onsdag 3 mars 2010

Mitt varumärke

Kärt barn har många namn...

Jo jag tackar jag!

Jag måste vara ett alldeles säreget kärt barn med tanke på alla smeknamn jag haft under min levnadstid hittintills.

När min mamma väntade mig hade hon en vansinnigt jobbig halsbränna. Alla tröstade henne och förklarade samtidigt att kraftig halsbränna var lika med bebis med massor av hår.

Hon bet ihop och tog sig igenom sina halsbränneplågor med den trevliga vetskapen om att hennes förstfödda skulle komma till världen med mycket hår och drömde därför om en flicka att göra vackra flätor på.

Och en flicka fick hon......

Måndagen den 31 Maj 1965 kl 19.30 födde min blott 20 åriga 152 cm korta och 48 kilo lätta mamma en flicka som mätte 53 cm och vägde 4080 kg!

Tydligen så "sjöng" jag mig ut ur min mor och fortsatte min "sång" en bra stund efteråt så det hördes över hela Stockholm ...för läkaren som förlöste min mamma sa att "Det är möjligt att en ny Maria Callas är född"

MEN ...... bebisen var totalt kal på huvudet.

Inte ett hårstrå på hela hjässan!

Besvikelsen var stor och jag fick genast smeknamnet "Coco-liso" som direkt översatt från Spanska till Svenska betyder "Kal-skalle"

Istället för att kamma eller borsta mig som mamma drömt om fick hon "polera" skallen blank och fin på mig.

Det finns gamla familjefoton som vittnar om att hon tejpat rosetter på min kala blanka välpolerade hjässa!

Jättekul!

Verkligen.

Coco-liso minns jag att mina släktingar kallade mig för ända upp i tonåren, och då ska ni veta att jag vid det laget faktiskt fått hår. Både här och där.

När jag började skolan deklarerade jag klart och tydligt för mina fröknar och för mina nya klasskamrater att jag hette MARIA och ingenting annat.

De kallade mig för Mia.

Under min senare del av skoltiden blev jag plötsligt Mimmi istället för Mia. Fråga mig inte varför, men jag lystrade till namnet Mimmi under den perioden av mitt liv.

Mina yngre brorsor har kallat mig för "bitchen" Kanske för att jag var lite tuff mot dem. Men nu är jag snäll och "bitch" säger dom bara ibland numera:)

När jag sedan började att idrotta (först fotboll, sedan innebandy) Kallades jag för "Roddan" av mina tränare och lagkamrater.

Roddan härstammar från mitt Spanska efternamn. Det smeknamnet gillade jag skarpt! Mina döttrar kallas också för det ibland men bara där de idrottar. Märkligt det där... att just Roddan passar in i idrottens värld.

Jag blev även kallad för "Spanska döden" och "ångvältarn" i mina sportsammanhang. Kanske för mitt sätt att spela. Vad vet jag.

I bloggsfären blir jag ofta kallad för "Lundinskan" Det känns väldigt konstigt faktiskt.

Jag har dubbelt efternamn varav Lundin är det jag blivit tilldelat efter mitt giftemål.

Jag själv ser mig inte som någon Lundin eller "Lundinska" alls egentligen.

Jag är jag och jag är personen bakom MITT namn, det jag fick då jag föddes. Alltså inte "Coco-liso" utan namnet jag folkbokfördes i.

Mitt personliga egna namn är mitt varumärke!

Lundin är mera som "kvittot" jag fått på att jag är gängad, och även den gemensamma nämnaren i vår familj.

Mina kunder däremot kallar mig för "Spice girl" Inte helt oväntat med tanke på det jag säljer. Men mina manliga arbetskamrater envisas med att kalla mig för "Den lokala chefen" ... ;-)

Min käre andre hälft har kallat mig för "Majsan" under många år. Tror att det kommer från "Maja gräddnos" som han först kallade mig för.

Nu är jag rädd för att jag fått ett nytt smeknamn....

"BajsMajsan"

Och upphovskvinnan bakom det fina smeknamnet hittar ni här.

Tack Jessica, i sommar ska jag glassa runt i min nya fina vita androgyna Poo-bil ...... och om det är någon som ropar "BajsMajsan" efter mig så kommer jag defenitivt att reagera.

För jag är ju van att kallas för allt möjligt....

Trots mitt fina varumärke;-)

6 kommentarer:

MIN LYCKA ♥ sa...

Jag har alltid velat ha ett smeknamn men det har aldrig blivit så...eller om det räknas att mormor kallar mig för "ika", var väl det jag kallade mig själv när jag inte kunde bättre! haha!!

Du är snabb mellan dina inlägg och ingen är gladare än jag:=)

Karlsebakken 37 sa...

Kalla mig miljöskadad - småbarnsmamma som jag tydligen är nuförtiden - men när jag hör POO så tänker jag nog mer på Nalle Puh. Han heter ju Winnie the Pooh på engelska, mycket mer logiskt om du frågar mig. Och så slipper du kanske BajsMajsan på köpet, haha!!

Grattis till nya fina bilen iallafall! Vi har en helt likadan (fast silvermetallic) och den är heeelt grym!! Du kommer stortrivas i den när du spruttar runt på vägarna. Vi kör ner till Gbg lätt som en plätt i den, 4h känns överhuvudtaget inte i kroppen när vi kommer fram.

Hoppas allt är bra med dig annars,

massor av kramar

Anonym sa...

Hahaha! Fast vet du, jag kan kalla dig Majsan (har jag redan gjort), Lundinskan också (men bara när jag skriver i din blogg), Maria är mest naturligt, Roddan skulle definitivt funka, Mia skulle kännas lite konstigt. Jag kan kalla dig vännen, gumman, älsklingen, sötnos - you name it! Men aldrig att jag skulle kalla dig BajsMajsan!!! Det stämmer inte! Puss och kram! AnnSo

Viveka på Humlebacken sa...

jag undrar om det inte är du själv som börjat kalla dig för Lundinskan här i detta sammanhang. Jag säger nog oftast Maria, men eftersom det finns en del Maria att välja på så kan det hända att jag säger Lundinskan eller blogg-maria.
Här hemma kallas vi alla för Gulda.. inte av varandra då, men på våra jobb och skolor.. det känns lite konstigt när ungarnas kompisar ringer och frågar efter Gulda.. vilken av oss, liksom..
kram

Brunkullan sa...

Hehe...ja..för mig är du ju Lundiskan..Men bajsmajsan lät ju skoj..hehe;)
Susanne

Erika sa...

Ska fundera lite extra nästa gång o se vilket namn jag använder för att referera till dig MariaMiaMimmi MajsanRoddanLundinskan.