"Comeback"

Sitter här vid datorn och följer min dotters Elitseriematch på innebandy.se.
.
Hon for iväg med spelarbussen tidigt i morse. Destination Mora, Inte kul att släppa iväg sitt lilla hjärta när vädret ser ut som det gör. Hursom, de kom fram ordentligt och matchen pågår för fullt i skrivande stund.
.
Under tiden jag väntar på rapport via nätet kan jag ju alltid berätta för er vad jag gjort idag.
.
Det är nämligen på det viset att jag efter nästan två års uppehåll faktiskt fick ett ryck och dammade av min gamla klubba för lite spel med mina gamla "brudar" i C-Laget.
.

.
Jag hittade inte mitt gamla matchställ. Nr 17. Det måste ha försvunnit i flytten. Istället lånade jag nummer 11 eftersom min Alexandra spelar med det numret:)
.

.
Även kompis Michelle gjorde comeback idag.
.
Vi bestämde oss för att spela backar bägge två i samma femma.
.

.
De andra "tanterna" som var där men inte deltog blev lite oroliga ibland när de såg vad de såg.
.

.
Men det var kul. Jättekul att spela igen. Herregud så kul det var egentligen.
.

.
Millan kom insläntrandes typ 30 sekunder innan matchstart. Det är brukligt att göra så när man spelar i C-lag. Här finns inga givna regler om när man bör/skall samlas.

.

Man kan också vara borta i nästan två år och bara plötsligt komma tillbaka mitt i en säsong:)
.

.
Millan är dessutom en sån som istället för att dricka vatten vid byterna bofflar i sig godis som hon har gömt i sin trunk.
.

.
Jag och Michelle kämpade på. Jag som back fast jag egentligen är en forward. En kvick vänsterforward. Men inte idag. Idag spelade jag alltså back. En icke så kvick back.

.

Det var stundtals väldigt frustrerande.....för det sitter benhårt i ryggmärgen ska ni veta.... hur man skall göra. Det är väldigt frustrerande att inte kroppen lyder knoppen om en så säger liksom.
.

Väldigt frustrerande.

.

.
Men jag sprang.... jävlars vad jag sprang. Jag sprang och jag sprang och ibland sprang jag fortare än vad mina ben ville springa.... Om ni förstår vad jag menar.
.

.
Här ser ni "Nissepissepäronmus" som min backkompis efter att Michelle utgått på grund av ont i fossing.

.

Nisse är för övrigt Balrogs "Grand old Lady" Inte för att hon är äldst egentligen. Mer för att hon har hållit på nonstop i tusen år.

.

Hon har spelat med mig i A-Laget för hundrafemtio år sedan, med Rebecca för hundra år sedan och även med Alexandra.... för en sisådär femtio år sedan..... Något rågat kanske. Men ungefär så. Ungefär....

.

Och nu spelar alltså pissenisse med mig igen. Cirkeln är sluten. Coolt.

.

Nisse är dessutom Alexandras gudmor. Bara en sådan sak liksom:)
.
Vi mötte ett lag där samtliga var födda på 90-talet. En massa hormonstinna, kaxiga små fjorrar (läs fjortisar). De har en benägenhet att springa som yra höns. I hundranitti!

.

För vår del "Jurassic Park" gäller det att spela bollen smart och att inte ta onödiga löpningar.

.

Idag räckte det till en poäng. Matchen slutade 6-6 och jag stod för en assist.

.

Huruvida jag inte kommer att kunna röra mig nu på en vecka pga träningsvärk skiter jag i.

.

Det var riktigt kul att lira boll igen.

.

Det finns krut kvar i den här "tanten" ;-)