Grannen Annsofie

Som ni alla redan vet har vi haft väldans tur med våra grannar. Alla runt omkring oss är riktigt trevliga och vi kommer väldigt bra överens.

Tur är väl det med tanke på hur tätt tomterna ligger på vårt område. Det var vi väl medvetna om när vi bestämde oss för att bygga hus här. Vi hoppades på goda grannar och det fick vi. Över förväntan faktiskt. Vi är väldigt sällskapssjuka av oss jag och Ludde och jag behöver ha människor nära omkring mig. Annars får jag lappsjukan.

Vi har som sagt haft väldig tur med alla nya grannar runt omkring oss. Särskilt tur med dem som bor jämte oss. Det är alltså AnnSofie och Thomas med familj som bor i huset brevid.

Vi klickade klockrent med dem från allra första början. Så roligt vi har haft tillsammans hittills.

Annsofie ställde upp i sommras och gästbloggade hos mig som ni som läser min blogg redan vet. Jag har givetvis redan tackat henne personligen för det men vill även hylla henne här på bloggen.
.

.
Annsofie är en pigg och glad liten rackare och har ett medryckande sätt. Hon är en sådan som alltid ger massvis med energi och inte någon energitjuv.
.
Hon ställer alltid upp med ett härligt kvittrande sätt. Tänker särskilt på den gången då jag höll på att gå under av tristess när jag målade de vita ribborna till staketet. Hon kom ut med sitt kvitter och greppade tag i en pensel och gav en sådan energi att vi helt sonika målade klart hela rasket i ett nafs.
.

.
Mången "skål på dig kära granne" har det blivit i sommar.
.

.
Och mången fler lär det bli.
.

.

Vi har haft många kul stunder tillsammans. Här är en av dem då vi badar. Bara vi tjejer:)

Vi håller dessutom på och spånar på en lten tjejtripp till "the big apple" till våren. Annsofie har två stora tjejer precis som jag. (Hon har fyra barn.)

.

Ludde och Thomas får åka till Kolmorden eller nåt med de två små barnen har vi bestämt;-)

.

Annsofie är även en jäkel på att sjunga lägereldsvisor. Det visade hon prov på den kvällen vi premiäreldade i uteeldstaden.
.

.

Tro inte att hon bara kommer över till oss och gottar sig! Nä, finns det en uppgift så tar hon den. Här fyller hon jacuzzin med nytt vatten.
.

.

Hon "hänger" inte bara hos oss. För det mesta ser man energiknippet i färd med någonting på sina egna domäner. Detta är en syn som man ofta möts av.

.

En liten nätt vacker grannfru. Fatta att hon fött fram fyra ungar och ändå ser ut som hon gör!!!
.

.

Vi umgås gärna och ofta. Detta är också en vanlig syn. Det händer titt som tätt att vi slår ihop våra påsar och äter tillsammans. Mycket trevligare så.

.

Om någon skulle fråga mig och Ludde idag vad det bästa med det nya huset är skulle vi förmodligen svara likadant.

.

Vi skulle säga att det bästa är nog ändå att vi fick världens bästa grannar!
.
Tack Annsofie för allt och för att du höll min blogg levande under min semester.

.

Nu vet jag hur fint det artar sig på er tomt men jag vet att även mina bloggläsare gärna vill se slutresultatet.

.

Fortsätt gärna med ditt gästbloggande här hos mig närhelst du önskar... om du nu mot förmodan inte startar upp en egen blogg vill säga.

.

På lördag blir det kräftkalas. Hos nejbörs förstås;-) Det är så skönt att inte behöva åka så långt!

Betongbänk från Manzana

Jag vet, jag vet...... Jag hade inte en punkt på min inläggsagenda som beskrev att jag tänkt skriva om en betongbänk från Manzana. Men så visste jag inte heller då jag skrev agendan att jag idag skulle bli ägare till just en betongbänk från Manzana.
.
Jag har tidigare sneglat lite på denna fina betongbänk som de säljer på K-Rauta. Har tyckt att den varit lite för dyr dock.
.
Nu när vi fick tillbaka 2.500 spänn från Jysk för den kassa paviljongen och sedan köpt en ny för 1000 bananer kändes det plötsligt liksom lite legitimt att plötsligt köpa sig en dyr betongbänk:)
.

.
Jag svängde förbi K-Rauta idag för att se efter om de hade någon bänk kvar och hoppades även på rea. Japp. Det fanns en kvar och den var nedsatt med 25% på ordinarie pris. Jag påtalade för kassörskan att det var en fjuttig rabatt på en sommar produkt och hon gick med på att sänka priset med 30% istället. Inte mycket men alltid något. Det lönar sig att fråga iaf.
.

-
Vad ska jag med en liten betongbänk till då? Det undrade i alla fall Ludde när jag ringde glad i hågen och berättade att jag minsann själv just baxat in en aptung betongbänk i min bil.
.
Jag tycker att det gör sig bra med en liten bänk vid uteduschen i utespat. En liten bänk att sitta och chilla på helt enkelt. Ibland när man badar blir det lite hett om huden och då är det skönt att hoppa ur en stund. Då kan man ju sitta där på bänken och pusta liksom.
.

.
Den uppmärksamme ser att vi inte "dubblat" färdigt med ribborna vid utespat. Det projektet ska vi försöka ta oss i kragen att slutföra så snart som möjligt. En vill ju stänga in sig ordentligt så att man kan få bada sig lite näck i skymningen också. Fast det har jag redan gjort;-)
.

.
Tycker att bänken gör sig riktigt bra där faktiskt......
.

.

....och fin är den också. Tycker jag.

Tung som ett as är den, fråga min rygg!
.

.

Nej men oj! Ännu ett litet inlägg. Bloggdiarre på gång månne? Vad tror du Viveka?

.

Apropå Viveka. Snacka om att det känns skumt att se bilder på sig själv i sitt eget hus kramandes med Viveka på Humlebackens blogg. Kolla här får ni se;-)

Historien om paviljongen

Dåså. Då försöker jag mig på att blogga igen då. På riktigt "Maria vis" alltså. Med massvis med bilder, kefft språk och massvis med ;-) Får se om takterna sitter kvar.
.
Jag börjar med historien om paviljongen. Eller rättare sagt historierna om paviljongerna.
.
När vi i våras kommit en bit på vägen med altanen kände vi att en paviljong skulle sitta fint i den nedre delen som skulle utgöra altanes "vardagsrum". Vi ville ha ett ombonat krypin med lite tyger och tak för mys.
.
Vi köpte Jysks paviljong Roma 3x3 meter som visade sig vara långt mycket mindre än 3x3 meter i det verkliga livet.
.

.
Som synes gav inte den paviljongen mycket extra utrymme till annat där inunder. Den var på tok för liten.
.

.
Därför flyttades den paviljongen upp till denna plats och där står den än i dag hel och ren.
.

.
Jag tyckte väldigt mycket om Jysks paviljong med det vita taket och de fina smidesstängerna. Därför blev jag väldigt glad då jag upptäckte att de även hade samma paviljong i storleken 3x4 meter. Vi köpte den och den kändes genast mycket bättre än den lilla där på den nedre delan av altanen.
.

.
Jag försökte göra den mysig genom att hänga lite duschdraperier och annat tingeltangel.
.

.

Tyvärr visade det sig ganska snart att paviljongen från Jysk inte var skapt för utomhusbruk.

.

Den började rosta ganska snart och tyget till taket släppte i sömmarna. Jag försökte tvätta bort rosten och jag sydde även om sömmarna fast besluten att ge den en chans.

.

Dessutom var det trist att sidotygerna knöts fast uppetill och behövdes rullas upp då man ville "öppna upp" väggarna.
.

En kväll blåste det lite extra här hos oss och då bröts samtliga stänger som håller taket på plats sönder. Jädrans så irriterande. Lite skall väl utomhusprylar tåla?! Jag är förvisso inte förvånad då Jysk i de flesta fall inte riktigt håller måttet på sina produkter.

.

Vi har spånat på att i framtiden snickra ihop en egen paviljong med riktigt tak. Tanken var att denna från Jysk skulle orka hålla åtminstone i ett par säsonger.
.

.

I två månader varade alltså paviljongen hos oss.

.

I helgen skruvades skiten ner och vi begav oss fast beslutna om att få pengarna tillbaka till Jysk för reklamation av undermålig produkt.
.
Efter viss diskussion vann vi slaget och kvitterade tillbaka varenda sekin som paviljongen kostat. Dessutom fick de snällt ta emot den värdelösa skiten och kassera den själva.
.

Jahapp, sa vi till varandra. Ska vi vänta till nästa säsong med att snickra en ny? Orkar vi det? Eller hur gör vi?

.

Vi tog en liten spontan svängom till Plantagen, Hornbach och Bauhaus. På Bauhaus hittade vi en paviljong som kändes helt okej och mer stabil och som dessutom var nedsatt från tretusen nånting till femtonhundra. Vi frågade om det fanns några kvar och vi fick till svar att utställningsexet var det sista. Taktyget var dammigt och vi fick montera ner det själva om vi ville ha det. Priset diskuterades och det slutade med att vi fick ta den för en tusing.

.

Vi bestämde oss för det.
.

.

Att skruva ihop den nya paviljongen gick fort. Vi hade ju just skruvat ner den i butiken. Det var inte heller något problem att tvätta taket rent. Det gick i en handvändning med lite såpavatten och sprut med trädgårdsslang.

.

.

Själva stommen är stadigare och kraftigare än den andra från Jysk. Färgen på stommen är brunsvart. Kanske får jag ett ryck och målar det svart senare. Inte för att det stör egentligen, men är man petig så är man:)
.

.

Tyget är rejält och tjockt och sömmarna sitter berghårt.
.

.

Jag tycker om att tygväggarna hänger som gardiner istället för som på den förra då man var tvungen att rulla upp dem.
.

.

Det ser ombonat och mysigt ut. Nästan lite som en oas ute i öknen eller nåt. Kanske att en vattenpipa skulle göra sig där:)
.

.

Det som är lustigt är att den här paviljongen mäter 3x3 meter precis som den från Jysk men är bra mycket större. Hm??? Får inte riktigt ihop den ekvationen.
.

"Misit.. pero misit, misit" som min nye Spanske morbror Viktor skulle ha sagt (Misit=Mysigt)
.

.

Jag har faktiskt inte helt piffat altanen så som jag önskat iår. Luften gick bara ur mig i sommras. Det får vara som det är iår så får jag någonting att se fram emot till nästa sommar istället.
.

.

När vi sitter här på kvällarna tänder vi alla lyktorna runtomkring. De i trapporna och de på den övre altanen. Det är riktigt "Misit".
.

.

Jag är nöjd med den nya paviljongen....
.

.

...väry nöjd faktiskt.
.


Den här bilden har jag i min inspirationsmapp. Det är utifrån den jag tänkt att vi i framtiden skall "snickra" ihop en egen paviljong. Den bilden jag har i huvudet är inte alls lik den på bilden egentligen men det är alltid bra att ha något att utgå ifrån.

.

Det får bli ett senare projekt. Hoppas nu bara att den nya håller till den dagen vi känner för att skapa igen:)
.
Sådär.... då var en punkt avklarad från min inläggsagenda. Tycker själv att jag hittade formen rätt bra. Typiskt mig att infoga en sisådär tusen bilder i ett inlägg. Hoppas ni orkade med till slutet:-)

Agenda

Nu har har verkligen blivit ringrostig känner jag. Jag har så många inlägg jag vill göra och allt bara snurrar runt i en salig röra i mitt huvud. Inte heller känner jag att jag har ro för tillfället att sitta och systematiskt beta av mina inlägg.

Därför....tänkte jag för min egen skull här och nu upprätta en agenda på de saker jag vill skriva om och sedan försöka beta av dem en efter en.

1. Jag vill ägna ett inlägg åt att rada upp fakta kring vårt altanprojekt. Det har jag velat göra länge för egen del. Sådant tycker jag själv är kul at gå tillbaka till senare för att se hur mycket material/jobb som gick åt åt det projektet. Även lite före/efter blider vill jag ha med där.

2. Ett inlägg skall givetvis ägnas åt min kära grannfru som så tappert och vackert gästbloggat då jag själv tog "paus"

3. Vill skriva och berätta hur vi hade det i Turkiet. Vad vi gillade/inte gillade.

4. Jag har redan börjat höstpiffa i vardagsrummet. Det vill ni väl se?

5. Ett inlägg måste givetvis ägnas historien kring paviljongen. Den har nämligen blåst sönder och det har införskaffats en ny trots att vi har planer på att snickra ihop en egen. Hur går det ihop?

6. Denna vecka är dessutom väldigt speciell. För exakt ett år sedan jobbades det för fullt här. Det var nämligen inflyttningsdax. Lite tillbakablickar och känsor kring det vill jag givetvis skriva om.


Jahapp... nu vet ni vad jag har som snurrar i mitt huvud. Nu gäller det bara för mig att vika tid åt att få ut det ur huvudet via mina fingrar på tangentbordet och sedan publicera det på bloggen helt enkelt.

Det känns lite som att låta "högen" på skrivbordet växa och sedan dra sig för att ta tag i den.

Fredagschock!!!

Jag hade inte egentligen tänkt göra ett inlägg idag.....heller. Men!
.
Ikväll var jag trött och seg efter en intensiv jobbvecka och en fredag med datorutbildning som snurrat hej vilt i kolan.
.
Min tanke var att göra en "come back" på bloggen med ett proffsigt,samlat och vettigt vis. Jag hade planerat att sitta pigg och fräsch och helst uppdaterad, och med uppdaterad menar jag att jag har spaltmetrar och miljoners inlägg att läsa ikapp hos alla mina favvis bloggar att ta igen.
.
Ungefär vid 18.00 tiden ikväll fick Ludde plötsligt för sig att återuppta höstens och vinters bastande igen. Han hade just fixat sin "bastubricka" bestående av ett par pilsner och en snusdosa. Han hade satt på sin musik i relaxen och även hunnit klä av sig så pass att endast kallingarna var på. Jag själv hade ingen större lust att göra honom sällskap. Jag hade just marinerat lite kyckling och tänkte ligga en stund och chilla lite i soffan för att hämta kraft och energi inför fredagsmyset.....
.
...När det plötsligt ringer på dörren.
.
Ludde drar på sig T-shirten igen och öppnar inte barbröstad men dock i kallingarna. Jag själv ligger fortfarande avslappnad i soffan men med spända öron då jag är nyfiken som få. Jag hör en kvinnoröst men jag hör inte vad hon säger.... Ludde ropar på mig. "Maria... det är någon som frågar efter dig" Jag segar mig upp ur mitt sköna soffläge och tänker för mig själv. "Vem fan vill mig något nu när jag tänkt chilla mig lite?"
.
När jag når dörren ser jag med det samma att det är Viveka från Humleckacken som står där ute tillsammans med sin man Micke........... GAAAAAAAHHHHH, HALLÅ! Chock! Glädje! Vad gör ni här???? Vad kul! Vad glad jag blir! Vad chockad jag är! Jag kastade mig givetvis runt Vivekas hals och kramade henne..... men shit vilken sjuk känsla!!!
.
Jag blev helt paff, och glad, och överrumplad, och chockad och gud vet vad mer i känsloväg. Jag är fortfarande helt paff över det spontana härliga roliga besöket som kom när jag som minst anade det.
.
Sitter fortfarande och undrar vad som just hände???
.
Det sjuka med sådana här "förstagångsmöten" med bloggisvänner jag känt i en evighet men aldrig förr träffat IRL är att det faktiskt känns helt sjukt naturligt att träffas på riktigt iaf. Det jag menar är att ...... jag vet inte vad jag menar just nu men jag vet vad jag känner.

Usch jag är så förvirrad fortfarande och det spontana besöket gick så fort att jag nu försöker spela upp vad som hände igen och igen och igen. Herregud! Jag hade velat ha Viveka och Micke hos mig mycket längre. Tyvärr var de påväg till Vivekas syster för att fira hennes 30-årsdag. Eller vadå tyvärr förresten! Tack vare syrran hade ju faktiskt Viveka och Micke vägarna förbi Stockholm. Inte bara det... de tog sig TID att söka upp oss och hälsa på liksom!!

Vilken tur för mig, för oss, mig och Ludde att de fick för sig att vara sådär härligt spontana som jag älskar att folk är. Tyvärr varade den spontana stunden alldeles för kort stund. Fast det hade ju inte varit så spontant om Viveka hade förvarnat om sina planer tidigare. Fast jag hade ändå önskat att de stannat längre.
.
Nu vet jag inte vad jag skriver om längre.... det bara, jag vet inte, det bara snurrar av tankar och känslor efter mitt intryck av besöket. Tror jag får göra ett nytt inlägg när jag är pigg och klar i huvudet imorgon.

.
För länge sedan då jag inredde under trappen skrev Viveka i en kommentar att hon en vacker dag tänkte minsann sitta där inunder med ett glas rött..... föga anade jag då att det skulle ske på detta lilla spontana vis;-)
.

.
Självklart ville jag ha en bild på oss tillsammans. Ludde fick ta fram min digitala kamera och Micke han tog fram sin...ja han tog fram sin stora jättesuperduper proffsiga mega kamera! De bilderna lär väl Viveka visa senare på sin blogg, fotoshoppade och allt;-)
.

.
Åhhhh, jag ville bara kramas och kramas och kramas och jag vet inte om Viveka blev lite rädd där ett tag, haha. Men jag blev ju så glad:-)
.

.
Ja sedan var de tvugna att hasta vidare till syrran och innan de for kom vi ju på att kanske min kära grannfru som gästbloggat så duktigt hos mig under min semester kanske ville träffa min bloggkompis som även blivit en av Annsos favvisar.
.
Vi plingade på och chockade även henne med detta plötsliga spontana härliga besök!
.
Nu inser jag plötsligt att våra stackars karlar fick fota oss i olika modifjanger. Ludde med sin lilla fjuttiga digitalkamera och Micke med sin megastora proffskamera. Såhär med facit i hand undrar jag varför i hela friden inte jag eller ens Viveka kom på tanken att fota våra stackars karlar ihop!????
.
VILKEN GREJ!!!
.
Viveka och Micke från Humlebacken kom just förbi och hälsade på;-)

Livstecken

Hej alla ute i cyberspace!

Idag har jag äntligen kommit mig för att kika in en snabbis för att kolla om jag fortfarande har några läsare kvar. Jag hade inte tänkt göra något inlägg riktigt ännu...inte för att jag inte har något att berätta, tvärtom jag har massor med inlägg på "vänt" i mitt huvud som vill ut på bloggen. Situationen just nu är bara den att det är mycket som snurrar för tillfället.

Såg att någon/några undrar om vi mår bra och har fnulningar över min plötsliga "tystnad" här på bloggen. Det är väldigt rörande faktiskt. Tänk att det finns människor som jag inte känner IRL som är oroliga och som saknar mig!

Jag vill därför lite kort meddela att vi haft en härlig och välbehövlig semester. Tyvärr drabbades Alexandra av en väldig influensa de sista dagarna i Turkiet och är nu drygt två veckor senare så sakteliga på bättringsvägen. Om det är den beryktade influensan hon har vet vi inte. Läkaren vi besökte sa bara att flunsan just nu är långdragen och seg. Det ska gudarna veta. Flickstackarn har varit duktigt under isen ett bra tag nu.

Vad gäller min gästbloggerska så gör jag allt för att peppa henne till att börja blogga själv. Annso tvekar dock. Jag har erbjudit henne att fortsätta som gäst hos mig och jag tror att hon i alla fall kommer att visa slutresultatet på deras tomtarbete. Haha, det ser jag live varje dag, men jag förstår att alla ni är nyfikna på hur det kommer att bli.

Det var en liten kortis sålänge från mig.

Lovar att komma igen inom kort. Känner att suget börjar komma tillbaka:)

Ha det gott

/ Maria (bäst att signera med mitt eget namn nu så att ni ser att jag är jag;-))

Gästblogg - Men, hallå!!! Vart tog hon vägen???

Hon kom hem vääääääldigt tidigt i lördags morse. Först sov hon några timmar, sedan packade hon upp, tvättade och tvättade och sen strök hon en del. Och sen packade hon igen...??? Jaha, fyra dagars konfererande med späckad agenda=antagligen ingen tid att blogga. Jag förstår att Ni saknar Maria men håll ut! Snart är hon tillbaka.

Jaha! Då kanske jag skulle... Eller nä, det kan jag väl inte... Eller jo, det kan jag visst! Det är nämligen några småsaker jag vill visa Er. (Tyvärr ingen gräsmatta, snyft!)

I lördags morse åkte jag iväg för att leta sten igen. När jag var ute och letade förra gången åkte vi förbi något som jag inte kände igen. Av någon anledning stannade jag aldrig där då. Men, nu åkte jag dit, och vet Ni, jag hittade sten! Det tog ungefär fem minuter att välja vad jag skulle ha, betala och slänga in 50 kg sten i bagaget.

När jag kom hem hade Lundinarna hittat ut, kramkalas!

I alla fall, jag hade ju tänkt ha ganska stor vit sten längs med huskanten. Men eftersom vi gjorde mellanrummet ganska smalt valde jag ändå en storlek mindre än jag hade tänkt.
Kolla!

Stenen är matt men glänser ändå lite.

Hm, ja, lite sandig blir den ju. Ja ja, jag vet! Man ska inte piffa innan allt är klart. Men alltså, jag har väntat såååååå länge nu. Min chef sa en gång till mig, "Ja, tålamod är ju kanske inte din starkaste sida." Och vet Ni vad, hon hade rätt!

Nu har bänken, lyktorna och gräset fått flytta fram.

Det ska naturligtvis fyllas på med mer sten. Jag köpte bara två säckar utifall att det inte skulle bli något bra. Sen ska det byggas en trappa vid entrén också så jag får nog vänta tills den är klar.

Ser Ni de fina fina lyktorna också? De fick jag av min svärmor när jag fyllde fyrtio. Jag har haft dem inne tidigare och de åker nog in till hösten igen. De är så himla mysiga att tända på hösten och vintern. Men jag tycker att de passar så fint till min bänk och mitt gräs också.

När stenen låg så fint på plats kände jag att jag ville pyssla mer! Och vet Ni, jag lyckades övertala min man att hjälpa mig att gräva! Tjoho! Men oj vad jobbigt det var! Solen gassade och det var riktigt varmt! Därefter fyllde vi på med massor med jord!

På söndag morgon hängde jag på låset på Plantagen!

Så här bidde det!

Ja ja, jag vet det också! Man ska inte ta bara två av varje, minst tre. Och inte ska man plantera så tätt heller! Men, som sagt, det där med tålamod är INTE min starka sida. Orkar liksom inte vänta ett-två år tills det har växt till sig. Nerifrån altanen kommer man kunna se den här delen och jag vill att det ska växa sig tätt och ganska högt så att det vajar lite härligt i vinden. Alunroten får jag nog lov att flytta lite. Det är för mycket sol här.

Jag tycker så mycket om det här gräset med de lurviga blommorna eller vad man nu ska kalla dem.



Den här röda perukbusken har jag haft i en kruka hittills. Älskar färgen! Kan hända att jag flyttar hit Alunroten också.



Lite småkrafs. I den runda krukan finns en blomma med lite mörkare blad. Den har växt som attan sedan jag planterade den! Min svärmor berättade att den är perfekt att ha som marktäckare så många sådana kommer hamna i våra små slänter framöver.



Min stackars lilla hängsälg! Den har också stått i kruka. Den drabbades av någon åkomma. Den fick något gult konstigt på baksidan av bladen och blev jätteful. Jag ägnade några timmar för någon vecka sedan med att plocka bort typ varenda blad som var gult. Nu har den jättemånga nya knoppar och nya friska blad så jag hoppas den kan återhämta sig.

Jaha, vad har vi här då?


Men se där, början till ett förråd! Tjoho! Även om det inte syns så mycket här så pågår arbetet för fullt. Takstolarna gör snickaren i sin verkstad och han kommer hit lite titt som tätt och mäter. Tänk att jag snart ska få flytta ut makens cykel och vinterdäck från tvättstugan!

Ja, annars har det faktiskt inte hänt så mycket. I måndags var stenkillen här och småpulade lite. I går var han ledig och i dag dök han inte upp... Men hallå! Vad är det för stil? Det är ju så pyttelite kvar nu! Och vart är förresten killarna som ska fixa jorden och gräset? Kom hit nu, jalla jalla!

Jaha, nähä, det var nog allt för denna gång!

Må så gott!
//AnnSo