Oj, har det verkligen gått nästan en hel vecka sedan förra inlägget???
Jag har verkligen haft det körigt. Som jag tidigare berättat har jag som mest att göra på hösten i mitt arbete. Det är mycket mässor och så. Den här veckans mässa sög verkligen musten ur mig.
Babbel, kackel med kunder dagarna i ända ståendes i matos. Besökare som trängs i montern från det att mässan öppnar till det att den stänger. Vi har haft så körigt denna gång att ingen i gänget ens hunnit med att gå ifrån en stund för lite lunchrast. Det kändes i benen och fötterna efteråt kan jag säga.
Under förra veckan blev jag dessutom intervjuad av vibyggerhus.se. Den intervjun kan ni läsa här. Jag svarade på frågorna sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Kommer inte riktigt ihåg. Det jag däremot minns är att jag var snuskigt trött då jag svarade och känner att jag kanske kunde varit lite mer tydlig på vissa utav frågorna. Skit i samma. Nu ligger intervjun där och jag tycker att det är roligt med lite nyheter på den sajten.
Under tiden jag varit borta har det minsann även röstats vidare på vibyggerhus. I vanlig ordning röstas det ner på bloggarna. Hmm... Har ni inte röstat ännu kan ni göra det här.
Jag har lite annat kul som hänt under helgen att visa er. Tyvärr strular blogspot just nu med infogandet av bilder.
Försöker peta in ett nytt inlägg om en stund.
Tjing så länge.
söndag 18 oktober 2009
måndag 12 oktober 2009
Resultat
Gokväll.
.
Innan jag går in i nästa mässdimma som startar imorgon tänkte jag visa er hur långt jag kommit med mina virk-kreationer.
.
Jag startade i tisdags (efter att ha blivit kallad för kärring) med att virka en sjalliknande halsduk. Min mormor gjorde alltid såna och hon lärde mig att göra minisar till mina dockor.
.
Helt på fri hand, utan något mönster och med ett trettiofemårigt uppehåll har jag nu blivit färdig med min sjal-halsduk.
.
Den får värma Alexandra denna höst/vinter. Alexandra blev jätteglad över sin lilla present som mamsen knåpat ihop. "Åhhh mamma, den ska min framtida dotter få ärva. Värsta arvegodset" sa hon förtjust till mig;-)
.
. ...
På min tid bar man en sån här med "spetsen" på ryggen.
.
.
Nu för tiden ska de viras runt på detta sätt. Med "spetsen" på framsidan.
.
.
Det är så himlans roligt att virka. Jag har redan påbörjat nästa projekt. Det skall bli en varm lång skön halsduk till min Rebecca. Hoppas Rebecca blir lika glad som sin syster.
Hur det gick för Ludde och hans termosvärmare?............
Neeeej, han kunde inte alls virka visade det sig. Visst är han händig och pysslig, men virka... nope. Han får hålla sig till sina eldragningar:-)
.
Imorgon ska jag tillbaka till Kistamässan och bygga monter på nytt.
.
Undrar om en viss truckförare kommer att åka runt på mässan imorgon igen?
.
Hoppas.... för jag är väldigt taggad denna gång:)
.
Innan jag går in i nästa mässdimma som startar imorgon tänkte jag visa er hur långt jag kommit med mina virk-kreationer.
.
Jag startade i tisdags (efter att ha blivit kallad för kärring) med att virka en sjalliknande halsduk. Min mormor gjorde alltid såna och hon lärde mig att göra minisar till mina dockor.
.
Helt på fri hand, utan något mönster och med ett trettiofemårigt uppehåll har jag nu blivit färdig med min sjal-halsduk.
.
Den får värma Alexandra denna höst/vinter. Alexandra blev jätteglad över sin lilla present som mamsen knåpat ihop. "Åhhh mamma, den ska min framtida dotter få ärva. Värsta arvegodset" sa hon förtjust till mig;-)
.
. ...
På min tid bar man en sån här med "spetsen" på ryggen.
.
.
Nu för tiden ska de viras runt på detta sätt. Med "spetsen" på framsidan.
.
.
Det är så himlans roligt att virka. Jag har redan påbörjat nästa projekt. Det skall bli en varm lång skön halsduk till min Rebecca. Hoppas Rebecca blir lika glad som sin syster.
Hur det gick för Ludde och hans termosvärmare?............
Neeeej, han kunde inte alls virka visade det sig. Visst är han händig och pysslig, men virka... nope. Han får hålla sig till sina eldragningar:-)
.
Imorgon ska jag tillbaka till Kistamässan och bygga monter på nytt.
.
Undrar om en viss truckförare kommer att åka runt på mässan imorgon igen?
.
Hoppas.... för jag är väldigt taggad denna gång:)
torsdag 8 oktober 2009
Hemslöjd
Gokväll i stugorna.
. ..
Jag har suttit och knåpat med mitt virkande ett par kvällar nu. Rafs sa det och garnet tog slut. Typiskt. Halsduken är ju inte klar.
.
Det är jättekul att virka. Rogivande och mysigt. Rena rama terapin faktiskt. Varför har jag inte virkat de senaste 35 åren???
.
Ludde är helimpad.
.
"Hur kommer det sig att du kan sånt där?" Frågade han mig förvånat.
.
Jo jag satt hos min mormor varje kväll när jag var liten. Min mormor lärde mig att virka plagg och små filtar till mina dockor.
.
"Men det var ju för jättelänge sedan. Hur kan du komma ihåg hur man gör?"
.
Det är väl som att cykla antar jag. Har man en gång lärt sig det så sitter det i ryggmärgen liksom.
.
"Jag kan också virka!"
.
Va! Kan du??? Det har du inte berättat för mig.
.
"Jag ska virka mig en termosvärmare och då snackar vi inte termos man har kaffe i utan termosen i brallan"
.
Eeeeh, joråsåatteeee... Virka du dig en "termosvärmare" Jag köper dig lite rosa garn till den imorgon;)
.
.
Nu får mitt handarbete snällt vänta till jag köpt hem mer garn.
.
Appropå hantverk.
.
Jag har en vän. En branchkollega som säljer smarriga kex. Lotta är en hejare på pyssel och fix och har under alla år jag känt henne berättat om hur hon tillbringar sina lediga stunder på landet pysslandes med sin hobby.
,
Nu har Lotta utvecklat sin hobby och skapat sig en liten nätbutik. Det tycker jag är hur cool som helst. Tänk att kunna sitta och pyssla med det man tycker om och skapa sig en affärsrörelse på det!
.
Lottas grejer går åt det lantliga och shabby chiciga hållet. Det är jättefint tycker jag även fast jag egentligen inte alls har den stilen hemma.
.
Jag har beställt två saker av henne. Två saker som jag bett att få lite nertonade från det shabby chic aktiga för att passa in hos mig.
.
Jag kan inte avslöja vad jag beställt ännu för den ena grejen är till "någon" som fyller år snart och denna "någon" vet jag kikar in här titt som tätt. Jag vill att det ska bli en överaskning:)
.
Nästa vecka någongång kan jag visa vad det är Lotta gjort åt mig och till "någon"
.
Lottas hemsida heter Fantasiahantverk och om ni klickar på den röda texten kommer ni dit.
....
För er som undrar hur det gick med mongot igår kan jag berätta att jag desvärre inte stötte på honom. Jag hade tokladdat för en "rematch" men gick tyvärr bet.
.
Synd för mig och tur för honom;-)
.
Nä, i brist på "rematch" mot mongot, hantarbete och något vettigt att kika på på tv tänker jag nu istället ge gubben med "termosen" en omgång..... kärlek;-)
.
Det ni!
. ..
Jag har suttit och knåpat med mitt virkande ett par kvällar nu. Rafs sa det och garnet tog slut. Typiskt. Halsduken är ju inte klar.
.
Det är jättekul att virka. Rogivande och mysigt. Rena rama terapin faktiskt. Varför har jag inte virkat de senaste 35 åren???
.
Ludde är helimpad.
.
"Hur kommer det sig att du kan sånt där?" Frågade han mig förvånat.
.
Jo jag satt hos min mormor varje kväll när jag var liten. Min mormor lärde mig att virka plagg och små filtar till mina dockor.
.
"Men det var ju för jättelänge sedan. Hur kan du komma ihåg hur man gör?"
.
Det är väl som att cykla antar jag. Har man en gång lärt sig det så sitter det i ryggmärgen liksom.
.
"Jag kan också virka!"
.
Va! Kan du??? Det har du inte berättat för mig.
.
"Jag ska virka mig en termosvärmare och då snackar vi inte termos man har kaffe i utan termosen i brallan"
.
Eeeeh, joråsåatteeee... Virka du dig en "termosvärmare" Jag köper dig lite rosa garn till den imorgon;)
.
.
Nu får mitt handarbete snällt vänta till jag köpt hem mer garn.
.
Appropå hantverk.
.
Jag har en vän. En branchkollega som säljer smarriga kex. Lotta är en hejare på pyssel och fix och har under alla år jag känt henne berättat om hur hon tillbringar sina lediga stunder på landet pysslandes med sin hobby.
,
Nu har Lotta utvecklat sin hobby och skapat sig en liten nätbutik. Det tycker jag är hur cool som helst. Tänk att kunna sitta och pyssla med det man tycker om och skapa sig en affärsrörelse på det!
.
Lottas grejer går åt det lantliga och shabby chiciga hållet. Det är jättefint tycker jag även fast jag egentligen inte alls har den stilen hemma.
.
Jag har beställt två saker av henne. Två saker som jag bett att få lite nertonade från det shabby chic aktiga för att passa in hos mig.
.
Jag kan inte avslöja vad jag beställt ännu för den ena grejen är till "någon" som fyller år snart och denna "någon" vet jag kikar in här titt som tätt. Jag vill att det ska bli en överaskning:)
.
Nästa vecka någongång kan jag visa vad det är Lotta gjort åt mig och till "någon"
.
Lottas hemsida heter Fantasiahantverk och om ni klickar på den röda texten kommer ni dit.
....
För er som undrar hur det gick med mongot igår kan jag berätta att jag desvärre inte stötte på honom. Jag hade tokladdat för en "rematch" men gick tyvärr bet.
.
Synd för mig och tur för honom;-)
.
Nä, i brist på "rematch" mot mongot, hantarbete och något vettigt att kika på på tv tänker jag nu istället ge gubben med "termosen" en omgång..... kärlek;-)
.
Det ni!
tisdag 6 oktober 2009
Kärring vs Mongo
Idag har jag byggt monter inför mässan imorgon. Det går till så på mitt jobb. Vi bygger monter själva. Sedan står vi i montern under mässdagarna och snackar tungan gul och blå för att sedan plocka ihop det hela igen.
.
Mitt jobb är varierande minst sagt.
.
Någon gång under monterbyggnationen rök jag ihop med en truckförare anställd på Kistamässan. Vad det hela handlade om och huruvida vem som hade rätt eller fel lämnar jag därhän. Poängen med det jag vill ha sagt ikväll är det som uttrycktes.
.
Truckmänniskan var en kille. En yngre förmåga kan vi säga. I slutet av vår kontrovers kallade fanskapet mig plötsligt "jävla kärring" Fattar ni? KÄRRING!
Under normala förhållanden, har jag inga som helst problem med argumentationer eller ordbataljer. Lätt som en jäkla plätt kan jag golva vem som helst med en vass replik eller med en kolsvart blick.
.
Jag skulle tom kunnat golva pojkfan med mina hormonstinna ådriga lökar. Ett liten schwung bara rätt över nyllet och han hade legat på golvet gråtandes efter mamma.
.
Idag var tydligen ingen bra dag. Ingen bra dag alls för en hormonell, förvirrad, svullen-i-pattarna, lite fundersam över kroppsfenomenen liten människa som jag.
.
Idag var ingen bra dag att bli kallad kärring. Jag blev helt paralyserad.
.
Jag stirrade häpet på snubben och, och, och, och plötsligt replikerade jag allt vad jag kunde med ett rungande.....håll i er nu....
.
"Mongo"
.
Oj vad han sket ner sig. NOT.
Oj vad han sprang hem tll mamma och gömde sig. NOT.
Oj, vad ägd han blev. NOT.
.
Efteråt blev jag ståendes en bra stund med mina tankar. Shit, jag hade tagit illa vid mig. Vadå kärring?
.
En leverantörskompis dök upp och frågade hur det var. Jag svarade att jag just blivit kallad kärring av truckföraren. Leverantörskompisen ville väl bara väl och tröstade mig med följande ord. " Maria, bry dig inte om det. Dagens ungdomar har ingen respekt för de äldre"
.
Tack ska du ha leverantörskompis. Det var precis vad jag behövde höra just nu när jag befinner mig i en fas jag inte riktigt köpt ännu.
.
Då jag var klar med mitt monterbyggande åkte jag in till stan för att tröst shoppa mig lite.
.
Jag kikade efter jeans. Hittade inga. De hade för stora fickor med grejer på eller en massa annat tjafs. Jag kikade efter någon fin tröja. Hittade ingen. Det var märkliga mönster på dem och märkligt assymetriska i formerna. Jag kollade efter skor. Fanns massvis... med nitar och grejs på. Usch.... tycker jag tydligen numera.
.
Plötsligt fann jag mig själv på plan tre på NK. På sy och tyg avdelningen.
.
Jag fick blodsmak i käften över den märkliga ingivelsen som flög i mig.
.
Där stod jag framför en hylla med tusen glada färger på lika många garnnystan. Jag kikade runt i garnavdelningen. Jag räknade in damerna med pälsmössa. Tre stycken. Vilka kan tänkas jobba på en sån här avdelning då? Ja inga små brudar som skuttar omkring i tights med dragkedjor vid anklarna och assymetriska långa tröjor med märkliga mönster iaf.
.
Här kände jag mig nöjd. Jag kände mig tillfreds. Här var jag allt annat än kärring. Kom hit och kalla mig kärring nu om du törs truckförare sa jag tyst till mig själv. HA!
.
.
Jag shoppade på NK det gjorde jag....
.
.
Jag köpte mig två garnbollar och en virknål. Nu jävlars ska det virkas halsduk här. Det är tydligen lite modernt nu. Att virka sin egen halsduk alltså.... det har jag läst i någon tidning.
.
Nu ska jag sätta mig i gungstolen och virka. Jag ska virka, virka, virka och under tiden som jag virkar ska jag öva på några fina ramsor jag kan ta till om utifallatt jag skulle råka bumpa in i truckföraren i morgon igen.
.
.
Kärring...jag? Nehejdu ditt Mongo!
.
Mitt jobb är varierande minst sagt.
.
Någon gång under monterbyggnationen rök jag ihop med en truckförare anställd på Kistamässan. Vad det hela handlade om och huruvida vem som hade rätt eller fel lämnar jag därhän. Poängen med det jag vill ha sagt ikväll är det som uttrycktes.
.
Truckmänniskan var en kille. En yngre förmåga kan vi säga. I slutet av vår kontrovers kallade fanskapet mig plötsligt "jävla kärring" Fattar ni? KÄRRING!
Under normala förhållanden, har jag inga som helst problem med argumentationer eller ordbataljer. Lätt som en jäkla plätt kan jag golva vem som helst med en vass replik eller med en kolsvart blick.
.
Jag skulle tom kunnat golva pojkfan med mina hormonstinna ådriga lökar. Ett liten schwung bara rätt över nyllet och han hade legat på golvet gråtandes efter mamma.
.
Idag var tydligen ingen bra dag. Ingen bra dag alls för en hormonell, förvirrad, svullen-i-pattarna, lite fundersam över kroppsfenomenen liten människa som jag.
.
Idag var ingen bra dag att bli kallad kärring. Jag blev helt paralyserad.
.
Jag stirrade häpet på snubben och, och, och, och plötsligt replikerade jag allt vad jag kunde med ett rungande.....håll i er nu....
.
"Mongo"
.
Oj vad han sket ner sig. NOT.
Oj vad han sprang hem tll mamma och gömde sig. NOT.
Oj, vad ägd han blev. NOT.
.
Efteråt blev jag ståendes en bra stund med mina tankar. Shit, jag hade tagit illa vid mig. Vadå kärring?
.
En leverantörskompis dök upp och frågade hur det var. Jag svarade att jag just blivit kallad kärring av truckföraren. Leverantörskompisen ville väl bara väl och tröstade mig med följande ord. " Maria, bry dig inte om det. Dagens ungdomar har ingen respekt för de äldre"
.
Tack ska du ha leverantörskompis. Det var precis vad jag behövde höra just nu när jag befinner mig i en fas jag inte riktigt köpt ännu.
.
Då jag var klar med mitt monterbyggande åkte jag in till stan för att tröst shoppa mig lite.
.
Jag kikade efter jeans. Hittade inga. De hade för stora fickor med grejer på eller en massa annat tjafs. Jag kikade efter någon fin tröja. Hittade ingen. Det var märkliga mönster på dem och märkligt assymetriska i formerna. Jag kollade efter skor. Fanns massvis... med nitar och grejs på. Usch.... tycker jag tydligen numera.
.
Plötsligt fann jag mig själv på plan tre på NK. På sy och tyg avdelningen.
.
Jag fick blodsmak i käften över den märkliga ingivelsen som flög i mig.
.
Där stod jag framför en hylla med tusen glada färger på lika många garnnystan. Jag kikade runt i garnavdelningen. Jag räknade in damerna med pälsmössa. Tre stycken. Vilka kan tänkas jobba på en sån här avdelning då? Ja inga små brudar som skuttar omkring i tights med dragkedjor vid anklarna och assymetriska långa tröjor med märkliga mönster iaf.
.
Här kände jag mig nöjd. Jag kände mig tillfreds. Här var jag allt annat än kärring. Kom hit och kalla mig kärring nu om du törs truckförare sa jag tyst till mig själv. HA!
.
.
Jag shoppade på NK det gjorde jag....
.
.
Jag köpte mig två garnbollar och en virknål. Nu jävlars ska det virkas halsduk här. Det är tydligen lite modernt nu. Att virka sin egen halsduk alltså.... det har jag läst i någon tidning.
.
Nu ska jag sätta mig i gungstolen och virka. Jag ska virka, virka, virka och under tiden som jag virkar ska jag öva på några fina ramsor jag kan ta till om utifallatt jag skulle råka bumpa in i truckföraren i morgon igen.
.
.
Kärring...jag? Nehejdu ditt Mongo!
måndag 5 oktober 2009
Hormonerna spökar
Det här med hormoner alltså. Jag har en hel del fnulningar kring det ämnet och känner ett starkt behov av att skriva lite om det. Särskilt efter att just ha bevittnat Hollywoodfruarna och deras märkliga allt annat än naturliga kroppsattribut.
.
Det kanske är på sin plats att varna känsliga läsare och kanske de få manliga som eventuellt kikar in här för det som jag kan komma att skriva här lite sådär spontant och hormonpåverkat.
Jo jag funderar på hur det egentligen kan tänkas vara. Det här med hormoner alltså. När man var tonåring hände det ju ett och annat med kroppen. Jag var väldigt sen i puberteten. Eller kanske inte förresten. Många i min klass var nog väldigt tidiga och gjorde så att det kändes väldigt sent för mig.
Det vore ju lite ironiskt om jag nu skulle varit sen in i puberteten och sedan tidig in i klimakteriet liksom. Fast det skulle inte förvåna mig om så vore fallet med mig. När det gäller mig kan allt möjligt märkligt ske.
I min klass i trean hade de flesta redan tuttar. Särkilt en tjej. Hon hade större än fröken Lenas. Alla hade börjat få små knappar och den där tjejen meloner. Hos mig fanns det inte en enda antydan till att något ens var på gång.
Hela mellanstadiet var en plåga för mig. En efter en fick de mens. Alla fick mens utom jag. I slutet av mellanstadiet hade alla tjejer fått både mens, tuttar och hår på mufflan. Alla utom jag. Alla luktade mysko tonårssvett men inte jag. Jag ville också lukta svett.
Jag var jätteledsen. Så ledsen under mellanstadiet var jag att jag inte ens iddes delta på gymnastiken. Kommer ihåg att jag ofta grät mig till söms över orättvisan att jag minsann inte begåvats med tuttar och mens som dom andra flickorna i klassen.
Visst måste det varit så att alla i min klass var tidiga? När jag tänker efter är man tretton när man börjar högstadiet och det var just där under högstadieåren som mina hormoner vaknade till liv. En efter en. Ömma pattknappar, mens, spridda hårstrån på mufflan och svettlukt.
Undrar hur det är för mina gamla mellanstadie kamrater idag? Undrar hur hon med melonerna i trean ser ut och mår idag?
Hursom helst. Det var då. Nu är nu.
Jag själv verkar alltså ha inlett min klimakterieresa. 44 år ung. Tydligen så är det en process som tar ett tag. Ganka logiskt egentligen. Kroppen är väl inte skapt att reproducera vid min ålder och kanske är det därför hormonerna tacklar av en efter en.
Precis som de startade upp en gång i tiden under högstadiet en efter en tacklar de också av en efter en.
Det jag undrar är hur fullmånen kan ha med detta att göra. Jag är övertygad om att månen har ett finger med i mitt pågående hormonspel just nu. Det är inte så att jag ligger och ylar och morrar med fradga i mungipan nätterna genom. Nej, mina symptom är lite mer kroppsliga om en så säger. Pirr i kroppen. Drag i äggstocken. Krypning under skinnet och svullna tuttar.
Ikväll är mina rattar större än någonsin. Jag skulle vilja påstå att jag har ett "all time high record" på gång. Inte ens när jag ammade mina flickor var de så här fläskiga.
Jag snackar stora lökar med läskiga ådror på. Stora feta ådror som löper längs med sidorna. Såna där ådror som kan vara sexiga på en manlig hantverkares underarm. Eller så där läckert sexiga som på en trikarpenis.
Såna ådror snackar jag om här. PÅ MINA LÖKAR! Ont gör det också. Så in i bomben. För er som kanske börjar undra lite här....NEJ jag är inte gravid. Verkligen inte. Detta fenomen beror på annat. Det bara känner jag.
Till saken hör att jag inte alls gillar stora lökar. De skrämmer mig. Jag har hellre små fjuttiga utmärglade taxöron (som jag haft i alla år efter ammandet av mina döttrar) än dessa två ådriga skräcködlor till rattar jag plötsligt blivit ett med. Kanske tycker jag det är läskigt med stora lökar eftersom jag aldrig haft dem. Inte heller har jag någonsin önskat mig några. Nu har jag plötsligt det. Hujedamej!
Nu vet jag att flertalet av er tjejer som läser här är yngre än mig. Men några av er sitter säkert på riktigt bra tips, lite ideer, lite huskurer familjekurer som ni hört de äldre generationerna tala om hemma hos er. Kanske kan era tips lindra mina plötsliga besvär.
Jag bara säger såhär...Give it to me girls!
Ge mig allt ni har. Hör en desperado som lider ont av sina ådriga pattar. Ring en farmor, mormor morsa. Fråga dem hur de gjorde/gör åt saken.
Kanske det finns gamla beprövade huskurer ute i stugorna som fungerar. Vad vet jag?
Sånt som att "kleta grisblod på dörrposten och snurra tre varv motsols på en ben sjungandes halelujah" Eller kanske lite mer vanliga kurer som att doppa korv i honung eller nåt.
Alla tips tages emot tacksamt.
.
Det kanske är på sin plats att varna känsliga läsare och kanske de få manliga som eventuellt kikar in här för det som jag kan komma att skriva här lite sådär spontant och hormonpåverkat.
Jo jag funderar på hur det egentligen kan tänkas vara. Det här med hormoner alltså. När man var tonåring hände det ju ett och annat med kroppen. Jag var väldigt sen i puberteten. Eller kanske inte förresten. Många i min klass var nog väldigt tidiga och gjorde så att det kändes väldigt sent för mig.
Det vore ju lite ironiskt om jag nu skulle varit sen in i puberteten och sedan tidig in i klimakteriet liksom. Fast det skulle inte förvåna mig om så vore fallet med mig. När det gäller mig kan allt möjligt märkligt ske.
I min klass i trean hade de flesta redan tuttar. Särkilt en tjej. Hon hade större än fröken Lenas. Alla hade börjat få små knappar och den där tjejen meloner. Hos mig fanns det inte en enda antydan till att något ens var på gång.
Hela mellanstadiet var en plåga för mig. En efter en fick de mens. Alla fick mens utom jag. I slutet av mellanstadiet hade alla tjejer fått både mens, tuttar och hår på mufflan. Alla utom jag. Alla luktade mysko tonårssvett men inte jag. Jag ville också lukta svett.
Jag var jätteledsen. Så ledsen under mellanstadiet var jag att jag inte ens iddes delta på gymnastiken. Kommer ihåg att jag ofta grät mig till söms över orättvisan att jag minsann inte begåvats med tuttar och mens som dom andra flickorna i klassen.
Visst måste det varit så att alla i min klass var tidiga? När jag tänker efter är man tretton när man börjar högstadiet och det var just där under högstadieåren som mina hormoner vaknade till liv. En efter en. Ömma pattknappar, mens, spridda hårstrån på mufflan och svettlukt.
Undrar hur det är för mina gamla mellanstadie kamrater idag? Undrar hur hon med melonerna i trean ser ut och mår idag?
Hursom helst. Det var då. Nu är nu.
Jag själv verkar alltså ha inlett min klimakterieresa. 44 år ung. Tydligen så är det en process som tar ett tag. Ganka logiskt egentligen. Kroppen är väl inte skapt att reproducera vid min ålder och kanske är det därför hormonerna tacklar av en efter en.
Precis som de startade upp en gång i tiden under högstadiet en efter en tacklar de också av en efter en.
Det jag undrar är hur fullmånen kan ha med detta att göra. Jag är övertygad om att månen har ett finger med i mitt pågående hormonspel just nu. Det är inte så att jag ligger och ylar och morrar med fradga i mungipan nätterna genom. Nej, mina symptom är lite mer kroppsliga om en så säger. Pirr i kroppen. Drag i äggstocken. Krypning under skinnet och svullna tuttar.
Ikväll är mina rattar större än någonsin. Jag skulle vilja påstå att jag har ett "all time high record" på gång. Inte ens när jag ammade mina flickor var de så här fläskiga.
Jag snackar stora lökar med läskiga ådror på. Stora feta ådror som löper längs med sidorna. Såna där ådror som kan vara sexiga på en manlig hantverkares underarm. Eller så där läckert sexiga som på en trikarpenis.
Såna ådror snackar jag om här. PÅ MINA LÖKAR! Ont gör det också. Så in i bomben. För er som kanske börjar undra lite här....NEJ jag är inte gravid. Verkligen inte. Detta fenomen beror på annat. Det bara känner jag.
Till saken hör att jag inte alls gillar stora lökar. De skrämmer mig. Jag har hellre små fjuttiga utmärglade taxöron (som jag haft i alla år efter ammandet av mina döttrar) än dessa två ådriga skräcködlor till rattar jag plötsligt blivit ett med. Kanske tycker jag det är läskigt med stora lökar eftersom jag aldrig haft dem. Inte heller har jag någonsin önskat mig några. Nu har jag plötsligt det. Hujedamej!
Nu vet jag att flertalet av er tjejer som läser här är yngre än mig. Men några av er sitter säkert på riktigt bra tips, lite ideer, lite huskurer familjekurer som ni hört de äldre generationerna tala om hemma hos er. Kanske kan era tips lindra mina plötsliga besvär.
Jag bara säger såhär...Give it to me girls!
Ge mig allt ni har. Hör en desperado som lider ont av sina ådriga pattar. Ring en farmor, mormor morsa. Fråga dem hur de gjorde/gör åt saken.
Kanske det finns gamla beprövade huskurer ute i stugorna som fungerar. Vad vet jag?
Sånt som att "kleta grisblod på dörrposten och snurra tre varv motsols på en ben sjungandes halelujah" Eller kanske lite mer vanliga kurer som att doppa korv i honung eller nåt.
Alla tips tages emot tacksamt.
Om vår altan
Jag är en riktig faktafikus. Tycker det är roligt att veta efter ett projekt hur mycket material som gått åt. Hur många skruv som skruvats, hur många metrar som sågats, hur många hål som grävts för plintar. Hur många timmar det lagts ner och en massa massa väldans mycke massa annat. Jag gillar all slags fakta utom det fakto vad det kostat. Den informationen vill jag helst slippa:)
.
Min make däremot är en jäkel på att hålla track på vad allt kostar. Han berättar gärna och ofta för mig vad saker och ting kostar. Jag, jag lyssnar intresserat och duktigt med ett förståndigt "jag förstår" uttryck i mitt fejs. Men jag erkänner här och nu att just den informationen schvischar lika snabbt ut genom det ena örat via det andra precis lika fort som min lön ibland kan försvinna då jag befinner mig i rätt butik när jag är på rätt humör:)
.
Vi är olika jag och min make det är vi. Tur är väl det. Hur skulle vi annars få bitarna att gå ihop?
.
Jag har länge velat göra ett inlägg som bokslut på altanen och dess arbete och all dess materialåtgång. Dels för att jag tycker själv att det är roligt att spara här på bloggen. Dels även för att det kanske intresserar någon annan.
.
Håll i er nu. Här kommer värsta faktaorgien:)
.
Materialåtgång till Lundins altan byggd våren/sommaren 2009:
1. 28 fp byggcement a 25 kg.
2. 3 st OSB skivor (gjutformar)
3. 10 st gjutrör 150 mm
4. 20 st gjutrör 200 mm
5. 36 st stolpskor
6. 42 st balkskor
7. 80 st vinkeljärn
8. 10 st plattjärn
9. 12.5 löpmeter slipers
10. 111 löpmeter 45x195 tryckimp
11. 348 löpmeter 45x145 tryckimp
12. 45 löpmeter 45x95 tryckimp
13. 4 löpmeter 45x45 tryckimp
14. 1450 löpmeter 34x145 tryckimp (själva trallen)
15. 87 löpmeter 24x145 tryckimp (räfflat till trapporna)
16. 80 löpmeter 70x70 tryckimp (stolpar)
17. 56 löpmeter 34x120 tryckimp (handledare)
18. 602 löpmeter 22x45 råplan (staketpinne)
19. 2 st formplyfa
20. 10 st vagnstycken (trappor)
21. 50 st fasadplugg (fur torx 40)
22. 26 frp trallskruv 4.8x75 turbo (6500 st)
.
Sedan har det även gått åt ett x antal och meter och liter av.... Fransk träskruv, träskruv, muttrar M8, brickor 8mm, M8x75, ankarskruvar. (Samtligt rostfritt) Målarfärg. Samt fiberduk.
.
Blanda ihop samtliga ingredienser ovan. Tillsätt blod svett och tårar duktigt rågat. En stor fet nypa sjujäkla tålamod. Massvis med energi. Två hinkar skrik och frustration. En jävlans massa timmar. Låt en materialkåt elektriker gå loss med sin gebit (läs min gubbe) Lägg därtill ett halvt bolag lite drygt med pilsner. Lite kul grannar. Lite piff här, lite piff där.
.
Låt puttra en hel vår och en halv sommar och voila....
.
.
Före.
.
Efter.
.
Behövde kanske inte skriva före och efter men det kändes så bra;-)
.
Min make däremot är en jäkel på att hålla track på vad allt kostar. Han berättar gärna och ofta för mig vad saker och ting kostar. Jag, jag lyssnar intresserat och duktigt med ett förståndigt "jag förstår" uttryck i mitt fejs. Men jag erkänner här och nu att just den informationen schvischar lika snabbt ut genom det ena örat via det andra precis lika fort som min lön ibland kan försvinna då jag befinner mig i rätt butik när jag är på rätt humör:)
.
Vi är olika jag och min make det är vi. Tur är väl det. Hur skulle vi annars få bitarna att gå ihop?
.
Jag har länge velat göra ett inlägg som bokslut på altanen och dess arbete och all dess materialåtgång. Dels för att jag tycker själv att det är roligt att spara här på bloggen. Dels även för att det kanske intresserar någon annan.
.
Håll i er nu. Här kommer värsta faktaorgien:)
.
Materialåtgång till Lundins altan byggd våren/sommaren 2009:
1. 28 fp byggcement a 25 kg.
2. 3 st OSB skivor (gjutformar)
3. 10 st gjutrör 150 mm
4. 20 st gjutrör 200 mm
5. 36 st stolpskor
6. 42 st balkskor
7. 80 st vinkeljärn
8. 10 st plattjärn
9. 12.5 löpmeter slipers
10. 111 löpmeter 45x195 tryckimp
11. 348 löpmeter 45x145 tryckimp
12. 45 löpmeter 45x95 tryckimp
13. 4 löpmeter 45x45 tryckimp
14. 1450 löpmeter 34x145 tryckimp (själva trallen)
15. 87 löpmeter 24x145 tryckimp (räfflat till trapporna)
16. 80 löpmeter 70x70 tryckimp (stolpar)
17. 56 löpmeter 34x120 tryckimp (handledare)
18. 602 löpmeter 22x45 råplan (staketpinne)
19. 2 st formplyfa
20. 10 st vagnstycken (trappor)
21. 50 st fasadplugg (fur torx 40)
22. 26 frp trallskruv 4.8x75 turbo (6500 st)
.
Sedan har det även gått åt ett x antal och meter och liter av.... Fransk träskruv, träskruv, muttrar M8, brickor 8mm, M8x75, ankarskruvar. (Samtligt rostfritt) Målarfärg. Samt fiberduk.
.
Blanda ihop samtliga ingredienser ovan. Tillsätt blod svett och tårar duktigt rågat. En stor fet nypa sjujäkla tålamod. Massvis med energi. Två hinkar skrik och frustration. En jävlans massa timmar. Låt en materialkåt elektriker gå loss med sin gebit (läs min gubbe) Lägg därtill ett halvt bolag lite drygt med pilsner. Lite kul grannar. Lite piff här, lite piff där.
.
Låt puttra en hel vår och en halv sommar och voila....
.
Ett stycke altan på 150 kvm blir nygräddad och färdig att kalasa på.
.
.
Före.
.
Efter.
.
Behövde kanske inte skriva före och efter men det kändes så bra;-)
Min status
Hej där,
.
jag har varit "offline" under en hel vecka nu. Det känns sådär... Jag saknar mitt bloggande det gör jag, men tycker även att små pauser kan vara ganska så sköna.
.
Min dator är lite knepig. Den jävlas med mig. Även min mobiltelefon håller på att kajka ur. Vet inte vad det är med mig och teknik. Vi är inte kompartibla helt enkelt.
.
Just nu har jag skitmycket att göra på jobbet. Det är alltid så på hösten. En massa mässor och så. Kommer hem och är svintrött om kvällarna. Någon ork för bloggande har jag inte haft.
.
I veckan har jag även hjälpt barnen med flytt. Trots att de inte bor i några stora slott så är ändå en flytt alltid en flytt. Särskilt när det flyttas från femte våningen utan hiss!
.
Ja och så har jag min kära grannfru AnnSofie som har gett sig fan på att vi ska hålla vårt tränande flytande. Hade det inte varit för henne hade jag skjutit upp tränandet något. Nu drar hon med mig på "spinning" "Body pump" "Core träning" och annat i parti och minut.
.
Varenda muskelhelvete har fått sig en omgång och träningsvärken har inte varit att leka med kan jag säga. Till och med mumindalen har varit helt söndertrasad. Fast det beror nog bara på den hårda sadeln när vi spinnar. Måste införskaffa en såndär portabel siliconsits om jag skall fortsätta cyklandet.
.
Vi har haft fullmåne under helgen åxå. Inget jag har reagerat på förr men denna gång har det hänt saker i min kropp. Jag har haft svårt att sova. Mina lökar har växt minst två storlekar. Det kryper i kroppen och den känns inte som min längre. Jag vill liksom krypa ur den eller rättare sagt klä av mig den för den känns allt annat än bekväm.... och då blandar jag INTE ihop det med träningsvärken. Nej, det här var något nytt. Jag har aldrig någonsin förr känt det så här.
.
Var tvungen att fråga min mamma om det här och hon svarade mig med kärleksfullt leende att ....
.
"ja du, .... nu är du nog där. Du är ju trots allt snart 45 år. Inte purfärsk direkt. Nu börjar dina hormoner spöka för dig. Jag själv var i din ålder när det började och när och om och hur sånt där startar är ganska ärftligt"
.
Jahapp, nu har jag tydligen påbörjat resan som kallas klimakteriet då!?
.
På hemmafronten har det inte hänt så mycket. Alexandra har haft en hel del matcher på hemmaplan de senaste helgerna som vi självklart tittat på och det har gjort att det vi skulle behövt göra hemmavid har blivit lidande.
.
Det här känns konstigt att säga men... det skall bli riktigt skönt med de kommande helgerna som har bortamatcher på agendan. På så sätt kan vi få lite gjort här hemma. Vi har fortfarande garaget och förrådet att göra klart och det har vi faktiskt tänkt färdigställa nu i höst. Om vi lyckas med det återstår att se.
.
Allt mitt pysslande med mina fina stenar har jag lagt på is så länge. Jag får se hur jag gör med det. Antingen får jag ett ryck rätt vad det är eller så låter jag det vara till våren och på så sätt har jag något kul att se fram emot istället.
.
Det var min status för nu....
.
Nu vet ni att jag har mycket med jobbet. Att jag tränar för fullt med AnnSofie, och att jag kämpar med mina hormoner och försöker lära känna min kropp ännu en gång.
.
Kommer igen.
.
jag har varit "offline" under en hel vecka nu. Det känns sådär... Jag saknar mitt bloggande det gör jag, men tycker även att små pauser kan vara ganska så sköna.
.
Min dator är lite knepig. Den jävlas med mig. Även min mobiltelefon håller på att kajka ur. Vet inte vad det är med mig och teknik. Vi är inte kompartibla helt enkelt.
.
Just nu har jag skitmycket att göra på jobbet. Det är alltid så på hösten. En massa mässor och så. Kommer hem och är svintrött om kvällarna. Någon ork för bloggande har jag inte haft.
.
I veckan har jag även hjälpt barnen med flytt. Trots att de inte bor i några stora slott så är ändå en flytt alltid en flytt. Särskilt när det flyttas från femte våningen utan hiss!
.
Ja och så har jag min kära grannfru AnnSofie som har gett sig fan på att vi ska hålla vårt tränande flytande. Hade det inte varit för henne hade jag skjutit upp tränandet något. Nu drar hon med mig på "spinning" "Body pump" "Core träning" och annat i parti och minut.
.
Varenda muskelhelvete har fått sig en omgång och träningsvärken har inte varit att leka med kan jag säga. Till och med mumindalen har varit helt söndertrasad. Fast det beror nog bara på den hårda sadeln när vi spinnar. Måste införskaffa en såndär portabel siliconsits om jag skall fortsätta cyklandet.
.
Vi har haft fullmåne under helgen åxå. Inget jag har reagerat på förr men denna gång har det hänt saker i min kropp. Jag har haft svårt att sova. Mina lökar har växt minst två storlekar. Det kryper i kroppen och den känns inte som min längre. Jag vill liksom krypa ur den eller rättare sagt klä av mig den för den känns allt annat än bekväm.... och då blandar jag INTE ihop det med träningsvärken. Nej, det här var något nytt. Jag har aldrig någonsin förr känt det så här.
.
Var tvungen att fråga min mamma om det här och hon svarade mig med kärleksfullt leende att ....
.
"ja du, .... nu är du nog där. Du är ju trots allt snart 45 år. Inte purfärsk direkt. Nu börjar dina hormoner spöka för dig. Jag själv var i din ålder när det började och när och om och hur sånt där startar är ganska ärftligt"
.
Jahapp, nu har jag tydligen påbörjat resan som kallas klimakteriet då!?
.
På hemmafronten har det inte hänt så mycket. Alexandra har haft en hel del matcher på hemmaplan de senaste helgerna som vi självklart tittat på och det har gjort att det vi skulle behövt göra hemmavid har blivit lidande.
.
Det här känns konstigt att säga men... det skall bli riktigt skönt med de kommande helgerna som har bortamatcher på agendan. På så sätt kan vi få lite gjort här hemma. Vi har fortfarande garaget och förrådet att göra klart och det har vi faktiskt tänkt färdigställa nu i höst. Om vi lyckas med det återstår att se.
.
Allt mitt pysslande med mina fina stenar har jag lagt på is så länge. Jag får se hur jag gör med det. Antingen får jag ett ryck rätt vad det är eller så låter jag det vara till våren och på så sätt har jag något kul att se fram emot istället.
.
Det var min status för nu....
.
Nu vet ni att jag har mycket med jobbet. Att jag tränar för fullt med AnnSofie, och att jag kämpar med mina hormoner och försöker lära känna min kropp ännu en gång.
.
Kommer igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
