Min lilla Beccis

När vi gjorde klart tvättstugan i mellandagarna packade vi även äntligen upp de sista flyttkartongerna. I den ena kartongen fanns mina pysselgrejer och två album som jag gjorde till Rebecca när hon tog studenten 2005. De är inte helt färdiga så jag bör nog ta tag i det snart.

Albumen är hennes resa genom barndomen och min tanke var att hon skulle få med sig sin barndom väl dokumenterad till sin framtid.

Jag satt och jobbade med dessa album i ett par månader innan hennes student. Det skulle bli en överraskning och det var inte lätt att smyga med det kan jag säga. Jag fick sitta halva nätterna i smyg. Plockade fram och undan alla atteraljer till pysslet massvis med gånger. På morgonen då Rebecca skulle ta studnten gick jag in till henne tidigt tidigt. Hon hade knappt kunnat sova spänd av förväntan över sin studentdag. Jag la mig brevid henne i sängen och vi bläddrade igenom albumen tilsammans. Det var nog en av de mysigaste stunderna jag haft tillsammans med min älskade dotter. Hon blev jätte glad över sin present;)

Jag ska visa er vad jag gjorde till min Rebecca. Jag har fotat lite här och där direkt på albumen, därav bildkvaliten.

På första sidan skrev jag ett brev till henne. Jag tror ni kan läsa lite om ni klickar på bilden nedan.



Sedan guidar jag liksom henne genom hennes liv.



Hon är född den 27.e Mars 1986.



Shit vad tiden har gått fort...




.

Mor och dotter..... blir nästan tårögd själv när jag ser bilderna igen.
.


.

Här var man inte direkt gammal;-) Vad hände??? Jag är yngre på bilden än vad Rebecca är idag. Hua!
.


.

Några år senare, och morsa till ännu en dotter. Man får vara glad över att figuren varit nästan densamma genom alla år!
.



.

Det bästa jag vet är att pussa mina flickor. Kommer jag att göra även när de är 70 år. Då är jag 90 och säkert tandlös hehe...
.


.

Klart det finns en pappa med. Det är inte Ludde som är pappa till Reecca. Rebeccas pappa heter Magnus, ni vet han som hjälper oss att plantera ute. Vi har en mycket sund och god relation. Men det är en helt annan story. Kan vi ta sen en annan gång;)
.

.

Ludde är plastfarsa, det har han varit sedan Rebecca var 4 år. 1992 fick Rebecca en lillasyster och Ludde sin "egen" dotter Alexandra.
.

.
En promenad med "bebisarna"
.


.

Ludde och Rebecca kom till final (innebandy) samma år. Ludde som spelare i Balrogs herrlag. Rebecca som spelare i Balrogs damlag. Det uppmärksammades av pressen. "Far och dotter spelar final efter varandra på hovet" löd rubbriken i tidningen Svenska dagbladet den där våren.
.

Rebecca blev Svensk mästare och Ludde fick nöja sig med ett silver den gången
.

.

Samma år som Rebecca fick sin lillasyrra Alexandra fick hon även en lillebror. Marcus heter han.

.

.

De tre musketörerna..ja herregud vad vi alltid klängt på varandra;-)

.

.

Det är verkligen VERKLIGEN det bästa jag vet.... att vara med mina tjejer!

.

.

Vi har varit på en himlans massa resor genom alla år. Visar bara ett axplock nu.

.

.

Viktigt med smula på kolan när solen ligger på...

.

.

Jajamensan! Spanskt blod var det här!

.

.

Syrrorna. Trots att det skiljer sex år mellan dem har de i princip alltid varit oskiljaktiga.

Även fast de haft sina egna rum har man hittat dem så här vissa morgnar.

.

I albumet har jag dokumenterat Rebeccas olika kalas.....

.

.

Skolfoton....

.

Och diverse skolavslutningar....

Många skolfoton har man ju samlat på sig fram till studenten.

Mera solsemestrar...

Blandade bilder från alla år...

.

Min största supporter när jag spelade fotboll. Hon sprang runt på läktaren och hejade på mig;-)

.

.

Sedan blev det ombytta roller. Jag blev Rebeccas största fan!

.

.

Mera solsemester.. undrar hur många resor vi gjort genom alla år???

.

.

Mera skolfoton...

.

.

Haha, det här uppslaget gillar jag. Jag och min pappa på den vänstra sidan och 20 år senare Rebecca och min pappa (morfar) på den högra sidan. Same same but different;-)

.

Vi var alla med på studentfesten....

.

Mamma fick vara med på fotona med kompisarna. Jag i mitten, fast det såg ju ni...

.

Och här tog det alltså slut. Jag skrev på den här sidan att jag skulle kompletera med bilder från sista skoldagen. Utspringet, flakbilsåket på stan, bilder från den stora mottagningen och festen vi hade hemma.

.

Av någon märklig anledning blev det bara liggande och sedan hamnade projektet i en flyttkartong, och nu sitter jag alltså här.

.

Nej, dags för mig att göra jobbet med Rebeccas studentpresent klart va! Rätt var det är är det Alexandras tur och då sitter jag där med dubbelt att göra!

Spegel,spegel...

...på väggen där brukar det ju heta.

I helgen när jag tog en av mina tusen och en promenader i huset, (Jag gör så ibland, bara går runt och filosoferar och njuter) insåg jag att vi har väldigt mycket speglar och annat man kan spegla sig i. Jag roade mig därför med att fota lite speglar och vinklar.

I vår familj har vi alltid haft en förkärlek till speglar. Kanske för att vi är tre tjejer som gillar att kolla in oss i våra lookar och outfitar, och även för att herrn i huset är något fåfäng;) Fåfäng i possitiv bemärkelse. Kanske egentligen inte fåfäng utan mer mån om sitt yttre.

Speglar är även ett effektfullt sätt att skapa rymd och intressanta vinklar i hemmet. Dessutom ser man ju mer av sitt hem via allt som speglar sig.

Nu ska jag guida er runt i vårt "spegliga" hem....

Vi börjar i dressingroomet. Självklart vill man ju ha en spegel där inne så att man kan se hur kläderna sitter.



Därför är det viktigt med en helkroppsspegel.... hela figuren vill man ju se. Från topp till tå;-)



Den här spegeln hänger på den motsatta väggen. Den är mer som ett passande "smycke" i dressingroomet än en spegel man speglar sig i. Fast ni ser ju vilken spännande effekt den ger.



I badrummet har jag och Ludde en varsin spegel. På så sätt kan vi pilla med våra face samtidigt. Och när man är vänd mot handfaten ser man ju även ut mot resten av badrummet vilket är häftigt.



Även bastudörren blir som en spegel i rätt sken. Det är ett vanligt lite rökigt glas, men det ser ändå ut som en spegel och gör badrummet än större.




Ute i den stora hallen har vi en lumigarderob där gästerna får hänga av sig. Valet på spegeldörrar var en självklarhet för att ge hallen mera rymd.




Samma spegel (lumigarderob) med en annan vinkel mot trappen.




På övervåningen bor vår solstråle Alexandra. En snart 17 årig ung kvinna som älskar kläder. Hon ville absolut ha spegeldörrar på hela sin lumigarderob som mäter tre meter. Rummet längst till vänster är hennes, och bakom dörren där skymtar hennes badrum.



Från hennes sida av övervåningen får man en annan vinkel via spegelbilden. Härifrån ser ni gästrum/arbetsrummet och en klädkammare.



Givetvis har Lillskruttan en fin spegel även i sitt badrum;-)

Sedan finns det ju annat man kan spegla sig i har jag märkt vartefter vi bott in oss......




Det här är glasskivan ovan diskbänken. Den blänker så fint och speglar övriga rummet. Finast är på kvällen då vi släcker ner och endast har värmeljus på bänken.



Granitskivan är även den som en jättespegel. Hela köket speglas i den....det ser så rent och fräscht ut.



Vad är då detta??? Jo det är vår vinkyl som på dagtid ser ut som en spegel och på kvällstid visar diskret vilka viner vi förvarar där inne.



.

Även hela köksön är som en hel blank spegel.
.

.

Här sitter vi och äter för det mesta. Alla tallrikar och uppläggningsfat speglar sig och det ser ibland ut som om man dukat dubbelt;-)
.

.

Vi har även satt en granitskiva mellan de olika nivåerna på ön och från den här vinkeln speglar sig vardagsrumsdelen.
.

.

Spegel, spegel på bänken där... hihi.
.

.

Slutligen, är detta äntligen hemma på TV4? Nej det är Lundins avstängda TV;-)

Lyktor och bling bling

Jag är en såndär såkallad allätare. Jag tror att jag gillar ALLT. Jag gör verkligen det. Det innebär att jag måste vara försiktig med det jag samlar på mig och det jag försöker skapa. Annars blir det en nedrans röra.

Just nu har jag fått "dille" på fina lyktor och saker som är i silverlook. Jag har börjat att samla på allehanda lyktor och tror visst bestämt att jag får tillägna min påbörjade samling ett eget inlägg lite senare.





Viveka på Humlebacken har en tävling där hon lottar ut just en ljuslykta. Självklart är jag med och tävlar om den superduper finfina lyktan. Vinner jag inte den ska jag ändå köpa mig en sådan. Förhoppningsvis redan under Formex mässan som jag tänker besöka. (Det är en fackmässa, men jag får gå ändå, tihi)




Mina döttrar har en enorm "fingertoppskänsla" när det gäller att veta vad mamma önskar sig i julklapp;-)

I år träffade de mitt i prick då de gav mig dessa ljuvliga silverkrukor i julklapp.




De är så vackra!



Just nu har jag vita julstjärnor i dem. Det är det enda juliga som är kvar efter julen här. Snart ska jag ut och leta efter något annat fint att ha i mina fina krukor.




Den här mojängen har jag köpt på Indiska. Jag vet inte vad man ska ha i den, men den är jättesöt som den är tycker jag.



Och det här är en av mina nya lyktor. Även den från Indiska.

Som sagt. Jag har fått dille på lyktor och "silverlook" grejer.

Shit alltså!

Jag har hur svårt som helst att komma tillbaka till bloggen. Det är inte så att jag inte vill och att jag känner mig tvingad...nej,nej absolut inte. Herregud, när jag tänker efter har jag skrivit massor med inlägg senaste tiden. Det är bara det att jag skrivit dem i mitt huvud och de har av någon märklig anledning stannat där.

Jag saknar min blogg och jag saknar att "traska" runt bland mina bloggfavoriter. Mest saknar jag "dialogen" via komentarerna. Jag vet inte vad det beror på MEN jag har skit svårt att komma igång igen!

Har flera gånger satt mig vid datorn med en inpuls och lite inspiration och jag har lika många gånger gått ifrån datorn utan att ha mäktat med att skriva ens en ynka rad.

Det verkar som om det är farligt att ta ofrivilliga pauser från bloggen. Det känns som, ju fler dagar man är utan blogg desto svårare är det att komma igen.

Nu fick jag i alla fall ett "nä nu jävlar tar du och plitar ner något, vafansomhelst bara det blir ett inlägg ryck" tack vare Vivekas senaste kommentar! Tack Viveka, du är hård, rak och ärlig. Det gillar och uppskattar jag!

Grejen är ändå den...va f*n ska jag berätta då???

Nyår är ju liksom passe. Vem fasen bryr sig om nu liksom att vi hade ett stillsamt och mysigt nyårsfirande hemma tillsammans med våra goda vänner Mika och Cecilia och deras goa kille, vår gudson Gabriel?

I söndags var jag så mätt på jul och pynt att jag tog bort hela rasket i ett huj! Vem bryr sig om det då? OCH apropå Harrys "debatt" om huruvida och när man skall ta bort julpynt säger jag bara såhär...... Jag gör precis som det behagar MIG. Vill jag inte ha granen inne ända till "när det nu va" så tar jag helt enkelt bort den! Vill andra ha sin gran fram till midsommar får de gärna ha det! Är det något att lägga energi på? Kanske för somliga, men inte för mig.

Jag har börjat arbeta igen. I onsdags åkte jag ut till Utö. Vi hade konferens i dagarna tre. Det är alltid kul att träffa sina arbetskamrater igen efter en lång härlig ledighet. Aktiviteterna var många och roliga. Vi fick laga sjurätters middagar i grupper åt varandra där vi använde nya kryddor och recept. Vi fick lära oss hur man väljer ut vin till olika maträtter, och vi fick dessutom en kurs i hur man dukar och lära oss om vett och etikett. Nu är man taggad för att gå ut på fältet igen och kränga lite varor;-)

Utö är ett vackert ställe sommartid, men jag rekomenderar INTE er att åka dit så här års. I alla fall inte om ni är frusna varelser som jag är. Burr så kallt det var.

Denna helg har även innebandyn satt igång. Igår hade tjejerna hemmamatch mot Falun. Jag satt på läktaren och tänkte på Maria. Sist tjejerna mötte Falun åkte jag med upp till Falun. Jag hälsade på hos Maria och hennes familj. Sedan följde Maria med och såg matchen. Våra tjejer vann stort borta så även igår. 10-5 blev slutresultatet.

Nu i eftermiddag möter våra tjejer Karlstad hemma. Har förberett en lasagne i ugnen. Väntar på att den skall bli klar så att jag kan åka iväg och se matchen. Planering krävs för att en annan stackare skall kunna få se matcherna:-)

Ja nu är man verkligen inne i rutinerna igen.

Hoppas att det även gäller bloggen. Att uppdatera mig hos alla er kommer att ta mig en stund. Jag kommer till er så snart jag hinner.

Jag har bara.....

Sitter på konferens och och smet in en snabbis för att se hur mina bloggissar mår. Såg att Leena hoppades att det inte hänt mig något. Så gulligt av dig Leena att tänka på mig och så oansvarit av mig att totalt nonchalera min blogg utan att förvarna innan!

Det varken meningen eller avsiktligt att vända bloggen ryggen till under mellandagarna. Det bara blev så. Vi hade det så skönt efter nyår. Vi har legat hemma och bara njutit av ledigheten. Tittat på massor med filmer, ätit gott, tassat/fisit runt i mysbrallor och bara degat!

Jag har varit på G flera gånger att skriva ett inlägg men inte känt att jag har haft något direkt att berätta.

Verkligheten kom dock ikapp som en stor fet smäl på käften tisdag natt då jag kom på att jag skulle infinna mig i Sussen (sthlm) dagen därpå kl 9.00 för att resa ut med båt till Utö för konferens.

Nu sitter jag alltså här och skriver olovandes;-) och försöker lyssna på vad de säger därframme samtidigt som jag försöker uttrycka mig här. Har ingen aning om vad jag håller på att plita ner faktiskt................


Bara så ni vet, jag mår bra. Jag har tänkt mycket på er mina bloggvänner. Jag har givetvis undrat hur era julledigheter varit och jag blir galet glad över att ni skriver så fina kommentarer och vill att jag skall komma tillbaka! Det värmer:-)

Imorgon är jag tillbaka på fastlandet igen!

Ps. Jag tog bort allt som har med jul att göra i söndags;-) Ds