Jo men visst...

Gissa vem som fick premiärduscha på morsdag?
.

..
Och dessutom premiärbada på sin födelsedag?
.

.
Jomenvisst..........Jag såklart!
.
Helgen har varit underbar, fantastisk och härlig på miljoners sätt och vis. Just nu är jag dundertrött och imorgon ska jag iväg och jobba på en sån där golfgrej igen.
.
Visar helgens bravader imorgon kväll.
.
Hur mycket jag fyller? Tjugotvå plus moms;-)

Medan han sov

Bloggade jag. Egentligen bloggar jag nu. I skrivande stund. Medan han sover, men när det här inlägget är klart blir det bloggade jag, medan han sov. Förut alltså.
.
Så, medan han sov bloggade jag. Capisch!

Vilken lustig dag det varit. Ludde gick upp tidigt. Väldigt tidigt och började mata på med sin el. Jag själv drog till Trosa, världens ände enligt Trosianerna för kundbesök och lunch och mera kundbesök.
.
När jag kom hem på eftermiddagen hade inte min man ätit på hela dagen. Inget som förvånade mig förvisso, men det gör mig arg ändå. Måste en annan stå brevid då han ångar på och mata eller? Jo så är det!
.
Fick slänga mig på spisen och snabbt svänga ihop en smarrig man-tager-vad-man-haver-koliox!
.
I och med denna sena lunch eller tidiga middag, vilket ni vill har vi ikväll efter härlig dusch och bastu smällt i oss schyssta ost myror som vi doppat i O`boy. Det var inte igår jag drack det, men det var gott. Väldigt gott. Så pass gott att det får bli en favorit i repris till frukost faktiskt.
.
Fasen, nu kom jag av mig. Undrar varför? Skulle dokumentera vad vi gjort idag och jag berättar vad vi ätit.
.
Hursom,
.


De små spottarna var uppe då jag kom hem. Superfina. de är väldigt små och eleganta. Längtade till mörkret för att se dem lysa.
.

.

Spotstolpen satt på plats precis där jag ville ha den.
.

.

Att fylla ölkylen var tydligen med på Luddes "att göra lista" idag.
.

.

Ser ni tre små spottar där i skärmen? Så pluttiga och söta.
.

.

Ja, och en herrans massvis med sånt här var kopplat och klart.
.

.

Efter det att jag kommit hem och inspekterat allt han gjort och matat honom med mantagervadmanhaverkolioxen tog jag fram lite fredagsgodis. Gissa vem som dricker vad?
.

.

Japp! Helt riktigt. Där står jag och skåpsuper ser det ut som.
.

.

Nu var det inte tänkt att "bara" sitta ute och sippa. Självklart skulle det ju jobbas vidare. Att sätta fiberduken mellan altanerna stod på denna fredagkvälls agenda.
.

Ludde hade ganska ont i knäna efter dagens krypövningar då han dragit elen så därför tog jag tappert på mig ansvaret att skjuta fast fiberduken.

.

.

Auch..... Under trappen fastnade jag med låret. Fy Sören så det sved. Jag hade ju inte direkt valt de bästa arbetskläderna ikväll. Cykelbyxor och badtofflor. Hur tänkte jag där???
.

.

En bra stund och ett till par trasiga knän senare var det hela färdigt.

.

För varje moment man gör färdigt....kommer man ett steg närmare målet. Det är en sån skön känsla. Imorgon smäller vi dit väggen i ett nafs! Jag känner mig stark. Trots mina knän och mitt svidiga lår.
.

.

Kl 21.30 var vi klara och här sitter jag och undrar hur länge solen ska lysa denna kväll.
.
Möra som två välhängda biffar. Heter det så? Låter perverst. Möra som två.... hoppade vi in i duschen följt av en härlig och välbehövlig bastu. Efter det boffade vi i oss ostmackor med O´boy och.... vänta nu, det har jag ju redan berättat.

.

Vi käkade i alla fall i väntan på att det skulle bli mörkt för att kunna gå ut och provtända "dagens" pul.

.

.

De små väggspottarna lös kanonbra! Inte för mycket, inte för lite. Aldeles lagom.Perfekt.

.

Rekomenderas varmt.
.

.

Belysningen i utespat blev också precis som jag tänkt mig. Riktigt najs!
.

Imorgon är en annan dag. Imorgon är en ny dag. Imorgon ska vi fortsätta kriga ute på altanen. Tillsammans. I vått och torrt. I nöd och lust. Till döden skiljer oss åt.

.

Men först.... måste även jag sova. Godnatt.

Medan jag sov

Imorse då jag klev upp efter en gudomlig skönhetssömn möttes jag av min make som redan varit igång väldigt länge.
.
Eftersom han är sin egen chef har han bestämt sig för att jobba på hemmaplan hela dagen idag. Jag strosade bort till min kaffemaskin och tappade upp mitt svarta och tog en runda för att se efter vad maken pysslat med medan jag sov.
.

.
Spåren var tydliga och jag undrade vad han höll på med inne. Det är tydligen härifrån allt där ute ska tändas. Smart iofs då vi har två altandörrar från matsalsdelen.
.


Dessa spår gav mig ilningar längs ryggraden och en kraftig dejavu känsla infann sig. Hua, hur många såna här färglada plaststumpar har jag inte knatat runt på bygget och städat undan under byggtiden!
.

.
Överallt ska han in och pilla. Jag fattar inte hur han kan veta och hålla reda på hur allt ska hänga ihop?
.


"Någon" har hört min bön om bättre väder till helgen minsann. Redan på morgonen sken solen starkt!

Spåren från min "handyman" fanns överallt. Även utomhus.
.

.
Sablar, vad med kablar...
.

.

Tydligen hade han hunnit med att åka iväg till sin grossist nu på morgonen också för att hämta hem något sprojlans nytt på marknaden som han varit eld och lågor över.

.

Det är en slags minispot av samma märke som spottarna i trallgolvet. Hide a lite heter de. Dessa ska sättas upp på väggen mellan altanerna och lysa neråt.
.

.

Här ska det sitta fyra stycken. I partiet mellan trapporna som bildar något slags burspråk. Vi ska ha rotting soffgruppen här vänd mot huset. Nedanför belysningen ska jag skapa ett par vackra stilleben att kika på då vi sitter och myser därnere.
.
Nä nu måste jag nog kila iväg och jobba. Jag är inte chef över mig själv jag och min chef vill nog ha mig ute på fältet.

.

Ska bli kul att komma hem senare och se hur långt gubbenovich kommit!

.

En härlig fredag önskar jag er alles.

Nu är elisen på G

Ikväll har Ludde äntligen fått börja pilla med det som är hans gebit. Nämligen elen och belysningen.
.

När jag kom hem möttes jag av min man ståendes utanför sin bil med en stor kartong. Han var i färd med uppackande av grejer han hämtat hem. Det syntes tydligt att det skulle pulas med något som han gillar. Hans blick var lika skarp som lysrören i en operationssal.

.

.

Vad har du där? undrade jag....
.

.

Den här armaturen som du ville ha till utespat... fick jag till svar.
.

.

Åååh den kommer att bli alldeles perfekt där !
.

.

Några såna här var med också. Utan blått kallt ljus! Dessa ska lysa med ett varmt svagt vitt sken.
.

.

Vi ska INTE ha såna här överallt. Det är noga genomtänkt vart de ska sitta och är endast till för att skapa små mysiga effekter till de olika "rummen"

.

Shit vad det är svårt att förklara. Ni får hänga med till vi blir klara så ska ni få se vad jag menar.
.

.

Under trapporna ska det lysa lite med.
.

.

Nu måsta jag krypa in här sa min gubbe.

.

Va! Skojar du? Va fasen ska du där inne och göra?

.

Måste in dit för att få dit... och blablablabla.

.

Iuuuuh, vad äckligt! Bland en massa äckliga insekter och vidriga skalbaggar för att inte tala om alla miljaarders snusar som du spottat ut där.
.

Vill du att det ska lysa under trappen?

.

Ja

.

.

Har du med dig allt? För jag tänker inte krypa efter med något du glömt. Då skiter jag hellre i lyset där under!
.

.

På med pannlampan och hejdå...
.

.

Usch..
.

.

... och fy! För att inte tala om vilken cellskräck en annan skulle få...
.

.

Helt seriöst! Jag fattar inte att han gör det här. Aldrig i helsike att jag skulle krypa in där!
.

.

När jag låg på mage vid änden av altanen och lyssnade spänt på hur det gick för mullvaden fick jag syn på ena plinten. Haha, här hade gubben tydligen ristat in ett litet M Hjärtar L innan bruket brunnit:)
.

.

Den här bilden får mig osökt att tänka på häxan i filmen Trokarlen från OZ. Ett par ben och ränder liksom...haha. Jag skrattade så jag kiknade när stackarns fötter kom ut. Ludde undrade givetvis vad det var som var så roligt.
.

.

Här har han slitit på med mörka kläder i tre veckors tid och just idag, idag då han skulle kravla där inunder drog han på sig det ljusa rena stället! Hmprf.........

.

Fast, jag tvättar ju mycket hellre hans kläder än kryper i trånga, murriga, slemmiga utrymmen.

.

.

Givetvis var vi tvungna att springa ut i regnet och "provtända" lite.

.

.

Imorgon hoppas vi på lite bättre väder va... nej förresten. Inte bara imorgon. Hela helgen vill vi ha regnfritt tack!

Goda vänner växer inte på träd

Jag har en väninna som är mer som en syster till mig. Marie heter hon. Vi lärde känna varandra 1987 då jag precis som nybliven 21 åring med liten dotter började spela fotboll igen i ett nytt lag i div 2. Marie var då 15-år och precis upplyft från den föreningens juniorlag till A-laget.

Gaaah, tänkte jag först. Spela med fjortisar. Jag var ju världsvan med mina 21 bast, barn, radhus, kombi och hund! ...... men vi blev kompisar trots åldersskillnaden. Det har hållit i sig ända till nu. Idag kanske det är jag som är "fjortisen" i vår relation, och kul har vi. Alltid!
.
Vi till och med döpte våra döttrar (jag fick ju en till) till Alexandra. Först skulle Maries dotter heta Cassandra och min Alexandra, men Marie ändrade sig i sista stund och de fick heta likadant;)
.
Det lustiga är att Marie även är barndomsvän till Ludde. När jag och Marie lärde känna varandra visse jag inte vem han var. De har vuxit upp vägg i vägg och gått hos samma dagmamma, skola umgåtts med samma gäng osv.
.
Våra familjer har gjort mycket kul tillsammans. Vi har rest en hel del ihop, och givetvis umgåtts som goda vänner vanligtvis gör i största allmänhet. Inte ens då vi tillbringade 5 veckor ihop i Thailand 2006 tröttnade vi på varandra.
.
Hursom helst. Marie är en sån där kompis som man känner sig trygg och bekväm med. Hon finns alltid där när man behöver någon att tala med och hon ställer alltid upp när man så önskar vara vad det månde vara. Dessutom är hon världens mest generösa person.
.
Idag hade vi bokat en lunchdate inne i stan. Först skulle vi in på Room som ligger bakom Västermalmsgallerian. Jag hade faktiskt aldrig varit där och Marie visste att jag skulle bli stormförtjust över detta mecka. Mycket riktigt. Herregud vilken butik.

Marie frågade mig vilken färg jag tyckte bäst om då vi stog och dreglade på alla vackra tallrikar och fat från Mattheus. Hmmm, jag tror turkost faktiskt. Jag är lite inne i den färgen just nu svarade jag.

Marie har ett flaschigt chefsjobb och får ständigt telefonsamtal. Så även under vår date. När hon talade i telefon strosade jag själv runt och beundrade alla saker jag skrev upp på min vill ha lista.
.

.
Jag bumpade in i Marie efter min egna sväng och såg att hon redan handlat. Shit vad snabb du var då. "Det är till dig" kvittrade hon glatt. Meh, vadå? "Jag vill att du ska ha det här för jag tycker så mycket om dig" Men sluta nu, jag tycker om dig med, inte behöver du köpa presenter till mig för det. "Jo jag vill" Svarade hon bestämt. Okej då. Tack gulle dej.
.

.
Och när jag kom hem packade jag upp dessa två fat från Mattheus i turkost. Det här är så typiskt Marie. Precis sån är hon. Så himla go, gästvänlig och generös.
.

.
Den här bilden har jag fotat från ett album. Överst vi två före någon fotbollsmatch och de två under oss är våra Alexandror ett x antal år senare. Alexandrorna har även de lirat i samma lag, i samma förening som sina morsor;)
.

.
Vi kallar dem för Alexandra blå och Alexandra brun för att hålla isär dem. Eller rättare sagt bara blå och brun eftersom det blir så väldans långt annars. Det har vi gjort sedan dag ett. Blå och brun är deras respektive ögonfärg.
.
Nu fick alla ni ute i cyberspace veta att jag har en fantastisk väninna IRL!

Det är detaljerna som gör det.

Idag har jag haft värsta blogglusten. Eller bloggdiarren som Viveka så fyndigt kallar det. Vet inte vad det beor på. Jag kör så det ryker medan det varar för rätt var det är så förbyts det "lösa" mot det "hårda" eller vi kanske ska kalla det för bloggförstoppning Viveka?
.
Tar tillfället i akt och berättar lite om hur det går för min man där ute...
.

.
De stora ytorna gick i en rasande fart. Att gjuta plintar, sätta bärlinor, skruva trallgolv var tydligen en "peace of cake"
.
Det är de små detaljerna som tar väldig tid. Min stackars man har verkligen jobbat hårt och prövningarna har varit stora. Med beröm mycket väl godkänt har han lyckats lösa de små finesserna helt på egen hand.
.
Att fnula ut hur en inte så jättefyrkantig pool ska bäst ramas in med hårda och raka brädor kräver nästan sin raketforskare.
.

.
Se så fint han har ramat in duschhörnan med frisen. När vi sedan stänger till här kommer det bli riktigt, riktigt mysigt.
.

.
Frisen runt poolen blir av samma räfflade sort som i duschen och i trapporna.
.

.
Det är kul att leka lite med detaljer...
.


På bilden ovan ser ni på ett ungefär hur det kommer att bli. De breda plankorna på tvären ska bort. Grannar har försiktigt undrat om vi ska ha det så... jomen visst, tjena! Klart vi inte ska. De sitter där för att hålla allt på plats.

Nästa steg är att sätta handledarna runt det hela. 54 meter blir det visst. Sedan sätter vi de smala ribborna på tvären. De blir vitmålade och stolparna och handledarna får förbli i tryckat. På så vis kan jag som var så tveksam känna mig för till nästa år och om jag då vill ha det hela svart, ja då målar vi det hela svart.

Runt själva poolen (det partiet som har högre stolpar) sätter vi ribbor även på insidan. Vi sätter dem omlott för att få det lite privat där inne.

Nu kan man ana hur utespat kommer att bli inramat. Med staketet från den övre altanen som binder med trappans räcke ner. Med mina krukor och Buddha och häftig belysning och stenar och solstolar.... myyyyys!
.

.
Baktill sitter serviceluckan på poolen. Den behöver man komma åt lätt. Gubbis har därför skapat en lucka i golvet.
.

.
Även den luckan krävde en hel del finess...
.

.
Det gör ju inget om det är snyggt även därbakom liksom. Ser ni hur fint han "lappade" ihop hörnen. Alternativet var att lämna en liten böj öppen, men då hade väl all skit och löv på hösten ramlat ner där.
.

.
Det blir så bra, jag är så nöjd.
.

.
Snart ska vi sätta väggen mellan altanerna. Vi spänner upp en tjock fiberduk och sedan kläs det hela in med virke. Just här blir det en liten lucka för att komma åt brunnen där vi ska tömma poolen. Det ska man göra ungefär tre gånger per år beroende på hur mycket man badar och på hur noga man är med renhållning och sånt.
.

..

Ja du älskling, du har varit så duktig så.

.

Just nu känner jag mig som min makes morsa. Jag måste ropa in honom om kvällrna som man gjorde då barnen var små.

.

"Becca, Alex kom in nu. Klockan är mycket. Ni ska äta, duscha och sova. Det är en dag imorgon åxå" "Nej, vill inte! Snälla en liten stund till" .... osv
.

.

Nu får du gå in! Du ser helt slut ut. Ikväll är det Champions leage på TV och jag lovar dig dyrt och heligt att du får chefa över kontrollen. Se så, in med sig nu!
.
In gick han och åt och duschade och lade sig på soffan och tog tag i kontrollen och startade matchen och.... ZZZZZ

.

Som om inte jag visste det då jag lovade bort fjärren;-)