Jag har faktiskt en till...

....liten prinsessa. Jag har i mina tidigare inlägg visat er Rebeccas adventskalender. Nu är det vår lillskruttas tur;)

Lilla Alexandra är ju "bara" ;-) sexton år (fyller 17 i februari) hon har till skillnad från sin storasyster INTE deklarat något önskemål om att "trappa ned" julklappskalendern till adventskalender. Därför har mamsen donat med det idag. Imorgon är det ju den första december!




24 små paket har inhandlats och slagits in....



En stor portion tålamod krävs...




Iden med trappstegen till Rebecca var så himla bra att den anammades även till Alexandra.
Nytt hus kräver nya vanor och traditioner;) Förlåt mamma, i år får dina broderade adventskalendrar ligga kvar i lådan.

När någonting behöver skruvas ihop i huset åker gubben fram, blåtöjet på och verktygen upp ur verktygslådorna. Det spelar ingen roll om det är något litet som endast kräver en liten skruv;)



Nej men då sätter vi i gång då...




några paket uppe...några paket nere...



ja så höll det på till stegen var belamrad med 24 stycken tjusiga paket.



Julklappspapprena är jättefina. De är av tjock fin kvalitet, vita och fina med lite silver i. Jag har köpt dem på Bolagret.



Sådär...nu har Alexandra en liten julklapp om dagen att öppna från och med imorgon fram till julafton.

Åhh vad spännande! Jag kommer att springa upp till hennes rum varje morgon och fråga vad det var i paketet precis på det sätt som jag alltid gör varje år;-) För jag...jag har ju iiiingen aaaaning om vad det är i alla dessa paket;) hihi

Lite sovrum och hall

Jag hann även med att stajla om lite i sovrummet och i hallen igår då jag var ensam hela långa dagen och kvällen.

I sovrummet har jag "stjärnat" till det lite bland alla "hjärtesaker" Nya filtar och de grå kuddarna jag tidigare hade i hallen har fått flytta in till sovrummet.




Här sover vi gott ska ni veta....;-O



Det här arrangemanget är inte alls jag egentligen. Detta är en produkt av all inspiration ni bloggisar ger mig:)

Tur att det är lätt att flytta om såna här saker om man vaknar en dag och undrar vart man är. Hehe...

Jag håller på och stajlar med min stora hall. Det tar sin lilla tid. Jag går verkligen sakta fram och känner mig för. Bilden om hur jag vill ha det börjar dock klarna...men Rom byggdes inte på en natt liksom vår hall som inte heller kommer att bli klar på ett huj;)



Den här vasen fick i alla fall följa med hem då den var nedsatt till ett alldeles förträffligt pris.




Dessa tomtar passar in som en smäck på nya hyllan från IKEA.




Lite cult får givetvis även plats...




Eftersom de grå stjärnkuddarna fick flytta in till sovrummet har de istället ersatts med svarta kuddar i hallen. Lite juljus passade bra in där i hörnet. På vasen har jag satt en filttygsremsa med små vita stjärnor.

Om ni undrar vad det är för en märklig sak som står där vid vasen så kommer förklaringen här.....

Förra året tittade jag på dvd boxen Planet Earth. Det är en tio timmar lång dokumentärserie som handlar om natur och djur. Kan rekomendera den varmt. Mycket väl gjord och väldigt intressant, med häftig inblick i djurens värld. Jag tyckte det var häftigast med storyn om hur kungspingvinerna lever.

Det berättade jag tydligen med sådan inlevelse för barnen och Rebeccas pojkvän Kristian förra året att Kristian fått för sig att jag är en pingvinfrälst person!

Han har fått jobba stenhårt för svärmors gunst stackarn och han har därför gett mig lite spontanpresenter då och då. Ett par strumpor med kungspingviner på, en vinägerflaska i pingvinform, och nu fick jag i adventspresent denna pingvin som egentligen sta stå utomhus. Den väger ingenting och kommer därför flyga all världens väg till sydpolen om den får stå ute. Därför blev det på det viset att den får pryda min hall under vintern.

Kristian, om du läser detta....svärmor har accepterat dig och hon tycker att du är en hyvens kille. Dessutom är hon väldigt nöjd över att du tar hand om hennes Rebecca så bra. Du behöver INTE ge din svärmor fler pingvinprylar för hon samlar INTE på pingviner.

Vill du ändå förtsätta smöra för din svärmor får du gärna göra det fast då med blommor och choklad;-)

Om 27 minuter...

är det första advent och kommer de mina äntligen hem. Jag har ju som jag tidigare berättat varit helt solo idag och "älgat" på här hemma som ett riktigt miffo. Skönt har det varit att pula ifred, men ack så ensamt ändå.

Iår har jag pyntat på ett annorlunda sätt än jag tidigare gjort. Kanske beror det på att det är första gången i nya huset och även på att jag är kraftigt inspirerad av alla mina bloggvänner där ute i cyberspace. Vad vet jag? kul har jag haft idag ändå. Normalt sett har jag i princip bara nöjt mig med några stakar i fönstrena och någon enstaka julblomma. Tomtar och annat krims har jag egentligen inte varit mycket för. Dagen innan julafton har vi klätt granen, alltid i vitt och silver och möjligtvis har en eller två små tomtar fått pryda någon bänk för ungarnas skull.

I år är filosofin helt ändrad. Jag nämde den för Rebecca i morse och då sa hon bara..."åhhh äntligen mamma en jul med julfärger"

Jag har nämligen bestämt mej för att ha lite röda inslag till allt det silvriga och vita, och för att pynta redan nu till advent. Eftersom vi har så mycket mysbelysning redan i huset känns det så överflödigt med alla elljusstakar. Därför blir det ytterst sparsamt med den varan. Istället för all extra belysning piffar jag till det med annat för att få till advent och julstämmningen.

Nåväl slutbeskrivet, tror att jag visar med bilder istället. Även fast den riktigt mysiga stämningen inte syns på bild....




Köksfönstret...



Det runda fönstret i köket. Här passade det riktigt bra med en liten stjärna i alla fall. Det är tur att jag har min elis. Han har kopplat den så att vi kan tända den från befintlig strömbrytare på väggen istället för att klättra upp och trycka på knapp på sladd;)




Alexandras fönster...



Mycket pyssel har det varit...




Alexandras mojäng (fusk eldstad) som hon tänder värmeljus i har fått lite juliga pärlor...




Fönstrena i vardagsrummet är pyntade som i köksfönstrena.




Pyssel och meck...




Här fick slutligen Alexandras dyngraka tomte stå:)




Vardagsrums bordet. Inte så juligt kanske, men fint och prydligt.




Böt även gardinerna. Det skar sig med det lila;) (det ser verkligen pisstråkigt ut på bild)



Matsalsdelen...




Fönstrena uppe i höjden...



Vitt och rött. rent och fräscht...och juligt.



Mera fönster...



Mera pyssel...




Ovan köksbordet har jag hängt en sån här som de säljer på IKEA. Det var till denna jag skickade upp Ludde på stegen i ett tidigare inlägg;)



Mera matsal...



och mera pyssel i fönstrena...

Jag har faktiskt gjort en massa mera men nu hör jag att de mina rycker i dörren.....visar allt det andra i morgon.

God natt

Godnattsaga till Malva

Många av oss har en kär liten vän där ute i cyberspace som har svårt att sova. Det är lilla snöflingan Malva. Av någon märklig anledning vaknar hon redan kring 02.30 om nätterna. Istället för att ligga kvar och försöka somna om kliver hon upp och tassar runt bland alla våra bloggar och lämnar små trevliga hälsningar.

Egentligen är jag pisstrött nu men för Malvis skull trotsar jag min trötthet för ett ögonblick och lägger ut detta inlägg så att hon har något at läsa inatt. Självklart hoppas och önskar jag att hon sover sig igenom hela natten istället.

Nu följer en liten sann godnattsaga, eller rättare sagt en liten godnattvakennattsaga...eller hur jag nu ska utrycka mej.

Psst...nu börjar den,

Det var en gång en mamma (min mamma) som fick sitt första barnbarn 1986. Det var en liten söt näpen flicka som fick heta Rebecca. Mormor satte genast igång och broderade en julkalender med siffror på och små ringar att fästa julklappar i. Detta uppskattades av barnbarnet enormt. 1992 fick Rebecca en liten söt lillasyster som fick namnet Alexandra och mormor begåvades med ännu ett barnbarn. Mormor satte genast igång och broderade en till julklappskalender.

Tre år senare blev mormor även farmor. Denna gång till en liten Adam. Nu fick mormor/farmor panik! "Herregud" utbrast hon den första julen efter Adams ankomst. "Nu orkar jag inte mer, 48 paket var en pers. Ytterligare 24 mäktar jag inte med"

Flickorna blev bestörta över mormors beslut att avsluta sin lilla tradition. Därför blev det på det viset att flickornas mamma tog över traditionen som mormodern startat.

Mamman (jag) har hållit traditionen levande ända till nu. Mamman har varje år med barnslig förtjusning pillat och pulat med dessa paketkalendrar. Det har förvisso inte varit lätt alla gånger att hitta små julklappar som även är bra saker, men mamman har varit finurlig;)

För två år sedan flyttade Rebecca hemifrån. Det förväntades att i och med detta skulle julkalender eran för henne vara till ända. Det tyckte således inte mamma då hon inte riktigt var redo att klippa den navelsträngen "ännu" Den första julen Rebecca tillbringade i sin nya boende fick hon levererat till sig sin gamla paketkalender....så även den andra julen.

Iår blir det tredje gången gillt. Rebecca har vänligt men bestämt deklarerat för mor sin att nu är det bra. "Mamma du behöver inte anstränga dig längre och dessutom är jag faktiskt 22 år nu" Rebecca har inte utryckt sig på det viset pga otacksamhet eller så. Snarare för att hon egentligen vill väl.

Mamma känner att det faktiskt är läge att gå vidare i livet med andra pyssel, men samtidigt känner hon även att det är fruktansvärt svårt att bara "klippa rakt av" Hon är helt enkelt inte riktigt mogen ännu för att släppa taget. Det bästa vore någon form av nedtrappning......

Plötsligt en dag dök den "goda fen" (Malva tipsar på sin blogg) upp med en strålande ide;) Nämligen den att göra en adventskalender. På så sätt får man "bara" fyra paket fram till jul, och de öppnas vid advent.

Mamman tänkte till och kom på att lilla Beccasmulan önskar sig en stege. Ni vet en sån där vit fin man kan använda till så mycket. Aha! Snilleblixt, mamman tänker att man kan hänga fyra paket på stegen och sedan är ju stegen liksom även den en present. Snacka om perfekt nertrappning.... för mamman och med en trappa också;)

Ut for morsan på stan på jakt efter prylar. Hem kom hon med..................



En stege, två tomtar, lite siffror, snören, vackert presentpapper, liten strumpa med godis till pojkvännen, själva presenterna och annat krims.



Mamman började uppefrån och jobbade sig ner...



siffror markerar i vilken ordning paketerna skall öppnas...se där! där är lilla julstrumpan med julchoklad till pojkvännen. Förra året blev han så väldigt sotis på Rebecca för att inte han fick paket. Nu har han en egen liten strumpa på hennes stege;)



Här sitter Julia och Julius. De ska snart flytta hem till min Rebecca;)



Eftersom första adventpaketen (ja,ja jag vet att det blev två här. Det kunde inte hjälpas) var lite tunga placerades de längst ned. Dessutom är det finare att "tömma" stegen nerifrån och upp.



Imorgon bitti ska mamman köra Ludde och Alexandra till samlingen och bussen som skall ta dem till Mora. Sedan skall mamma inta adventsfrukost med sin Rebecca överraska med lilla adventstegen.

SNIPP SNAPP SNORUM...denna saga fortsätter imorgon;)

Godnatt eller godmorgon Malvis;-)


(Hoppas för bövelen att inte Rebecca går in och läser det här nu inatt. Då är jag stekt!)

Kör så det ryker ni andra ikväll;)

Idag kommer de flesta av er precis som övrig befolkning adventspimpa som attan i hemmen! Jag själv har valt att ta det lugnt. Det blir en vanlig fredag för oss med god mat, lite bastu och mys.

Imorgon däremot åker Ludde och Alexandra till Mora för att spela match. De åker i ottan och kommer inte hem förrän till midnatt. Jag har valt att stanna hemma denna gång, mej veterligen har jag ingen B-P (bloggpolare) boendes i Mora som jag kan passa på att hälsa på;) Dessutom är jag sugen på en "egen" dag.

Jag ska i min ensamhet myspysfnula hela lördagen i min egen takt. Det skall bli såååå skönt. Dessutom kommer jag göra precis som förmodligen alla ni som bloggar ska göra ikväll. Nämligen visa lite vartefter vad jag pysslat me;)

Eftersom vi flyttade lite i all hast tre månader innan huset blev klart, och sedan bodde i en kappsäck de tre månaderna hos min mamma kände jag att jag inte riktigt hade koll på vad som fått följa med eller inte. Igår var därför en inventering nödvändig för att pejla läget. Lite nytt har även inhandlats;) Jag var även tvungen att tänka till på vad jag ville ha hjälp med innan min lördag ,så jag satte Ludde i arbete under gårdagskvällen....




som skickades upp i taket för att rigga en grej jag tänkt ha över bordet. Har man en egen elis ska man inte behöva görat själv. Det är min filosofi;)



Jag älskar hjärteprylar. Har alltid gjort. När vi flyttade hit lovade jag mig själv att bara ha hjärtprylar i sovrummet. Igår sprang jag på dessa ljuvliga små fat som bokstavligt talat skrek på mig från hyllan i butiken att jag skulle ta med dem hem. Snäll som jag är så lät jag dem hänga med;)




Eftersom jag därmed öppnade upp för undantag tog jag även med den här ljustaken hem.



Den här figuren är så himla rolig tycker jag;-) Jag, Alexandra och min mamma for till Marbella för tre år sedan veckan innan jul för att julshoppa och för att hälsa på morbror Jose.

Den här figuren spanade Alexandra in och hon blev stormförtjust i den. Den var ganska dyr, tror de ville ha 60 Euro eller något sådant. Jag tyckte det var lite väl mycket för en tomte och en sexig renbrud som ser dyngraka ut och skålar i öl! Vi lämnade butiken utan något inköp av märklig packad tomte med renbrud. Alexandra kunde inte släppa tanken på den här figuren och efter två dagars malande om att hon verkligen ville ha den for vi tillbaka. Ni vet....snäll som jag är;) Väl tillbaka i affären stod den där, OCH nedsatt med 70% rab! Skål sa vi och bad expediten att packetera in den väl eftersom den skulle med till Sverige.




Slutligen....igår fick jag den här som adventspresent av min mamma. Den är jättesöt och tomtarna har en vacker mörkröd färg. I samma andetag som mamma sa varsågod sa hon även hastigt att.......

"Maria du måste lägga ut den på bloggen"

Nu har jag gjort det mamma;)


Kör så det ryker nu alla ni med ert julpyntande. Jag kommer igen imorgon;)

Rugguggla

Jag vaknade imorse, släpade ut mig ur sovrummet och tog sikte mot badrummet. Härliga, mysiga, stämningsfulla badrummet. Det är en fröjd att vara där inne. Jag gjorde det jag skulle, började känna att jag nästan var vaken. Hasade mig fram till handfatet, lyfte blicken mot spegeln, och....................................Shit vad skraj jag blev!

Helt seriöst! Jag trodde att Magnus Uggla stod framför mig! Livs levande;D




Här kommer dagens Lika som bär..........

Jag yrvaken...

Uggla vid sin dator.

.

.

Som sagt var, jag tackar "oppfinnar Jocke" varje dag för detta ting;)

.

.

Här ser ni en bloggande "rugguggla" med rätt frilla;)

Bröllopsform

Bröllopsdag firar vi inte idag. Det gör vi den 26 Juli. Vår sjunde bröllopsdag kom lite i skymundan med tanke på att den inföll mitt under pågående bygge. Dessutom låg jag magsjuk hela den dagen. Jag minns att det var en riktigt varm sommardag och det var inte behagligt att ligga inne och svettas med kräkintervaller. Ludde han fick svettas på bygget i vanlig ordning.




Vi gifte oss sommaren 2001 i den vackra staden Palma på Mallorca. Det var en underbar dag på en underbar ö. Barnen var så pass stora att även de kunde njuta av bröllopet. Rebecca var min brudtärna och höll koll på mina blommor och klänning. Alexandra ville vara ”bestman”. Hon hade sytt en fin liten påse i syslöjden som hon bar ringarna i och hon sjöng även ”Det vackraste” av Cecilia Vennergren i kyrkan. Det var så otroligt vackert. Trots att vi valde ett ”utomsocknes” bröllop hade vi många gäster, och en sedvanlig bröllopsmiddag med efterföljande fest. Självaste borgmästaren gratulerade oss på festen med att sjunga Elvis gamla slagdänga ”Love me tender”

Det enda som inte var sedvanligt med vårt bröllop var att Ludde aldrig bar mig över någon tröskel. Det gjorde han istället den dagen vi flyttade in i vårt nya hus. Sju år och trettiotvå dagar senare. Bättre sent än aldrig;)

Varför skriver jag om bröllop och bröllopsdag idag helt plötsligt då? Jag såg ett tv program häromdagen som heter bröllopsform. Det går ut på att par som varit gifta ett tag och gått upp i vikt ska fläkas ut till det Svenska folket och även förnedras en aning. Paren berättar att de inte tänder på varandra längre och att de tar förhållandet för givet. Sedan får de springa fläsket av sig och i slutet av programmet kommer de återigen i sina bröllopskläder och alla är återigen lyckliga, kära och kåta. Fnys och blä!

Så enkelt kan det väl ändå inte vara?

Det här programmet fick mig att fundera på om vi ändrat oss mycket de åren vi varit tillsammans. Vi har varit gifta i endast sju år men vi har varit tillsammans i snart nitton år jag och Ludde.

Det tycker jag förtjänar en applåd! Klapp. Klapp, klapp. Tack, tack, tack;-)




Det har inte alltid varit en dans på rosor att leva tillsammans. Ändå står vi här idag fortfarande tillsammans, i ur och skur, i vått och torrt till döden skiljer oss åt.

Tillsammans har vi åstadkommit en himlans massa. Vi har skapat oss en familj, vi har kämpat och slitit för det vi har, vi har byggt oss ett drömhus. OCH vi är lyckliga. Inte varje dag, inte alltid, men för det mesta. Kärleken dock, den finns där ALLTID!

På frågan om vi har behållit vår vikt som förvisso egentligen inte känns direkt relevant i sammanhanget, kan jag ändå svara att jag kommer fortfarande i min brudklänning, fast den sitter väldigt tajt på vissa ställen;) Ludde kommer nog även han i sin kostym om han får ”deffa” lite i en vecka. Värre än så är det inte för oss. Ändå ser vi inte alls likadana ut nu som vi gjorde förr. Det känns skönt, naturligt, precis som det skall vara liksom. Fasen, man är ju liksom inte tjugo längre!

Det finns inget härligare än att hitta ett grått litet strå där i tinningen på Ludde och samtidigt fyllas av en enorm värme och ömhet över det faktum att just jag får vara med om min mans förändring och utveckling i livet. Från pojke, kille, man, karl, gubbe. (Lammkött, oxfile, ryggbiff, mörbit) He he, jag har liksom första parkett;-) Jag sitter inte och tänker att ååå vad fin du var förr tänk om du kunde banta eller botoxa dig tillbaka till det. Nej, jag tänker verkligen inte så. Jag tänker nog inte alls, jag bara flyter vidare framåt i livet vid min älskades sida och med den kärleken jag ger och även får tillbaka.

Jag ser fram emot alla faser i livet och tar dem som de kommer. Inte med skräck utan snarare med ett lugn och med enorm förtjusning.

”Får man sin bekräftelse hemmavid behöver man inte söka den utevid”

Vi har alltså snart varit tillsammans i nitton år jag och Ludde. NITTON år! Herre jösse det är mer än halva livet det för Ludde som är fem år yngre än mig!

Grattis till oss,

Det måste vi fira ikväll med ett nyp.......typ i fläsket hihi.