den där bågen som piper.
Jag vet inte hur många gånger vakterna kört sin pipstav läskigt nära mumindalen på mig.
Senast jag reste inom Europa hade jag i vanlig ordning beställt biljetten i mitt namn som jag har som Svensk. MEN, jag hade av någon anledning fått med mig mitt spanska pass.
Jag är även spansk medborgare och som spansk har jag mitt flicknamn kvar. Dvs pappas och mammas efternamn. Man har alltid två namn i spanien. Alltid sina föräldrars. Där är det inte tal om att byta namn när man gifter sig.
Det är väldigt viktigt också nu för tiden att boka sin biljett i exakt den ordning man heter annars är det kört. Till all tur hade jag körkortet med mig den gången så jag kunde identifiera mig med det och därmed resa vidare.
Haha... när jag tänker efter så är det faktiskt på det viset att jag dessutom är "ogift" som spansk medborgare. Fastän jag är gift som svensk medborgare.
Det är en låååång story hur det kommer sig att det blev så, men jag kan lite kortfattat berätta att personalen på den Spanska ambassaden här i Stockholm har en väldig mañana omständig attityd (precis som de flesta andra spanjorer) vilket gjorde att jag ruttnade ihop totalt senast jag skulle förnya mitt spanska pass.
De ville ha så mycket konstiga dokument och intyg från alla möjliga myndigheter och instanser att jag helt sonika skrev in mig som ogift för att göra det enkelt för mig.
Så nu har jag den superbraiga lyxförmånen att kunna "välja" vad jag vill vara när någon frågar mig om jag är gift eller ej;-)
-Tja bruden. Är du singel?
Antingen så svarar jag som Spansk medborgare eller som Svensk. Väldigt praktiskt faktiskt.
Hursom...
Jag har alltså förmodligen haft en bra resa ner och väl framme i Barcelona så möttes vi av gator och torg som var totalt snöfria och torra och fina. Lufttemperaturen ligger nog på en sisådär 13-15 grader.
Mucho najso:-)
Hotellet är superfint. Rummen är mysiga och fint inredda med stora härliga badrum. Det är absolut inte rått och kallt mellan lakanen som det annars kan vara vid den här årstiden eftersom Barcelona ligger vid havet.
Idag har jag redan hunnit med en shoppingtur med knatte, fnatte och tjatte. De tre killarna i vår säljgrupp som är yngre än mig. Jag är nämligen i Barcelona med mitt jobbgäng.
När vi reser i jobbet så är det sista knattarnas fruar säger till sina män "se nu för allt i världen till att ta rygg på Maria när hon shoppar" Det för att fruarna vet att när killarna är med mig så kommer de alltid hem med finfina presenter till dem som jag valt ut:)
Vi har alltså hunnit shoppat lite och även säkert suttit på ett gäng mysiga uteserveringar vid Las Ramblas och dragit i oss några kalla cervezas och smaskat i oss smarrigt goda tapas.
Jag tror faktiskt också att jag vid detta laget redan hunnit ryka ihop med någon dryg katalanfjant som envisats med att svara mig med sin obegripliga katalanska dialekt som bara katalaner fattar trots att jag frågat något på KLOCKREN spanska.
Fattar ni att de puckona är så stolta och dumdryga att de VÄGRAR svara på riksspanska.
Knäppgökar säger jag.
Behåll gärna era traditioner och er dialekt.. Det är fint, det skall ingen ta ifrån er. Men fatta för bövelen en gång för alla att riksspanskan är ett världsspråk och att det inte går att begära att turister och människor utanför katalonien ska förstå/kunna tala er konstiga märkvärdiga dialekt!
Imorgon söndag ska vi åka ut och kolla in Torres vindistrikt och provsmaka lite viner. Det passar mig alldeles förträffligt bra med tanke på att jag ligger i hårdträning inför sommaren 2010.
Det är tänkt att jag ska hänga med en viss "Gulda-Hulda" och det gäller att hänga med i hennes vin-intagnings-kapacitet.
Sist vi pimplade vin hon och jag dukade jag under som en fjuttig duvunge och var bakis i dagarna två efteråt. Det jobbiga var att det var dan före julafton vi rejsade.
Ja så nu håller jag alltså på att öva min vintolerans för att kunna hänga med i "Guldatempot" till sommaren.
Efter vinprovningen och efter en massa turistande bland sevärdigheter ska vi kolla fotboll. Jag hoppas få uppleva matchen i nyktert tillstånd och att jag slipper åttans skallebang dagen efter då vi skall flyga hem igen.
Killarna har sett fram emot att få se Zlatanmannen lira men i denna match är han avstängd.
Jag blir så full i skratt för senast vi skulle åka och kolla den där Zlatan .... det var för några år sedan... i Milano, var han .... javisst haha. Han var avstängd från spel. Snacka om maxflax.
Vi var i Milano och hade jättekul och vi shopade fina saker till knattarnas fruar och vi käkade pizza och pasta på både tvären och längden. Vi upplevde ett fullsatt San Siro (Stadion) med Italienare som samtliga var höga som höghus ..... Vi upplevde allt det där utom Zlatan dårå.
För mig kvittrar det detsamma egentligen för jag hejar inte på Barcelona, och jag bryr mig föga om Zlatan. Nä... jag är en Real Madridare jag! Fast det skall bli kul att gå på match.
Det är inte direkt Råsunda-size på Camp Nou. Bara det blir en härlig upplevelse. Att få se fotboll i världsklass på stora feta arenor är en höjdare kan jag säga.
Jag såg faktiskt Zlatan spela på Bernabeu stadion i Madrid hösten 2007. Då var jag inte där med knattarna och jobbet utan med familjen. Zlatan spelade i det Svenska landslaget och de mötte Spanien i EM-Kvalet.
Det matchen vann spanien med 3-0.... Och ingen var gladare än jag;-)
Men guuuubevars vad jag babblar på.
Jag älskar att babbla live också ska ni veta.
Såhär kan det låta här hemma.
Jag: Blablablablablablablablablablablablablabla... i typ 46 minuter.
Jag till maken: Lyssnar du?
Maken till mig: Prata på ba. Underförstått...."Babbla du, jag lyssnar ändå inte"
Jag: Blablablablblablablablablablablablablablablablabla.... till jag somnar. Eller rättare sagt till han somnar.
Vi har väldigt givande konversationer jag och maken.
Kom just på att jag missar måndagens vårteckenutmaning. Undrar om Viveka kan tänkas ge mig dispens?
Jag kan förvisso redan nu schemalägga ett inlägg till på måndag precis som det här fast med mindre kackel och med något litet vårtecken, men då blir det knappast någon "dagsfärsk" rapport..... hmmmm.
Jag fnular lite på den så får jag se hur jag gör. Antingen dyker det upp något här på måndag eller så kör jag en försenad variant på tisdag när jag är hemma igen.
Jag tror att jag nöjer mig här faktiskt.
Ha så bra alla.
I love you all..., fast inte dig du din pantade Bimbo-Britta som jobbar på Moderna försäkringar. Ja DU... som jag talade med idag. Jäkla pucko! Dig älskar jag verkligen inte. Apa!
Men alla ni andra. Er älskar jag;-)
Jag kommer hem natten mot tisdag. Kameran är med så rapport med miljarders med foton från Barcelona lär det bli någon gång under nästa vecka.
Hast Luego!
Ellor jo egentligen. Fast näää. Eller?
Hej på er alla där hemma.
Hoppas ni har det bra.
Tyvärr kan jag inte berätta för er hur jag har det egentligen för detta inlägg har jag skrivit tidigare i veckan och schemalagt till idag.
Varför gör hon så? ... undrar ni nu.
Jo, för att jag inte vill ha min blogg inläggslös flera dagar i rad. Dessutom tänkte jag att jag kunde skriva vad jag tror att jag upplever just nu fastän jag skriver detta tidigare och sen när jag kommer hem kan jag jämföra vad jag trodde med det som faktiskt hände.....om ni förstår vad jag menar.
Jag är ju lite lätt skruvad så.
Förhoppningsvis gick resan bra. Möjligtvis med någon smärre försening och jag kom igenom passkontrollen denna gång utan problem.
Jag hade med mig rätt pass. Jag hade prickat rätt vad gäller kläder och accessoarer som inte "piper" och ingen tog mig för "Jihad Jane"
En påsk för länge länge sedan blev jag stoppad vid kontrollen. Jag bar min blåkullestass och var tvungen till å ta flyget då min kvast gått sönder:) Ja och då åker man förstås in på förhör.
Inte heller behövde jag denna gång strippa allt för mycket som jag alltid annars måste göra när man ska igenom den där kontrollen då de röntgar handbagaget och man får gå igenom den där bågen som piper.
Jag vet inte hur många gånger vakterna kört sin pipstav läskigt nära mumindalen på mig.
Senast jag reste inom Europa hade jag i vanlig ordning beställt biljetten i mitt namn som jag har som Svensk. MEN, jag hade av någon anledning fått med mig mitt spanska pass.
Jag är även spansk medborgare och som spansk har jag mitt flicknamn kvar. Dvs pappas och mammas efternamn. Man har alltid två namn i spanien. Alltid sina föräldrars. Där är det inte tal om att byta namn när man gifter sig.
Det är väldigt viktigt också nu för tiden att boka sin biljett i exakt den ordning man heter annars är det kört. Till all tur hade jag körkortet med mig den gången så jag kunde identifiera mig med det och därmed resa vidare.
Haha... när jag tänker efter så är det faktiskt på det viset att jag dessutom är "ogift" som spansk medborgare. Fastän jag är gift som svensk medborgare.
Det är en låååång story hur det kommer sig att det blev så, men jag kan lite kortfattat berätta att personalen på den Spanska ambassaden här i Stockholm har en väldig mañana omständig attityd (precis som de flesta andra spanjorer) vilket gjorde att jag ruttnade ihop totalt senast jag skulle förnya mitt spanska pass.
De ville ha så mycket konstiga dokument och intyg från alla möjliga myndigheter och instanser att jag helt sonika skrev in mig som ogift för att göra det enkelt för mig.
Så nu har jag den superbraiga lyxförmånen att kunna "välja" vad jag vill vara när någon frågar mig om jag är gift eller ej;-)
-Tja bruden. Är du singel?
Antingen så svarar jag som Spansk medborgare eller som Svensk. Väldigt praktiskt faktiskt.
Hursom...
Jag har alltså förmodligen haft en bra resa ner och väl framme i Barcelona så möttes vi av gator och torg som var totalt snöfria och torra och fina. Lufttemperaturen ligger nog på en sisådär 13-15 grader.
Mucho najso:-)
Hotellet är superfint. Rummen är mysiga och fint inredda med stora härliga badrum. Det är absolut inte rått och kallt mellan lakanen som det annars kan vara vid den här årstiden eftersom Barcelona ligger vid havet.
Idag har jag redan hunnit med en shoppingtur med knatte, fnatte och tjatte. De tre killarna i vår säljgrupp som är yngre än mig. Jag är nämligen i Barcelona med mitt jobbgäng.
När vi reser i jobbet så är det sista knattarnas fruar säger till sina män "se nu för allt i världen till att ta rygg på Maria när hon shoppar" Det för att fruarna vet att när killarna är med mig så kommer de alltid hem med finfina presenter till dem som jag valt ut:)
Vi har alltså hunnit shoppat lite och även säkert suttit på ett gäng mysiga uteserveringar vid Las Ramblas och dragit i oss några kalla cervezas och smaskat i oss smarrigt goda tapas.
Jag tror faktiskt också att jag vid detta laget redan hunnit ryka ihop med någon dryg katalanfjant som envisats med att svara mig med sin obegripliga katalanska dialekt som bara katalaner fattar trots att jag frågat något på KLOCKREN spanska.
Fattar ni att de puckona är så stolta och dumdryga att de VÄGRAR svara på riksspanska.
Knäppgökar säger jag.
Behåll gärna era traditioner och er dialekt.. Det är fint, det skall ingen ta ifrån er. Men fatta för bövelen en gång för alla att riksspanskan är ett världsspråk och att det inte går att begära att turister och människor utanför katalonien ska förstå/kunna tala er konstiga märkvärdiga dialekt!
Imorgon söndag ska vi åka ut och kolla in Torres vindistrikt och provsmaka lite viner. Det passar mig alldeles förträffligt bra med tanke på att jag ligger i hårdträning inför sommaren 2010.
Det är tänkt att jag ska hänga med en viss "Gulda-Hulda" och det gäller att hänga med i hennes vin-intagnings-kapacitet.
Sist vi pimplade vin hon och jag dukade jag under som en fjuttig duvunge och var bakis i dagarna två efteråt. Det jobbiga var att det var dan före julafton vi rejsade.
Ja så nu håller jag alltså på att öva min vintolerans för att kunna hänga med i "Guldatempot" till sommaren.
Efter vinprovningen och efter en massa turistande bland sevärdigheter ska vi kolla fotboll. Jag hoppas få uppleva matchen i nyktert tillstånd och att jag slipper åttans skallebang dagen efter då vi skall flyga hem igen.
Killarna har sett fram emot att få se Zlatanmannen lira men i denna match är han avstängd.
Jag blir så full i skratt för senast vi skulle åka och kolla den där Zlatan .... det var för några år sedan... i Milano, var han .... javisst haha. Han var avstängd från spel. Snacka om maxflax.
Vi var i Milano och hade jättekul och vi shopade fina saker till knattarnas fruar och vi käkade pizza och pasta på både tvären och längden. Vi upplevde ett fullsatt San Siro (Stadion) med Italienare som samtliga var höga som höghus ..... Vi upplevde allt det där utom Zlatan dårå.
För mig kvittrar det detsamma egentligen för jag hejar inte på Barcelona, och jag bryr mig föga om Zlatan. Nä... jag är en Real Madridare jag! Fast det skall bli kul att gå på match.
Det är inte direkt Råsunda-size på Camp Nou. Bara det blir en härlig upplevelse. Att få se fotboll i världsklass på stora feta arenor är en höjdare kan jag säga.
Jag såg faktiskt Zlatan spela på Bernabeu stadion i Madrid hösten 2007. Då var jag inte där med knattarna och jobbet utan med familjen. Zlatan spelade i det Svenska landslaget och de mötte Spanien i EM-Kvalet.
Det matchen vann spanien med 3-0.... Och ingen var gladare än jag;-)
Men guuuubevars vad jag babblar på.
Jag älskar att babbla live också ska ni veta.
Såhär kan det låta här hemma.
Jag: Blablablablablablablablablablablablablabla... i typ 46 minuter.
Jag till maken: Lyssnar du?
Maken till mig: Prata på ba. Underförstått...."Babbla du, jag lyssnar ändå inte"
Jag: Blablablablblablablablablablablablablablablablabla.... till jag somnar. Eller rättare sagt till han somnar.
Vi har väldigt givande konversationer jag och maken.
Kom just på att jag missar måndagens vårteckenutmaning. Undrar om Viveka kan tänkas ge mig dispens?
Jag kan förvisso redan nu schemalägga ett inlägg till på måndag precis som det här fast med mindre kackel och med något litet vårtecken, men då blir det knappast någon "dagsfärsk" rapport..... hmmmm.
Jag fnular lite på den så får jag se hur jag gör. Antingen dyker det upp något här på måndag eller så kör jag en försenad variant på tisdag när jag är hemma igen.
Jag tror att jag nöjer mig här faktiskt.
Ha så bra alla.
I love you all..., fast inte dig du din pantade Bimbo-Britta som jobbar på Moderna försäkringar. Ja DU... som jag talade med idag. Jäkla pucko! Dig älskar jag verkligen inte. Apa!
Men alla ni andra. Er älskar jag;-)
Jag kommer hem natten mot tisdag. Kameran är med så rapport med miljarders med foton från Barcelona lär det bli någon gång under nästa vecka.
Hast Luego!
söndag 7 mars 2010
Domingo
Skön söndag kära läsare.
Här sitter jag.
Äkta hälften ligger bredvid i soffan med sina blå bakom slutna tunga ögonlock och siestar sig lite.
Stackarn har haft en tuff helg. Han har sovit arton timmar per dygn lite drygt och det är ju på tok alldeles för lite:)
Han måste vara helt utarbetad med tanke på all sömn han måste ta igen. Det är han.
Han jobbar tokmycke nu på sina jobb. En sjujäkla duktig hantverkare är vad han är. Med hög arbetsmoral och med en enorm hantverkarheder.
Lovar han så gör han. Det lovar jag.
Jag har skaffat mig en bra make jag.
Nåväl.
Jag sitter och fnular på mitt vårspan jag skall presentera imorgon. Det blir ett annorlunda span från min sida denna gång tror jag. Vi får se vad ni tycker.
Imorgon som sagt.
Just nu är min Rebecca på väg till välbehövlig semester.
Destination Thailand. Så skönt. Det behöver hon. Jag skulle också vilja.
Jag kommer att sakna mina dagliga långa samtal med henne. Minst en gång om dan pratar vi. Ofta mer. Vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Hon är så söt min Rebecca.
Alexandra hon sitter i en spelarbuss som vanligt. Stackarn. Varje helg samma sak.
Hon är på väg hem från Umeå. Hon for uppåt i fredags och jag väntar hem henne nångång inatt.
Saknar hennes mysiga kramar. Hon har så långa armar och när hon kramar om mig ordentligt försvinner jag in i hennes härliga famn på det mest underbara vis.
Hon är så fin min Alexandra.
Lotta har modifierat mitt senaste smeknamn.
"BajsMajsan" har blivit "BajaMaja"
Lotta är fyndig hon;)
Ja, nä. Om jag skulle ta och putta till han bredvid kanske?
Fråga om han vill hitt på nåt.
Kollar till höger.....
Nä, han ser inte sugen ut. Helt slut verkar han vara.
Jag får roa mig själv istället.
För övrigt så betyder Domingo söndag på Spanska.
Så nu vet ni det.
Här sitter jag.
Äkta hälften ligger bredvid i soffan med sina blå bakom slutna tunga ögonlock och siestar sig lite.
Stackarn har haft en tuff helg. Han har sovit arton timmar per dygn lite drygt och det är ju på tok alldeles för lite:)
Han måste vara helt utarbetad med tanke på all sömn han måste ta igen. Det är han.
Han jobbar tokmycke nu på sina jobb. En sjujäkla duktig hantverkare är vad han är. Med hög arbetsmoral och med en enorm hantverkarheder.
Lovar han så gör han. Det lovar jag.
Jag har skaffat mig en bra make jag.
Nåväl.
Jag sitter och fnular på mitt vårspan jag skall presentera imorgon. Det blir ett annorlunda span från min sida denna gång tror jag. Vi får se vad ni tycker.
Imorgon som sagt.
Just nu är min Rebecca på väg till välbehövlig semester.
Destination Thailand. Så skönt. Det behöver hon. Jag skulle också vilja.
Jag kommer att sakna mina dagliga långa samtal med henne. Minst en gång om dan pratar vi. Ofta mer. Vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Hon är så söt min Rebecca.
Alexandra hon sitter i en spelarbuss som vanligt. Stackarn. Varje helg samma sak.
Hon är på väg hem från Umeå. Hon for uppåt i fredags och jag väntar hem henne nångång inatt.
Saknar hennes mysiga kramar. Hon har så långa armar och när hon kramar om mig ordentligt försvinner jag in i hennes härliga famn på det mest underbara vis.
Hon är så fin min Alexandra.
Lotta har modifierat mitt senaste smeknamn.
"BajsMajsan" har blivit "BajaMaja"
Lotta är fyndig hon;)
Ja, nä. Om jag skulle ta och putta till han bredvid kanske?
Fråga om han vill hitt på nåt.
Kollar till höger.....
Nä, han ser inte sugen ut. Helt slut verkar han vara.
Jag får roa mig själv istället.
För övrigt så betyder Domingo söndag på Spanska.
Så nu vet ni det.
onsdag 3 mars 2010
Mitt varumärke
Kärt barn har många namn...
Jo jag tackar jag!
Jag måste vara ett alldeles säreget kärt barn med tanke på alla smeknamn jag haft under min levnadstid hittintills.
När min mamma väntade mig hade hon en vansinnigt jobbig halsbränna. Alla tröstade henne och förklarade samtidigt att kraftig halsbränna var lika med bebis med massor av hår.
Hon bet ihop och tog sig igenom sina halsbränneplågor med den trevliga vetskapen om att hennes förstfödda skulle komma till världen med mycket hår och drömde därför om en flicka att göra vackra flätor på.
Och en flicka fick hon......
Måndagen den 31 Maj 1965 kl 19.30 födde min blott 20 åriga 152 cm korta och 48 kilo lätta mamma en flicka som mätte 53 cm och vägde 4080 kg!
Tydligen så "sjöng" jag mig ut ur min mor och fortsatte min "sång" en bra stund efteråt så det hördes över hela Stockholm ...för läkaren som förlöste min mamma sa att "Det är möjligt att en ny Maria Callas är född"
MEN ...... bebisen var totalt kal på huvudet.
Inte ett hårstrå på hela hjässan!
Besvikelsen var stor och jag fick genast smeknamnet "Coco-liso" som direkt översatt från Spanska till Svenska betyder "Kal-skalle"
Istället för att kamma eller borsta mig som mamma drömt om fick hon "polera" skallen blank och fin på mig.
Det finns gamla familjefoton som vittnar om att hon tejpat rosetter på min kala blanka välpolerade hjässa!
Jättekul!
Verkligen.
Coco-liso minns jag att mina släktingar kallade mig för ända upp i tonåren, och då ska ni veta att jag vid det laget faktiskt fått hår. Både här och där.
När jag började skolan deklarerade jag klart och tydligt för mina fröknar och för mina nya klasskamrater att jag hette MARIA och ingenting annat.
De kallade mig för Mia.
Under min senare del av skoltiden blev jag plötsligt Mimmi istället för Mia. Fråga mig inte varför, men jag lystrade till namnet Mimmi under den perioden av mitt liv.
Mina yngre brorsor har kallat mig för "bitchen" Kanske för att jag var lite tuff mot dem. Men nu är jag snäll och "bitch" säger dom bara ibland numera:)
När jag sedan började att idrotta (först fotboll, sedan innebandy) Kallades jag för "Roddan" av mina tränare och lagkamrater.
Roddan härstammar från mitt Spanska efternamn. Det smeknamnet gillade jag skarpt! Mina döttrar kallas också för det ibland men bara där de idrottar. Märkligt det där... att just Roddan passar in i idrottens värld.
Jag blev även kallad för "Spanska döden" och "ångvältarn" i mina sportsammanhang. Kanske för mitt sätt att spela. Vad vet jag.
I bloggsfären blir jag ofta kallad för "Lundinskan" Det känns väldigt konstigt faktiskt.
Jag har dubbelt efternamn varav Lundin är det jag blivit tilldelat efter mitt giftemål.
Jag själv ser mig inte som någon Lundin eller "Lundinska" alls egentligen.
Jag är jag och jag är personen bakom MITT namn, det jag fick då jag föddes. Alltså inte "Coco-liso" utan namnet jag folkbokfördes i.
Mitt personliga egna namn är mitt varumärke!
Lundin är mera som "kvittot" jag fått på att jag är gängad, och även den gemensamma nämnaren i vår familj.
Mina kunder däremot kallar mig för "Spice girl" Inte helt oväntat med tanke på det jag säljer. Men mina manliga arbetskamrater envisas med att kalla mig för "Den lokala chefen" ... ;-)
Min käre andre hälft har kallat mig för "Majsan" under många år. Tror att det kommer från "Maja gräddnos" som han först kallade mig för.
Nu är jag rädd för att jag fått ett nytt smeknamn....
"BajsMajsan"
Och upphovskvinnan bakom det fina smeknamnet hittar ni här.
Tack Jessica, i sommar ska jag glassa runt i min nya fina vita androgyna Poo-bil ...... och om det är någon som ropar "BajsMajsan" efter mig så kommer jag defenitivt att reagera.
För jag är ju van att kallas för allt möjligt....
Trots mitt fina varumärke;-)
Jo jag tackar jag!
Jag måste vara ett alldeles säreget kärt barn med tanke på alla smeknamn jag haft under min levnadstid hittintills.
När min mamma väntade mig hade hon en vansinnigt jobbig halsbränna. Alla tröstade henne och förklarade samtidigt att kraftig halsbränna var lika med bebis med massor av hår.
Hon bet ihop och tog sig igenom sina halsbränneplågor med den trevliga vetskapen om att hennes förstfödda skulle komma till världen med mycket hår och drömde därför om en flicka att göra vackra flätor på.
Och en flicka fick hon......
Måndagen den 31 Maj 1965 kl 19.30 födde min blott 20 åriga 152 cm korta och 48 kilo lätta mamma en flicka som mätte 53 cm och vägde 4080 kg!
Tydligen så "sjöng" jag mig ut ur min mor och fortsatte min "sång" en bra stund efteråt så det hördes över hela Stockholm ...för läkaren som förlöste min mamma sa att "Det är möjligt att en ny Maria Callas är född"
MEN ...... bebisen var totalt kal på huvudet.
Inte ett hårstrå på hela hjässan!
Besvikelsen var stor och jag fick genast smeknamnet "Coco-liso" som direkt översatt från Spanska till Svenska betyder "Kal-skalle"
Istället för att kamma eller borsta mig som mamma drömt om fick hon "polera" skallen blank och fin på mig.
Det finns gamla familjefoton som vittnar om att hon tejpat rosetter på min kala blanka välpolerade hjässa!
Jättekul!
Verkligen.
Coco-liso minns jag att mina släktingar kallade mig för ända upp i tonåren, och då ska ni veta att jag vid det laget faktiskt fått hår. Både här och där.
När jag började skolan deklarerade jag klart och tydligt för mina fröknar och för mina nya klasskamrater att jag hette MARIA och ingenting annat.
De kallade mig för Mia.
Under min senare del av skoltiden blev jag plötsligt Mimmi istället för Mia. Fråga mig inte varför, men jag lystrade till namnet Mimmi under den perioden av mitt liv.
Mina yngre brorsor har kallat mig för "bitchen" Kanske för att jag var lite tuff mot dem. Men nu är jag snäll och "bitch" säger dom bara ibland numera:)
När jag sedan började att idrotta (först fotboll, sedan innebandy) Kallades jag för "Roddan" av mina tränare och lagkamrater.
Roddan härstammar från mitt Spanska efternamn. Det smeknamnet gillade jag skarpt! Mina döttrar kallas också för det ibland men bara där de idrottar. Märkligt det där... att just Roddan passar in i idrottens värld.
Jag blev även kallad för "Spanska döden" och "ångvältarn" i mina sportsammanhang. Kanske för mitt sätt att spela. Vad vet jag.
I bloggsfären blir jag ofta kallad för "Lundinskan" Det känns väldigt konstigt faktiskt.
Jag har dubbelt efternamn varav Lundin är det jag blivit tilldelat efter mitt giftemål.
Jag själv ser mig inte som någon Lundin eller "Lundinska" alls egentligen.
Jag är jag och jag är personen bakom MITT namn, det jag fick då jag föddes. Alltså inte "Coco-liso" utan namnet jag folkbokfördes i.
Mitt personliga egna namn är mitt varumärke!
Lundin är mera som "kvittot" jag fått på att jag är gängad, och även den gemensamma nämnaren i vår familj.
Mina kunder däremot kallar mig för "Spice girl" Inte helt oväntat med tanke på det jag säljer. Men mina manliga arbetskamrater envisas med att kalla mig för "Den lokala chefen" ... ;-)
Min käre andre hälft har kallat mig för "Majsan" under många år. Tror att det kommer från "Maja gräddnos" som han först kallade mig för.
Nu är jag rädd för att jag fått ett nytt smeknamn....
"BajsMajsan"
Och upphovskvinnan bakom det fina smeknamnet hittar ni här.
Tack Jessica, i sommar ska jag glassa runt i min nya fina vita androgyna Poo-bil ...... och om det är någon som ropar "BajsMajsan" efter mig så kommer jag defenitivt att reagera.
För jag är ju van att kallas för allt möjligt....
Trots mitt fina varumärke;-)
tisdag 2 mars 2010
Poo...;-)
Jag älskar att köra bil. Ända sedan jag tog körkort i artonårsåldern har jag haft yrken som har med mycket bilkörning att göra.
.
Jag byter bil vart tredje år och mina fem senaste bilar har varit volvosar.
Nu ska jag byta bil till våren och har så här i förändringarnas tid bestämt mig för en BMW denna gång. Min första. Min allra första BMW.
En B latte M itti W ägen. Passar mig perfekt!
Det skall bli jättespännande att få glida runt i en sån kärra.
Jag döper och könsbestämmer alltid mina bilar. Namnet de får kopplar jag ihop med registreringsskylten.
Jag har ett plättlätt system.
Min HPU fick heta Hampus. JBO fick tilltalsnamnet Jumbo. SJW hette Sjöwilda. Och min nuvarande JGL heter Jungel för att nämna några.
Namnen avgör om bilarna är tjejer eller killar.
Sådana världsliga saker tillämpar jag:)
För mig är det jätteviktigt att ge mina bilar en identitet och en personlighet. Jag tillbringar ju så mycket tid i dem, och det är viktigt att de ger mig komfort, trygghet, kärlek och körglädje.
Idag ringde min bilförsäljare och informerade mig om att min nya bil var klar.
.
Egentligen har jag beställt den för leverens månadsskiftet mars/april, men fick alltså möjlighet att plocka ut den redan nu.
Det är alltid kul med nya bilar, även fast det är med ett styngn av sorg jag lämnar ifrån mig min gamla. Trots att jag längtar satan att få sätta mig i min sprillans nya fina vita sportiga BMW tror jag inte att det är så smart att plocka ut den riktigt, riktigt än.
Med gårdagens händelse i färskt minne (Takras på motorhuv) och rådande istid känns det klokt att avvakta ett litet slag till och suga vidare på karamellen. Dessutom måste jag rent mentalt börja ställa in mig på att skiljas från min käre följeslagare "Jungel"
När jag ändå hade den trevlige bilförsäljaren på tråden var jag ju givetvis tvungen att fråga såna där relevanta jätteviktiga frågor... ja ni vet.
Vad heter den?
"Ehh du har beställt en BMW 320d Touring"
Jo jag vet men VAD HETER DEN? Är det en han eller en hon?
Jag fick vara lite övertydlig där och ställde om frågan. Vet du möjligtvis vilket regnummer den har?
Ja det är POO XXX
Åhhh vad fint! Vilket underbart namn utbrast jag i telefonen. Jag behöver inte ens lägga till bokstäver för att få till ett namn.... och jag lovar att jag hörde hur bilförsäljaren höjde på sina ögonbryn av förvåning.
Det är varken en han eller hon fortsatte jag förtjust. Det är en DET. Åhhh så modernt. En androgyn bil. Håll med om att det ligger lite i tiden:)
Det låter varken macho eller pluttinuttigt.
Det är en DET!
POO liksom. Bara Poo. Poo. Poo. Poo. Känn hur namnet smakar...
POO. Mmmm, love it ;-)
Under hela dagen sedan samtalet från bilförsäljaren har jag traskat runt med ett smajl från öra till öra och sagt Poo för mig själv.
Poo;-)
När jag kom hem och mötte min dotter berättade jag glatt nyheten om vad nya bilen ska få heta.
Men mamma!
Fett skämmit ju!
Ska du åka omkring i en bil som heter bajs på Engelska!
Jag säger som så här.....
SKIT I SAMMA!
Jag bara älskar namnet Poo;-)
Och när vi ändå pratar kvinnor och bilar kan jag ju dra den här...till er manliga läsare.
Vad får man om man korsar PMS med GPS?
En förbannad kärring som hittar dig överallt...;-)
.
Jag byter bil vart tredje år och mina fem senaste bilar har varit volvosar.
Nu ska jag byta bil till våren och har så här i förändringarnas tid bestämt mig för en BMW denna gång. Min första. Min allra första BMW.
En B latte M itti W ägen. Passar mig perfekt!
Det skall bli jättespännande att få glida runt i en sån kärra.
Jag döper och könsbestämmer alltid mina bilar. Namnet de får kopplar jag ihop med registreringsskylten.
Jag har ett plättlätt system.
Min HPU fick heta Hampus. JBO fick tilltalsnamnet Jumbo. SJW hette Sjöwilda. Och min nuvarande JGL heter Jungel för att nämna några.
Namnen avgör om bilarna är tjejer eller killar.
Sådana världsliga saker tillämpar jag:)
För mig är det jätteviktigt att ge mina bilar en identitet och en personlighet. Jag tillbringar ju så mycket tid i dem, och det är viktigt att de ger mig komfort, trygghet, kärlek och körglädje.
Idag ringde min bilförsäljare och informerade mig om att min nya bil var klar.
.
Egentligen har jag beställt den för leverens månadsskiftet mars/april, men fick alltså möjlighet att plocka ut den redan nu.
Det är alltid kul med nya bilar, även fast det är med ett styngn av sorg jag lämnar ifrån mig min gamla. Trots att jag längtar satan att få sätta mig i min sprillans nya fina vita sportiga BMW tror jag inte att det är så smart att plocka ut den riktigt, riktigt än.
Med gårdagens händelse i färskt minne (Takras på motorhuv) och rådande istid känns det klokt att avvakta ett litet slag till och suga vidare på karamellen. Dessutom måste jag rent mentalt börja ställa in mig på att skiljas från min käre följeslagare "Jungel"
När jag ändå hade den trevlige bilförsäljaren på tråden var jag ju givetvis tvungen att fråga såna där relevanta jätteviktiga frågor... ja ni vet.
Vad heter den?
"Ehh du har beställt en BMW 320d Touring"
Jo jag vet men VAD HETER DEN? Är det en han eller en hon?
Jag fick vara lite övertydlig där och ställde om frågan. Vet du möjligtvis vilket regnummer den har?
Ja det är POO XXX
Åhhh vad fint! Vilket underbart namn utbrast jag i telefonen. Jag behöver inte ens lägga till bokstäver för att få till ett namn.... och jag lovar att jag hörde hur bilförsäljaren höjde på sina ögonbryn av förvåning.
Det är varken en han eller hon fortsatte jag förtjust. Det är en DET. Åhhh så modernt. En androgyn bil. Håll med om att det ligger lite i tiden:)
Det låter varken macho eller pluttinuttigt.
Det är en DET!
POO liksom. Bara Poo. Poo. Poo. Poo. Känn hur namnet smakar...
POO. Mmmm, love it ;-)
Under hela dagen sedan samtalet från bilförsäljaren har jag traskat runt med ett smajl från öra till öra och sagt Poo för mig själv.
Poo;-)
När jag kom hem och mötte min dotter berättade jag glatt nyheten om vad nya bilen ska få heta.
Men mamma!
Fett skämmit ju!
Ska du åka omkring i en bil som heter bajs på Engelska!
Jag säger som så här.....
SKIT I SAMMA!
Jag bara älskar namnet Poo;-)
Och när vi ändå pratar kvinnor och bilar kan jag ju dra den här...till er manliga läsare.
Vad får man om man korsar PMS med GPS?
En förbannad kärring som hittar dig överallt...;-)
söndag 28 februari 2010
El-skraj
Jag kan inte påstå att jag rosar marknaden vad gäller mina blogginlägg direkt.
Shit så kass jag är på att blogga nuförtiden.
Faktum är att jag inte har något vettigt att skriva om. Inget av värde i alla fall. Men jag har svårt att låta bli.
Jag sitter ensam här i mörkret med min laptop i knäet. Ljuset från skärmen och stearinljusen är det enda ljus jag har för tillfället.
Jag vet inte vad som hände, men jag skulle stoppa in kontakten till laddaren och PANG sa det samtidigt som långa eldflammor flög ur vägguttaget!
Min handyman elektrikern är ute på vift för stunden och jag är skitskraj för det dära med ström.
När jag var liten tillbringade jag sommarens alla lovdagar i Spanien. Jag vet inte hur många gånger jag gjort samma misstag då jag varit oaktsam och fått en stöt från de undermåliga kontakterna i mina släktingars hem.
Spåren förskräcker och därför sitter jag alltså här i mitt mörker och väntar på att min trikare ska komma hem till undsättning för sin el-skraja hustru.
För övrigt så har jag namsdag idag.
Maria.
Jag, min förstfödda, min mamma, min mormor, min farmor, min moster, mina fastrar, ett femtontal kusiner och nästan alla kvinnor i Spanien och miljarders med andra kvinnor och män i världen har namsdag idag.
Fast jag vill vara lite special jag, så jag behåller denna dag för mig själv;-)
Shit så kass jag är på att blogga nuförtiden.
Faktum är att jag inte har något vettigt att skriva om. Inget av värde i alla fall. Men jag har svårt att låta bli.
Jag sitter ensam här i mörkret med min laptop i knäet. Ljuset från skärmen och stearinljusen är det enda ljus jag har för tillfället.
Jag vet inte vad som hände, men jag skulle stoppa in kontakten till laddaren och PANG sa det samtidigt som långa eldflammor flög ur vägguttaget!
Min handyman elektrikern är ute på vift för stunden och jag är skitskraj för det dära med ström.
När jag var liten tillbringade jag sommarens alla lovdagar i Spanien. Jag vet inte hur många gånger jag gjort samma misstag då jag varit oaktsam och fått en stöt från de undermåliga kontakterna i mina släktingars hem.
Spåren förskräcker och därför sitter jag alltså här i mitt mörker och väntar på att min trikare ska komma hem till undsättning för sin el-skraja hustru.
För övrigt så har jag namsdag idag.
Maria.
Jag, min förstfödda, min mamma, min mormor, min farmor, min moster, mina fastrar, ett femtontal kusiner och nästan alla kvinnor i Spanien och miljarders med andra kvinnor och män i världen har namsdag idag.
Fast jag vill vara lite special jag, så jag behåller denna dag för mig själv;-)
onsdag 24 februari 2010
Natti natti
Nu är jag i Visby.
Har åkt kvällsfärjan över.
Här har det minsann också snöat massor.
Plog-Bertil jobbar inte här.
Inte heller Plog-Petter.
Var tvungen att parkera på en stor snöhög.
Undrar om jag kommer ur den imorgon?
Får ringa Bärgar-Svenne isf.
Undrar om han jobbar här?
OS på hotellrummet.
Funderar på om jag mår illa pga båtturen eller över det Norska Curlinglagets brallor.
Shit så fula brallor de har!
Nä.... om en skulle ta och sova sig lite nu kanske.
Undrar om John blund är på ön?
Hoppas... för jag är trötter.
Har åkt kvällsfärjan över.
Här har det minsann också snöat massor.
Plog-Bertil jobbar inte här.
Inte heller Plog-Petter.
Var tvungen att parkera på en stor snöhög.
Undrar om jag kommer ur den imorgon?
Får ringa Bärgar-Svenne isf.
Undrar om han jobbar här?
OS på hotellrummet.
Funderar på om jag mår illa pga båtturen eller över det Norska Curlinglagets brallor.
Shit så fula brallor de har!
Nä.... om en skulle ta och sova sig lite nu kanske.
Undrar om John blund är på ön?
Hoppas... för jag är trötter.
tisdag 23 februari 2010
Om att blindskita
En god gammal kär vän har börjat blogga om innebandy. Han skriver väldigt roligt och stundtals poetiskt.
I ett av hans senaste inlägg berör han ämnet "att blindskita"
Så här skriver Brolle ....
"Inom byggbranschen finns det ett fenomen som heter "att blindskita". Ofta ett fenomen som lärlingar och yngre eller bakfulla använder sig av.
Helt enkelt så går man på toaletten och sätter sig och sover en halvtimme eller så...och således så bidrar man inte till ackordet"
När jag läste raderna ovan fick jag en dejavu känsla.
När maken tycker att det är dags att skotta snö, och det är det ideligen numera.... blir jag alltid akut bajsnödig av någon anledning.
Ja älskling jag kommer ut strax och hjälper dig. Ska bara på toa först. Jaha är du redan klar ... undrar jag 45 minuter senare. Jag är lite körig i magen vet du. Det var nog grädden i den där semlan jag bombade i mig till kaffet idag.
Fast å andra sidan "försvinner" maken in på muggen när det skall lagas mat, vikas tvätt eller städas här hemma.
Enligt min mening tycks fenomenet "att blinskita" från byggbranschen även förekomma inom äktenskapsbranschen.
I ett av hans senaste inlägg berör han ämnet "att blindskita"
Så här skriver Brolle ....
"Inom byggbranschen finns det ett fenomen som heter "att blindskita". Ofta ett fenomen som lärlingar och yngre eller bakfulla använder sig av.
Helt enkelt så går man på toaletten och sätter sig och sover en halvtimme eller så...och således så bidrar man inte till ackordet"
När jag läste raderna ovan fick jag en dejavu känsla.
När maken tycker att det är dags att skotta snö, och det är det ideligen numera.... blir jag alltid akut bajsnödig av någon anledning.
Ja älskling jag kommer ut strax och hjälper dig. Ska bara på toa först. Jaha är du redan klar ... undrar jag 45 minuter senare. Jag är lite körig i magen vet du. Det var nog grädden i den där semlan jag bombade i mig till kaffet idag.
Fast å andra sidan "försvinner" maken in på muggen när det skall lagas mat, vikas tvätt eller städas här hemma.
Enligt min mening tycks fenomenet "att blinskita" från byggbranschen även förekomma inom äktenskapsbranschen.
fredag 12 februari 2010
Nyfiken i en strut
Min man är inte den mest romantiske personen som trampar omkring på denna jord. Nä, inte om man tänker blommor och praliner i hjärtformade askar i alla fall.
.
Han är romantisk på sitt lilla vis kan man säga.
.
Som i höstas tex, då han med kärleksfull glimt i ögat gav mig en liten skruvdragare med bytbart litet batteri, väska och allt i present. Värry romantiskt. Kan ju liksom vara bra att ha om jag vill skruva ihop något när inte min händyman är i krokarna. Fast det är han ju mest hela tiden, eller så väntar jag med att skruva till han är i krokarna.
.
I alla fall.... Idag kom han hem med ett stooooort paket från MQ. Det var tydligen inte meningen att jag skulle se det. Men det gjorde jag med mitt nyfikenienstruthököga:)
.
.
Bildbevis.
.
Jag är en väldigt nyfiken person till vardags så jag frågade givetvis vadan detta var.
.
Ja du..... fick jag till svar. Det får du se på söndag.
.
Ja ba... QUE?????
.
Vad händer på söndag?
Får du se.
.
Hmmm.... jamen ja just det ja. Är det inte den fjortonde februari då? Alla hjärtans dag typ.
.
Det hade jag inte en tanke på. Så romantisk är tydligen jag själv.
.
Nu undrar jag förstås om de har börjat sälja små verktyg lämpade för små kvinnohänder på MQ.
.
Någon som vet?
.
På söndag lär jag bli varse;-)
.
Trevlig fredag önskar jag er alles!
.
Han är romantisk på sitt lilla vis kan man säga.
.
Som i höstas tex, då han med kärleksfull glimt i ögat gav mig en liten skruvdragare med bytbart litet batteri, väska och allt i present. Värry romantiskt. Kan ju liksom vara bra att ha om jag vill skruva ihop något när inte min händyman är i krokarna. Fast det är han ju mest hela tiden, eller så väntar jag med att skruva till han är i krokarna.
.
I alla fall.... Idag kom han hem med ett stooooort paket från MQ. Det var tydligen inte meningen att jag skulle se det. Men det gjorde jag med mitt nyfikenienstruthököga:)
.
.
Bildbevis.
.
Jag är en väldigt nyfiken person till vardags så jag frågade givetvis vadan detta var.
.
Ja du..... fick jag till svar. Det får du se på söndag.
.
Ja ba... QUE?????
.
Vad händer på söndag?
Får du se.
.
Hmmm.... jamen ja just det ja. Är det inte den fjortonde februari då? Alla hjärtans dag typ.
.
Det hade jag inte en tanke på. Så romantisk är tydligen jag själv.
.
Nu undrar jag förstås om de har börjat sälja små verktyg lämpade för små kvinnohänder på MQ.
.
Någon som vet?
.
På söndag lär jag bli varse;-)
.
Trevlig fredag önskar jag er alles!
torsdag 11 februari 2010
Insnöad
Jag känner mig insnöad i dubbel bemärkelse.
.
Utomhus råder värsta istid och inombords likaså.
.
Jag är helt tom. Har absolut ingenting att blogga om. I alla fall inget jag vill dela med mig av.
.
Jag har tokmycket att göra på jobbet och är totalt dränerad på energi. Är galet trött på kvällarna och orkar inte ens halvsitta/ligga i soffan.
.
Jag har för mig att jag var så här trött förra året vid den här tiden också.
.
Undrar vad det kan tänkas bero på? Taskig mathållnig på grund av stress? För lite ljus, trots att dagarna nu blir längre för var vecka som går? Eller är det kanske rent av bara en trötthet som infinner sig dessa månader bara därför att liksom?
.
Hursom helst..... jag gnäller inte. Jag tycker bara att det är så tråkigt att jag inte orkar blogga. Jag som tycker att det är så roligt och jag som normalt sett tycker att bloggen ger mig energi.
.
Det är dock kul att se att min gamla "vapendragare" Viveka har drabbats av det som annars brukar drabba mig i perioder. Nämligen bloggdiarre;-)
.
You go girl, håll fanan uppe medan jag ligger här och trynar;)
.
Vet inte egentligen varför jag skriver dessa rader nu. Vill väl bara att ni trogna ska veta att jag finns kvar här... om än något orkeslös.
.
Ni som "känner" mig vet om att jag inte tycker om att skriva inlägg utan att infoga bilder.
.
Därför avslutar jag dagens inlägg med dessa tre som föreställer vyn jag har utanför mina fönster just nu i dessa vinterdagar.
.
.
SNÖ
.
.
SNÖ
.
.
Massvis med SNÖ.
.
Längtar efter gröna nyanser.
.
Utomhus råder värsta istid och inombords likaså.
.
Jag är helt tom. Har absolut ingenting att blogga om. I alla fall inget jag vill dela med mig av.
.
Jag har tokmycket att göra på jobbet och är totalt dränerad på energi. Är galet trött på kvällarna och orkar inte ens halvsitta/ligga i soffan.
.
Jag har för mig att jag var så här trött förra året vid den här tiden också.
.
Undrar vad det kan tänkas bero på? Taskig mathållnig på grund av stress? För lite ljus, trots att dagarna nu blir längre för var vecka som går? Eller är det kanske rent av bara en trötthet som infinner sig dessa månader bara därför att liksom?
.
Hursom helst..... jag gnäller inte. Jag tycker bara att det är så tråkigt att jag inte orkar blogga. Jag som tycker att det är så roligt och jag som normalt sett tycker att bloggen ger mig energi.
.
Det är dock kul att se att min gamla "vapendragare" Viveka har drabbats av det som annars brukar drabba mig i perioder. Nämligen bloggdiarre;-)
.
You go girl, håll fanan uppe medan jag ligger här och trynar;)
.
Vet inte egentligen varför jag skriver dessa rader nu. Vill väl bara att ni trogna ska veta att jag finns kvar här... om än något orkeslös.
.
Ni som "känner" mig vet om att jag inte tycker om att skriva inlägg utan att infoga bilder.
.
Därför avslutar jag dagens inlägg med dessa tre som föreställer vyn jag har utanför mina fönster just nu i dessa vinterdagar.
.
.
SNÖ
.
.
SNÖ
.
.
Massvis med SNÖ.
.
Längtar efter gröna nyanser.
måndag 11 januari 2010
"Påklädda" olivträd
Tack för alla goda råd och tyckatillanden angående hur jag ska/bör göra med min telefon.
.
Ni är ju bara för söta.
.
Jag tar till mig era synpunkter, och jag tänker väga in dem noggrant innan jag tar mitt slutgiltiga beslut om huruvida jag skall göra.
.
Jag hade bestämt mig där ett tag men tvilling som jag är har jag hunnit ändra mig en sisådär fjorton gånger.
..
Det är inte lätt att vara jag för jag svänger lika häftigt i mina resonemang som kattgänget "svingar" loss i Disneyfilmen Aristocats.
.
Jag berättar för er senare hur jag tänker göra. När jag har bestämt mig:)
.
Nu är julen och dess härliga jullov defenitivt till ända. Det var det för denna gång liksom. Vi har haft det riktigt skönt och ansträngt oss minsta möjliga.
.
Vi har i princip bara rört oss hemmavid. Från sängen, till soffan, till köket, till soffan, tillbaka till sängen osv. Runt, runt, runt med lite mellanlandningar i badrummet.
.
Skittråkigt kanske, kan man tycka, men vi behövde bara få vara i lugn och ro.
.
Nu börjar allvaret dock. Jobba, jobba, jobba och tusen projekt har vi att sätta tänderna i. Det känns skönt att starta med fulladdade batterier.
.
Idag börjar dessutom Rebecca sin flytt till sin nya lägenhet. De ska måla lite och fixa och dona och pula och skruva innan de flyttar in till helgen.
.
Jag själv sitter här i skrivande stund och väntar på min kollega som skall hämta mig om en stund. Vi startar det nya året på jobbet med en Kick-Off i Götlaborg som skall vara ända till torsdag kväll.
.
Såååå.... alla "goa gubbar" där nere i väst håll i er nu för "HERE I COME" ;-)
.
Det lär inte bli så mycket aktivitet här på bloggen under denna vecka. Hinner jag så kikar jag in och säger hej.
.
Hej, hej. Vink, vink. Inget mer lär det bli i så fall.
.
Under tiden lämnar jag er med lite bilder på mina två olivträd som jag varit livrädd för att förlora under den istid vi haft med 18-25 graders kyla här hos oss de senaste veckorna.
.
.
Jag ställde bägge krukorna på framsidan vid entren i ett skyddat hörn under tak. Under krukorna har jag lagt frigolit. Runt krukorna har jag lindat markväv och bubbelplast.
.
Utanpå det hela har jag virat runt ett liggunderlag.
,
Jag har kört "lager-på-lager" metoden:)
.
Hoppas jag tänkt/gjort rätt.
.
.
Inte så snyggt kanske.
.
.
Men det verkar som om mina älskade olivträd lever trots allt.
.
Jag pratar med dem varje dag och jag frågar hur de mår.
.
.
.
Ni är ju bara för söta.
.
Jag tar till mig era synpunkter, och jag tänker väga in dem noggrant innan jag tar mitt slutgiltiga beslut om huruvida jag skall göra.
.
Jag hade bestämt mig där ett tag men tvilling som jag är har jag hunnit ändra mig en sisådär fjorton gånger.
..
Det är inte lätt att vara jag för jag svänger lika häftigt i mina resonemang som kattgänget "svingar" loss i Disneyfilmen Aristocats.
.
Jag berättar för er senare hur jag tänker göra. När jag har bestämt mig:)
.
Nu är julen och dess härliga jullov defenitivt till ända. Det var det för denna gång liksom. Vi har haft det riktigt skönt och ansträngt oss minsta möjliga.
.
Vi har i princip bara rört oss hemmavid. Från sängen, till soffan, till köket, till soffan, tillbaka till sängen osv. Runt, runt, runt med lite mellanlandningar i badrummet.
.
Skittråkigt kanske, kan man tycka, men vi behövde bara få vara i lugn och ro.
.
Nu börjar allvaret dock. Jobba, jobba, jobba och tusen projekt har vi att sätta tänderna i. Det känns skönt att starta med fulladdade batterier.
.
Idag börjar dessutom Rebecca sin flytt till sin nya lägenhet. De ska måla lite och fixa och dona och pula och skruva innan de flyttar in till helgen.
.
Jag själv sitter här i skrivande stund och väntar på min kollega som skall hämta mig om en stund. Vi startar det nya året på jobbet med en Kick-Off i Götlaborg som skall vara ända till torsdag kväll.
.
Såååå.... alla "goa gubbar" där nere i väst håll i er nu för "HERE I COME" ;-)
.
Det lär inte bli så mycket aktivitet här på bloggen under denna vecka. Hinner jag så kikar jag in och säger hej.
.
Hej, hej. Vink, vink. Inget mer lär det bli i så fall.
.
Under tiden lämnar jag er med lite bilder på mina två olivträd som jag varit livrädd för att förlora under den istid vi haft med 18-25 graders kyla här hos oss de senaste veckorna.
.
.
Jag ställde bägge krukorna på framsidan vid entren i ett skyddat hörn under tak. Under krukorna har jag lagt frigolit. Runt krukorna har jag lindat markväv och bubbelplast.
.
Utanpå det hela har jag virat runt ett liggunderlag.
,
Jag har kört "lager-på-lager" metoden:)
.
Hoppas jag tänkt/gjort rätt.
.
.
Inte så snyggt kanske.
.
.
Men det verkar som om mina älskade olivträd lever trots allt.
.
Jag pratar med dem varje dag och jag frågar hur de mår.
.
.
De är fortfarande gröna och fina till skillnad från det tredje mindre olivträdet som jag tog in när vintern kom.
.
.
Det är fortfarande galet mycket snö här hos oss.
.
.
Det är fortfarande galet mycket snö här hos oss.
.
De stora högarna är från snömassorna vi hade på taket som rasade ner en natt och skrämde livet ur oss. Vi trodde hela taket rasade in nämligen.
.
Med dunder och brak rasade allt ner! Det var riktigt otäckt.
.
Nu längtar jag till våren. Som attan!
.
Bort med snön och hit med grönska och värme:)
.
Var sak har sin tid dock. Nu är nu och sen är sen.....
.
.
Och nu plingar det på dörren och det betyder att jag måste dra.
.
En fin vecka önskar jag er alla.
tisdag 5 januari 2010
2010
Det nya året ser ut att innehålla en hel del för oss Lundiner.
.
Vi har en massa projekt och fix i huset. Dessutom har vi ett och annat att fira under året.
.
Projekten är följande: (Plus, minus något här och där)
Katching!!!...och där trillade en drös vuxenpoäng in på Rebeccas livskonto. Vad det innebär för mig vågar jag inte ens tänka på.
.
Det svider lite i mitt mammahjärta, trots att jag är stolt och lycklig över att min dotter klarat sig så bra in i vuxenlivet.
.
Det jag menar är att jag rent egoistiskt är livrädd för den tid som kommer med "egen" familj och önskemål om att fira familjehögtider med nya familjen osv.
Februari är Alexandras månad. Hon fyller nämligen 18 år. Min lilla pluttaskrutta. Min lilla chicki prick. Hur kunde det gå så fort???
Alexandra har räknat ner de sista 200 dagarna. Jag fattar inte varför hon längtar till sin artonårsdag så mycket. Är det meningen att man ska förstå?
Sedan Rebecca flyttade hemifrån och blev vuxen kunde jag trösta mig med att jag ändå hade min lilla Alexandra att ta hand om. Nu blir alltså även hon stor.
.
I mars fyller min Rebecca 24 år. Herregud! Snart är hon förbi mig som inte är en dag äldre än 25 ;-) Helt otroligt!
.
April är Luddes Månad. Ludde fyller 40 år i år. Hjälp.... mitt lilla lammkött har blivit en mörbit.
.
Jag minns det som igår när vi började dejta. Pojkspolingen hade nyss fyllt 20 och var knappt torr bakom öronen. Som ensam barn blev han väldigt uppassad av sina föräldrar. Han kunde knappt bre en smörgås själv:)
Han spelade hockey på den tiden. I början var det lite knepigt för stackarn att förstå att suspensoaren inte hänger upp sig själv på tork och att de svettiga illaluktande underställen inte tvättar sig själv. (Läs mamma fixade)
.
Han var helt oförstående när han stod där i min hall framför trunken som stod på exakt samma plats som han ställt den dagen innan efter träning. Hur kunde det vara möjligt att den inte var ompackad till nästa träning liksom.
Jag har kämpat och slitit hårt, men nu tror jag minsann att den store lurven är rumsren;-)
Hursom, i April blir alltså min andra hälft gubbe, och det skall vi fira. Big time!
.
Jag själv fyller 45 i maj, men det är inget särskilt att fira.
.
Däremot skall vi absolut fira att vi varit ett par i 20 år.
.
20 år!!! Halva livet för Ludde.
Det är en prestation utan dess like. Ja med tanke på allt vi gått igenom.
Det som inte knäcker en, stärker en heter det.
2010 ser alltså ut att innehålla en hel del för oss.
.
Mycket arbete, och mycket skoj.
.
Vi kavlar upp ärmarna och kör så det ryker.
.
2010.... HERE WE COME!
.
.
Los Lundinos ;)
.
Min familj ser ut som på bilden ovan. Trots alla år som går. Det är Ludde lammkött och jag som ständigt är 25 år. Det är våra små fina döttrar som alltid är mina SMÅ fina döttrar.
.
Ja, jag suger på min karamell allt vad jag kan frenetiskt och krampaktigt. Jag vägrar inse att vi går mot nya tider. Min familj består av oss två och våra små sessor.
.
Så ser det ut i mitt lilla stilla sinne i alla fall;-)
.
Vi har en massa projekt och fix i huset. Dessutom har vi ett och annat att fira under året.
.
Projekten är följande: (Plus, minus något här och där)
- Vi ska göra klart arbets/gästrummet. När vi flyttade in den 1 sept 2008 "slängde" vi bara in en säng och lite gamla billyhyllor och ett skrivbord. Nu är vi väldigt sugna på att få till det rummet på bästa sätt.
- Masterbedroom. Det rummet vill jag redan göra om! Jag beskrev i ett inlägg i höstas vad för ändringar jag önskade. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag vill ha liggande råspont och lite annat därinne för att få till det som jag önskar.
- Garaget och förrådet är fortfarande inte helt färdigt invändigt. Det är isolerat och klart. Nu fattas gips, spackling färg och inredning med hyllor och annat för bästa förvaring.
- Den öppna delen i huset (vardagsrum/kök/matsal) ska även den ändras lite. Fondtapeten på väggen bakom tv.n och kaminen skall BORT. Helst vill jag ha vit liggande panel där. Får se. Istället vill jag ha färg i köksdelen bakom/runtom det vita köket. Hur exakt kommer vi till när det blir dags för det projektet.
- En liten mur ska vi sätta till våren nedanför vår slänt bredvid altanen. På så sätt blir slänten kortare och den lilla gräsplätten lite större.
- Belysning skall färdigställas ute på tomten. Slänterna, div justeringar på trallen, belysning i markstenen osv.
- Plantering av häck vid tomtgränsen, och annat småpiff med dekorsten i trädgården ska fixas till.
Det kan tyckas som om jag aldrig blir nöjd. Vi har bara bott i huset i ett och ett halvt år och är redan i färd med "renoveringar"
Så är det inte egentligen. Vi planerade det på det viset. Jag visste att det skulle bli svårt att veta exakt hur det skulle bli och därför bestämde vi oss för att bara måla väggarna och göra det enkelt för att sedan bo in oss i lugn och ro under en tid och låta hur vi vill ha det växa sig fram i lugn takt.
Vad händer mer under 2010 då?
Nu i januari flyttar Äldsta dottern Rebecca ihop med sin pojkvän Kristian. De har köpt sig en gemensam bostadsrätt på söder och har bestämt sig för ett liv tillsammans.Katching!!!...och där trillade en drös vuxenpoäng in på Rebeccas livskonto. Vad det innebär för mig vågar jag inte ens tänka på.
.
Det svider lite i mitt mammahjärta, trots att jag är stolt och lycklig över att min dotter klarat sig så bra in i vuxenlivet.
.
Det jag menar är att jag rent egoistiskt är livrädd för den tid som kommer med "egen" familj och önskemål om att fira familjehögtider med nya familjen osv.
Februari är Alexandras månad. Hon fyller nämligen 18 år. Min lilla pluttaskrutta. Min lilla chicki prick. Hur kunde det gå så fort???
Alexandra har räknat ner de sista 200 dagarna. Jag fattar inte varför hon längtar till sin artonårsdag så mycket. Är det meningen att man ska förstå?
Sedan Rebecca flyttade hemifrån och blev vuxen kunde jag trösta mig med att jag ändå hade min lilla Alexandra att ta hand om. Nu blir alltså även hon stor.
.
I mars fyller min Rebecca 24 år. Herregud! Snart är hon förbi mig som inte är en dag äldre än 25 ;-) Helt otroligt!
.
April är Luddes Månad. Ludde fyller 40 år i år. Hjälp.... mitt lilla lammkött har blivit en mörbit.
.
Jag minns det som igår när vi började dejta. Pojkspolingen hade nyss fyllt 20 och var knappt torr bakom öronen. Som ensam barn blev han väldigt uppassad av sina föräldrar. Han kunde knappt bre en smörgås själv:)
Han spelade hockey på den tiden. I början var det lite knepigt för stackarn att förstå att suspensoaren inte hänger upp sig själv på tork och att de svettiga illaluktande underställen inte tvättar sig själv. (Läs mamma fixade)
.
Han var helt oförstående när han stod där i min hall framför trunken som stod på exakt samma plats som han ställt den dagen innan efter träning. Hur kunde det vara möjligt att den inte var ompackad till nästa träning liksom.
Jag har kämpat och slitit hårt, men nu tror jag minsann att den store lurven är rumsren;-)
Hursom, i April blir alltså min andra hälft gubbe, och det skall vi fira. Big time!
.
Jag själv fyller 45 i maj, men det är inget särskilt att fira.
.
Däremot skall vi absolut fira att vi varit ett par i 20 år.
.
20 år!!! Halva livet för Ludde.
Det är en prestation utan dess like. Ja med tanke på allt vi gått igenom.
Det som inte knäcker en, stärker en heter det.
2010 ser alltså ut att innehålla en hel del för oss.
.
Mycket arbete, och mycket skoj.
.
Vi kavlar upp ärmarna och kör så det ryker.
.
2010.... HERE WE COME!
.
.
Los Lundinos ;)
.
Min familj ser ut som på bilden ovan. Trots alla år som går. Det är Ludde lammkött och jag som ständigt är 25 år. Det är våra små fina döttrar som alltid är mina SMÅ fina döttrar.
.
Ja, jag suger på min karamell allt vad jag kan frenetiskt och krampaktigt. Jag vägrar inse att vi går mot nya tider. Min familj består av oss två och våra små sessor.
.
Så ser det ut i mitt lilla stilla sinne i alla fall;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
